Flerfamiljshuset i Ellstorp byggdes på 1940-talet och inredningen i operasångerskan Suzanne Flinks lägenhet är hämtad från samma epok. Välkommen till ett ombonat hem – och en resa i tiden.
Tänk på rosor och viol! Lätta ditt sinne och tag livet glatt, så får du säkert lyckan fatt. Låt ej sorger och bekymmer få trycka dig”. Från vardagsrummet hörs den muntra melodislingan och i köket doftar det av kaffe. Som alltid mal Suzanne bönorna i sin kvarn och kokar kaffet i kannan på gasspisen. Hon dukar fram nätta porslinskoppar och ställer kakfatet på den broderade julduken. Under natten har hon sovit med rosa skumrullar i håret, för att få till de mjuka retrolockarna.
– Det är nog teatermänniskan i mig som kommer fram, säger hon och ler. Jag tycker att det är roligt att bygga upp scenografier och skapa en särskild sorts känsla. När jag flyttade hit bestämde jag mig för att inredningen skulle spegla 1943, samma år som fastigheten byggdes.
Suzanne Flink är en del av Malmö Operas fasta ensemble. Som sopran har hon medverkat i otaliga föreställningar genom åren: på stora scenen, i produktioner på Operaverkstan och i en rad olika turnéer. För fem år sedan fastnade hon för lägenheten i Malmöområdet Ellstorp – en ”ny start”, som hon själv kallar det.
– Precis som alla andra rörde jag mig mycket utomhus under pandemin. Jag tog cykeln och gjorde utflykter runt om i staden och hittade nya ställen. Det var så jag upptäckte och blev helt såld på funkishusen och omgivningarna häromkring.
Sedan inflyttningen har hon tapetserat om med originaltapeter från 1940-talet. Hon har rivit ut det tidigare köket, som hade sett sina bästa dagar, och ersatt det med ett tidsenligt. Och hon har skänkt bort och sålt alla moderna möbler för att i stället enbart inreda med secondhand; idag är soffhörnans vinröda sittgrupp från 1940-talet, klaffbordet i köket är en 1950-talsmodell från Ikea och i sovrummet står en antik järnsäng från 1910-talet.
– Minimalism är definitivt inte min grej. Jag förstår mig inte på avskalade interiörer med öppna planlösningar, som mest påminner om vårdcentraler. Jag vill ha ett hem som är varmt och ombonat, och gamla miljöer har ofta en lugn och rofylld atmosfär.
Intresset för svunna tider började egentligen tidigt, och då med mode och sy- och handarbete. I barndomshemmet i Åhus fick Suzanne som liten flicka sitta med i ateljén där mamma Ella, som var sömmerska till yrket, jobbade.
– Hon kunde trolla fram precis vilka kläder som helst! Det var först senare, när jag själv började sy, som jag förstod hur mycket jag faktiskt lärde mig under de åren. Mamma var också den som fick mig att inse att ingenting är omöjligt …
I ett av rummen står följaktligen en symaskin på ett arbetsbord. Det ligger garnnystan i korgar och på klädstänger hänger fest- och vardagsklänningar, kjolar, kappor och kavajer i olika färger och snitt. Hattarna som inte får plats på tamburmajoren förvaras i de många hattaskarna ovanpå garderoben. Det är siden, sammet, tyll och organza om vartannat – med en gemensam nämnare. Alla är skatter från förr.
– Det tar tid att bygga upp en vintagegarderob, men jag har alltid handlat secondhand eller sytt själv. När jag studerade på Musikhögskolan här i Malmö på 1980-talet besökte jag Myrorna på Ystadvägen minst en gång i veckan. Där fanns hur mycket gamla kläder som helst och de kostade ingenting! Många av de fynden har jag kvar än idag.
– För några år sedan rensade jag dessutom garderoben från allt modernt. En del sålde jag och för pengarna kunde jag köpa 1930- och 40-talsplagg i stället. Numera bär jag alltid vintage, inte bara vid speciella tillfällen, som jag gjorde förr.
”Hans skor är för stora och hans mössa för trång, hans byxor för smala och hans rock är för lång. Men det gör detsamma för han är min soldat, någonstans i Sverige.” Att det är just Ulla Billquist som hörs i bakgrunden är givetvis ingen slump. Under andra världskriget var schlagerstjärnan en av landets mest kända artister och sångerskor. Genom just Min Soldat har Ulla Billquist också gått till historien som en sorts symbol för beredskapstiden.
– Den perioden påminner på sätt och vis om situationen idag, med oron för en skakig omvärld. Jag tilltalas av och mår bra av dåtidens estetik, men samtidigt är det viktigt att komma ihåg mörkret som också fanns.
Under pandemin när världen stängde ner och livet sattes på paus, föddes idén till Dagens Ulla. Under rubriken Eder fältartist i viruskrisen la Suzanne ut filmer på Facebook med Ulla Billquist-sånger och kåserande jämförelser mellan kriserna: beredskapstiden och pandemin. Följarna blev många och projektet avslutades först efter ett och ett halvt år, när restriktionerna släppte igen.
Suzanne är inte heller ensam om sitt beslut att handla begagnat. En rapport från Svensk Handel visar att secondhandmarknaden omsatte 17 miljarder förra året – och den största kategorin var mode. Sin passion delar Suzanne bland annat med ett sällskap av vintagevänner som ses med jämna mellanrum.
– Vi klär upp oss och går ut på stan, äter middag ihop eller bara fikar. Ibland reser vi bort tillsammans, besöker utställningar och olika event. Vi bär visserligen gamla kläder, men vi lever i 2000-talet. ”Det handlar om vintagekläder – inte vintageåsikter”, som vi brukar säga. Det är fantastiskt roligt och vi möts av så mycket glädje!
Bostadsområdet
ELLSTORP i centrala Malmö började byggas på 1930-talet, på ett tidigare koloniområde. Husen i funktionalistisk stil, med 1 100 lägenheter, byggdes enligt lamell-husprincipen. Det vill säga, en mer eller mindre sluten gård i mitten, och stora gräsmattor mellan byggnaderna.
Artikeln publicerades först hos Scandinavian Retro.