Ända sedan födelseåret 1932 har Ostindia varit en av Rörstrands mest populära serviser. Allt började med en porslinsskärva som bärgats från ostindiefararen Götheborg.
I februari 1732 lägger ostindiefararen Fredericus Rex Sueciæ ut från hamnen i Göteborg och sätter kurs mot Kanton i Kina. Det är det första svenska skeppet som på uppdrag av det nyligen bildade Svenska ostindiska kompaniet seglar mot Östasien, och efter ett år och sex månader återvänder Fredericus Rex med lasten full av lyxvaror som kryddor, siden och kinesiskt porslin.
LÄS ÄVEN: Dyraste och mest spektakulära Tradera-auktionerna genom tiderna – spana in listan!
30 miljoner porslinsföremål
Under de cirka 80 år som Svenska ostindiska kompaniet var verksamt tror man att ungefär 30 miljoner porslinsföremål fraktades till Göteborg. Det mesta skickades vidare till andra länder, men mycket blev kvar i Sverige och såldes till kunder som hade råd att betala för det eftertraktade godset. Det kinesiska blåvita porslinet var högsta mode och många europeiska tillverkare gjorde också sina egna varianter. Ett exempel är den populära dekoren Willow med sina pagoder och persikoträd, som Rörstrand började göra 1826.
Alla skepp klarade inte seglatsen. Den 12 september 1745 gick ostindiefararen Götheborg på grund och sjönk utanför Göteborg. I början av 1900-talet bärgas tusentals föremål och skärvor från vraket, och det är en av dessa porslinsskärvor som sägs vara ursprunget till Ostindia-servisen. Emmy Almström, gift med Knut Almström som är disponent på Rörstrand, får en dag 1930 syn på skärvan i ett skåp på sin mans kontor. På en lapp till sin man skriver hon: ”Knut. Jag tycker att du ska göra något av det här …”
Minnesutställning
Emmy Almströms uppmaning ligger rätt i tiden. 1931 är det 200 år sedan Ostindiska kompaniet bildades, och i Göteborg anordnas en minnesutställning med ostindiskt porslin där också Rörstrand deltar. En av montrarna ägnas helt åt företagets nya satsning Ostindia, som tagits fram till jubileet. I en artikel i Göteborgs Handels- och sjöfartstidning berättar direktör JM Bernström att det ”ofta från allmänhetens sida kommit önskemål om något ostindiskt”.
Med sitt blå blommönster tryckt på blåtonat porslin – dekoren är troligen ritad av keramikern och mönsterritaren Nils Emil Lundström – och sin bruna kantlinje har servisen de typiska ostindiska särdragen, samtidigt som den är modern. ”I form och stil gör det hela ett mycket vackert intryck”, skriver tidningen.
Första upplagan släpps 1932
För Rörstrand är Ostindia en satsning också rent storleksmässigt. Servisen i flintgods skulle passa i alla hem, den skulle fungera både till vardags och till fest, och den skulle kunna kompletteras vid önskemål och behov. Redan den första upplagan av Ostindia från 1932 görs i hela 40 delar. Bland annat går det att välja mellan sex olika tallrikar och det finns flera olika karotter och stekfat, men även mer udda delar som krämkopp, ansjovisburk och tespilkum. Servisen fortsätter också att växa – 1934 finns det 59 delar att välja mellan. På 70-talet har dock antalet delar krympt till ett 30-tal.
Ostindia blir en av Rörstrands största försäljningssuccéer, och under resten av 1900-talet tävlar den med Grön Anna om att vara Rörstrands mest älskade servis. År 2000 utses den i en omröstning bland svenska folket till ”Århundradets servis”. När Rörstrand 1987 lägger ner sin produktion av flintgods försvinner många serviser, men flaggskeppet Ostindia blir kvar. Från och med 1988 tillverkas den dock i fältspatporslin.
LÄS ÄVEN: Vintageproffset: Så hittar du superfynden på loppis
Modeller av Ostindia från Rörstrand
Sedan lanseringen har många olika modeller använts till Ostindias delar. Att ta fram en helt ny servismodell var dyrt, och i och med att Ostindia redan tidigt var en stor servis lånade man förmodligen in vissa delar som redan fanns. Den traditionella Ostindia-modellen är modell IU, men från början användes exempelvis även äldre modeller, som IQ och IS, till bland annat tallrikar och fat. På 50-talet började modell DX användas till tallrikar och fat. Genom åren har också vissa delar tagits bort, för att sedan komma tillbaka.
Tallrikar
Genom åren har flera olika modeller använts för tallrikar och fat. Förutom modell IU har också modell IQ, IS och DX använts. Därför kan delarna skilja en del i storlek.
Fat
Faten har varierat i modell och form. Till en början är de ovala men får under 50-talet en mer fyrkantig form med avrundade hörn – i katalogerna betecknas de dock fortfarande som ovala. Under senare år har faten formen de hade från början.
Karotter, terriner, underlägg
Även för karotter och terriner har olika modeller använts genom åren. Därför kan de variera en del i storlek och form.
Burkar, koppar, äggkoppar, knivlägg
Under 60- och 70-talet minskade Ostindia i storlek och ett antal delar, som till exempel krämkoppen och värmestället, försvann.
Te- och kaffegods
Både te- och kaffekannan har gjorts i modell IU ända sedan 30-talet, men har varierat en del i storlek.
Utöver kategorierna ovan finns även skålar, snipor, saladjärer och bringare samt inredningsdetaljer som ytterfoder, vägglampett, salt- och pepparkar, vaser och ljusstakar m.m.
LÄS ÄVEN: Intervju från arkivet: Så smyckade Lisa Larson folkhemmet
Andra varianter av Ostindia från Rörstrand
Ostindia Floris togs fram 2012, till Ostindias 80-årsjubileum. Dekoren, som bygger på det mönster som hittades på den ursprungliga skärvan, och ett antal nya delar ritades av Anna Lerinder och Caroline Slotte. 2019 lanserades också Ostindia svart, med blomdekor i svart.
Artikeln är hämtad ur guiden om Ostindia, publicerad i Scandinavian Retro nr 3 2024. Guiden i sin helhet (där du kan se bilder på alla kategorier och produkter) kan du läsa i magasinet. Det hittar du här!