Att lämna storstaden och hitta hem i ett funkishus från 1939 i Nässjö ingick inte planerna just då, men när Sofia och Johan hittade huset med sina stora sällskapsytor och bevarade originaldetaljer, insåg de att det var den perfekta platsen för familjelivet.
Att lämna storstaden och hitta hem i ett funkishus från 1939 i Nässjö var inte planen från början, men för Sofia och Johan blev huset med sina stora sällskapsytor och bevarade originaldetaljer en perfekt plats för familjelivet med deras tre barn och stora släkt.
Huset, som är byggt 1939, ligger i ett grönt och härligt lummigt område i Nässjö, mitt i stan. Det är ritat av Gustav Ruthér och uppfört av fabrikskamrer Herentz, VD på klädfabriken Rang. På sin tid var det ett modernt hus som bröt av mot den nationalromantiska stil som tidigare dominerat. De gamla originalritningarna avslöjar charmiga detaljer som ”cigarr-rum”, vilket får tankarna att vandra bakåt i tiden och fundera över hur livet tedde sig här då. När man står i den generösa hallen är det lätt att föreställa sig hur bjudningarna såg ut förr i tiden, med bottenvåningen perfekt utformad för sociala tillställningar.
Sofia och Johan bodde tidigare i Stockholm men när de väntade sitt andra barn bestämde de sig för att lämna storstaden och kikade på hus i både Dalarna och Småland där Johan kommer ifrån.
– Efter att ha förlorat två budgivningar var tålamodet slut. ”Jag sade att nej, nu pausar vi det här och fokuserar på att bli en tvåbarnsfamilj”, berättar Sofia och ler åt minnet.
Trots att de egentligen inte hade tänkt leta efter hus kunde de ändå inte låta bli att smygtitta lite. Bara någon vecka efter att Knut föddes fick Johan syn på huset i Nässjö, och det kunde han helt enkelt inte motstå. Tillsammans med deras äldsta son Fred åkte han ner till sina föräldrar i Nässjö för att titta närmare på det medan Sofia stannade i Stockholm och bekantade sig med deras nyfödda son.
Bråttom att lägga bud
– När Johan ringde tillbaka lät han både lycklig och säker. ”Sofia! Jag tror ’this is it!’ Det här är huset vi letat efter!” Sofia skrattar när hon berättar om hur skeptisk hon var. ”Jag svarade att är det så bra som du säger så är det sålt innan visning och jag tänker inte köpa ett helt hus i Småland som jag aldrig har sett!” Men Johan försäkrade henne om att så gör man inte i småstäder.
Efter ett tag ringde han tillbaka och sa att han lagt ett bud på huset och att de måste skriva senast torsdag innan visningen om de skulle få det. Så det var bara för Sofia att packa och ta sig ner till Nässjö med en nyfödd bebis och allt som behövdes för att vara borta ett par dagar.
– När vi klev in i huset var det som om all tvekan försvann. Känslan var magisk. Att kunna sälja lägenheten i Stockholm och köpa hela huset för halva pengarna kändes nästan för bra för att vara sant. Vi hade bott på 69 kvadratmeter i Stockholm och skulle nu få 244 kvadratmeter.
Mer tid för varandra
– Här stod jag nu alltså och var redo att lämna Stockholm och flytta till Nässjö, som jag ett år tidigare sagt att jag aldrig tänker flytta till, säger Sofia och skrattar glatt. Men när vi började leta hus och insåg hur mycket vi fick för pengarna så ändrade jag mig. Vi insåg att vi här kunde ”sizea” ner våra liv. Inte jobba så mycket. Ha mer tid med varandra och barnen, samtidigt som vi har nära till roligheter när andan faller på. I Stockholm hann vi kanske max en vända till Skanstull på en lördag och helt ärligt så erbjuder Nässjö samma utbud som Skanstull alltså, säger Sofia.
Den första tiden gick åt till att fräscha upp ytskikten. Istället för att byta ut det solida köket i ek valde de att ta ner överskåpen och göra nya lådfronter >> av överskåpens luckor, och bytte knoppar och handtag. De har kaklat om och bytt ut golvet som var någon slags imitation av stenplattor mot ett mer tidsenligt schackrutigt golv. Efter det har de renoverat i omgångar.
Smidesdetaljerna i trappräcket är av samma sort som finns i staketet utomhus mot vägen. En rolig detalj som visar att här är det någon som har tänkt till! Byrå från Jysk, trälådan är arvegods och hattaskarna är från Granit.
Kämpat för husets själ
– Jag tror egentligen vi hela tiden vetat hur vi vill göra men att man sen behöver övertala hantverkare och vänliga vänner som kommit med råd om hur saker blir billigare och enklare … Många gånger har vi fått kämpa för att bevara husets själ, som när vi valde att behålla den gröna marmorspisen intakt istället för att sätta in en kamin. Jag tror mig inte veta bättre än den arkitekt som en gång ritade huset, säger Sofia bestämt. En annan princip vi har hållit fast vid är att lyssna på huset och försöka behålla funkisstilen så långt det går. Det gamla signalsystemet, där en knapptryckning i olika rum får en siffra att dyka upp i köket, fick såklart vara kvar. ”Jag menar, hur kan man inte älska ett hus med en sån detalj?” säger Sofia med ett leende.
Inspirationen till inredningen har Sofia hämtat från många olika håll.
– Filosofin är enkel, gillar jag det här? Gör jag det så brukar det passa ihop med det andra, och blir det helt fel så är det bara att börja om, säger Sofia.