Kika in i konstnärens 1920-talshus: ”Jag har samlat så mycket att jag inte behöver köpa något längre”

Inredningen är en blandning av konst, keramik och ärvda eller begagnade möbler. Med stor omtanke och en smula nytänk har konstnären Souvanni Asmussen tagit hand om sitt barndomshem.

Det var egentligen aldrig tänkt att hon skulle ta över sitt barndomshem vid sjön Esrum på Nordsjälland. Men när hennes föräldrar ville lägga ut huset till försäljning, sammanföll det med att Souvanni Asmussen och hennes man Jeppe precis hade blivit föräldrar och ville flytta ifrån storstan. 

– Då, för 22 år sedan, var det lite av ett ”jaha, varför inte”-beslut. Men det var ändå något alldeles speciellt med att komma tillbaka, efter alla år som vi hade bott i London och Köpenhamn. Vi kände direkt, att här hör vi hemma. 

Just för att det har varit Souvannis föräldrars hus, har det inte varit helt lätt att göra det till sitt eget. Att renovera och inreda har med andra ord varit en långsam process, som paret tagit sig an steg för steg. 

Den bruna italienska sammetssoffan inhandlades för 20 år sedan och är fortfarande i gott skick. Souvanni hittade golvlampan i en secondhandbutik för 500 kronor och soffbordet är också ett begagnat fynd.
På ett sidobord står en bronsskulptur av skulptören Hein Heinsen, som är maken Jeppes farbror.
I vardagsrummet står en klassisk ATBO-bokhylla. När Souvannis föräldrar bodde i huset hade de en sådan, och Souvanni hittade en exakt likadan begagnad. Golven har Souvanni och Jeppe betsat mörkbruna.
HÄR BOR … Souvanni Asmussen, konstnär, och maken Jeppe Heinsen.  HUR: I ett 1920-talshus, som tidigare ägdes av Souvannis föräldrar. Huset är omgärdat av en 5 000 kvadratmeter stor tomt. VAR: I Fredensborg, som ligger på Norra Själland och cirka tre mil norr om Köpenhamn. INSTAGRAM: @souvann 

– Det här var mammas gebit på något vis, och vi var inkräktarna från Nørrebro som kom och förändrade allt. Så det har tagit tid att göra om på vårt sätt och för mig att inse att det är jag som äger huset nu, säger Souvanni. 

Paret valde att betsa alla golv mörka som ett första projekt. Just för att huset ursprungligen byggdes som en sommarstuga, ville de skapa mer tyngd i de ljusa och somriga rummen. De ville också uppdatera det gamla köket från 1973, som i bästa 70-talsstil, hade inredning i ek och brunt kakel. 

– Vi har alltid haft stor respekt för allt som är original, eftersom det är det mest hållbara och estetiska. Så det var  ingen tvekan om att vi ville behålla köket, det har en historia och formmässigt tycker jag att det är helt fantastiskt. Jag funderade ett tag på att måla alla fronter, men tack och lov släppte jag den idén i sista minuten. Lösningen blev i stället att lätta upp utrymmet genom att måla kaklet och golvet vitt, säger Souvanni.

Hon brukade vara något av en samlare, men idag är det bara ett fåtal saker som får följa med hem från antikaffärer och loppmarknader. 

På öppna spisen i hörnet av vardagsrummet samsas fynd från loppisar och antikaffärer. I eldstaden sitter numera en spiskassett för att få en mer effektiv värmekälla.
Från arbetsplatsen i vardagsrummet ser man ut över sjön Esrum. Skrivbords­stolen hittade Souvanni på en loppmarknad, under en semester i Frankrike. I fönstret står en samling  keramik av bland andra Bjørn Wiinblad. Souvanni har sytt den rutiga kudden av tyg från en resa till Burma.
Vid matbordet har Souvanni skapat en tavelvägg med olika konstverk som hon har samlat genom åren. Flera av kollagen är hennes egna verk. Stolarna är en röd variant av Børge Mogensens J39 ”Folkestol”.
Souvanni har hängt upp sin egen konst på några ställen i huset, och det är det enda i hemmet som byter plats då och då.
Pärontallriken, nedan till vänster, är en gåva och keramikbananen ett loppisfynd. Skålen överst till höger, formad som ett berg, är från Japan och ansiktet i ståltråd tillverkade paret själva efter att ha inspirerats av en utställning. Miniskålen är en tidig Bjørn Wiinblad. 
I en tillbyggnad från 1973 finns det ursprungliga Uno form-köket, som paret har fräschat upp med en ny bänkskiva och vitmålat kakel och golv. 

– Jag har samlat så mycket att jag inte behöver köpa något längre. Jag har inte heller något behov av att ändra i inredningen. Vår bruna italienska soffa, som vi köpte för över 20 år sedan, är fortfarande skön och bekväm att sitta i. Och jag skulle aldrig hitta en coolare lampa än den stora böjda golvlampan i stål och glas som står i vardagsrummet.

Båda föräldrarna var konstnärer och arbetade hemma. Souvannis pappa, Des Asmussen, hade en designstudio och precis där den låg har Souvanni låtit bygga sin egen ateljé. 

Tekannan av Jonathan Adler är från Souvannis tid som kläddesigner i London.
Souvannis föräldrar fick dörrknackaren i present av sin vän, skulptören Gunnar Westman. Handtaget i form av en uggla har suttit där sedan huset byggdes 1920.
I uterummet, som är en oas året om, skyddar rullgardiner i bambu mot solens strålar på  sommaren. Geckoödlan på  väggen är från en resa till Kenya.
Lampan är ett fynd från vintagebutiken Moment KBH. På väggen hänger ett betongverk av Kristine Hymøller, medan Souvannis och Jeppes dotter Iris har gjort de andra två.

– Där är inredningen, till skillnad från huset, helt minimalistisk. Jag tycker om att kunna arbeta på en plats där det inte finns något som stör. Det är härligt ljus och gott om plats för material och kreativitet. Det var viktigt för mig att husets utsida skulle likna den gamla designstudion, där min pappa tillbringade många timmar. Min mamma arbetade också där med sin konst, säger Souvanni. 

– Det är fint att få föra den konstnärliga traditionen vidare på den här speciella platsen. 

Rulla till toppen