Familjen fick sin dröm uppfylld när de fick köpa Opdalgården! Nu är de ett levande bevis på att det går att leva ett aktivt familjeliv i en kulturminnesmärkt gård i centrala Røros.
I en gammal kulturminnesmärkt gård i Røros, ett av UNESCOS världsarv, bor en ung familj. Livet är som för de flesta familjer med heltidsjobb, skola, förskola och fritidsaktiviteter för barnen, men familjen har valt en hållbar livsstil med gamla saker och återbruk och skulle inte vilja ha det annorlunda.
– Jag tycker att de gamla sakerna ska användas, vad är poängen med den vackraste ”krusidull-kannan” om den bara ska stå och damma långt inne i ett skåp, säger mamma Marit när hon dukar bordet i den gulmålade matsalen. Ett rum som hon och hennes man Øystein omsorgsfullt har restaurerat med tanke på att bevara så mycket som möjligt, och dessutom skapa en fin ram runt vardagslivet med tre aktiva pojkar.
Røros, med sina snörika vintrar, inbjuder till vinteraktiviteter utomhus, och hos familjen står sparkarna alltid redo utanför ytterdörren.
Genom att utvidga öppningen mot förrådet har familjen fått en stor och rymlig garderob i anslutning till hallen. Detta var viktigt att göra för att huset skulle passa en familj med tre barn och en hund. Trappan och golvet i hallen är målade med brun äggoljetempera, Ovolin (10 390 är färgkoden). En färg som Marit tycker mycket om. Här var det viktigt med en färg som torkade snabbt, och linoljefärg var inte ett alternativ.Den gamla köksbänken var fortfarande intakt när paret köpte huset, och den har de valt att behålla med originalmålning. En ny bänkskiva har Øystein tillverkat av golvplankorna från ”gammelköket” på första våningen. Det har nu blivit en tvättstuga.För lite över tre år sedan flyttade familjen in i Opdalgården på Bergmannsgata i Røros där de alla stortrivs. Överst på Bergmannsgata byter gatan namn till Mørkstugata, där denna bild är tagen.
Gammal länsmansgård
Huslängorna ligger tätt på Bergmannsgatan, och varje hus har en port som leder in mot bakgården. Hos familjen Ose Engan är porten dubbel.
– Välkomna till oss, säger Marit. Hon har väntat på gatan och öppnar porten in till en hittills okänd värld.
– Detta var en gång en länsmansgård, och då var det praktiskt att länsmanskontoret hade egen ingång från portgången, säger Marit som förklaring till gårdens två portar.
Øystein har tillverkat ny köksinredning i ask och furu. Väggarna är målade med linoljefärg, kod 3030-Y70R.Matsalen ligger precis intill köket och används till alla måltider. Kontoret var också en del av länsmanskontoret. Vägguret tillhörde gården och hänger på sin gamla, fasta plats. Stolen tillhörde Marits farfar.Det gröna rummet lämpar sig väl som kontor och har också varit det tidigare. Här har Marit och Øystein endast skurat med väggarna med linoljesåpa och sparat all originalmålning. Ett nytt golv lades också här. Det gamla golvet var mycket ojämnt, och det fanns en glipa nere vid golvlisten rakt ut i 35 minusgrader!
Nära till allt
Skidor och sportutrustning på rad i portgången avslöjar att det är en aktiv familj som bor i huset på Bergmannsgatan.
– Nu på vintern kan vi ofta ta på oss skidorna här hemma och åka rakt ut i spåret, berättar Marit.
– Vi trivs väldigt bra med att bo i centrum. Här är det nära till allt! Barnen har en fin skolväg och förskolan ligger precis i närheten.
Bakgården är täckt av snö. Fem sparkstöttingar står på rad vid porten. Långa trasmattor hänger på vädring från luftbalkongen på andra våningen, och man kan tänka sig att det såg ut precis så här för hundra år sedan. De väderbitna väggarna och de ursprungliga fönstren ger en speciell stämning.
Familjen behövde en ny och stor vedugn i huset och valde en gjutjärnskamin. Den gula färgen på väggarna är linoljefärg, kod 2020-Y10R, medan dörrarna är målade i originalfärgen 2020-G80Y. All panel är original. Den vita färgen är också linoljefärg med färgkod: 1005-Y10R.Finrummet används mest till födelsedagsfiranden, eller när någon behöver en lugn vrå för att läsa. Familjen brukar flytta ner TV:n till finrummet under julen. Då är det så mysigt att se julfilmer tillsammans medan granen lyser mitt i rummet.
Genom dörren skymtar det kombinerade gäst- och tv-rummet.
De gamla Røros-gårdarna har ofta fähus, förråd och andra uthus byggda i vinkel runt bakgården, så även här i Opdalgården. Den ena väggen utgörs av baksidan av grannens hus. Huslängorna på varje gård är också byggda intill varandra, så man kan gå torrskodd från bostadshuset till fähus och lada.
Praktiska uppgraderingar
– En av anledningarna till att vi köpte just denna gård var att det fanns möjligheter att skapa en stor farstu med gott om plats för kläder och skor. Många av gårdarna har inte denna möjlighet.
Familjen trivs väldigt bra med att bo i ett gammalt hus. De förälskade sig i husets när de kom på visning, och fick snabbt en god relation till säljarna.
Familjen har vid flera tillfällen haft egen loppisi ladugården och stallet på bakgården. Det här är något som barnen tycker är väldigt roligt. Många familjer på Røros öppnar upp sina bakgårdar för besökare när det är marknad och annat som pågår i staden.Det är inte mycket som har ändrats i huset, men det gamla köket har blivit en praktisk tvättstuga. Här finns också toalett och dusch. Här är det mesta av panelen original och målad med linoljefärg kod 2010-B.
örberedelserna inför ”Rørosmartnan”, den årliga vintermarknaden med anor från 1600-talet är i full gång. Upp emot 80 hästekipage väntas till staden. I Sverige finns ett flertal forbondeföreningar som arbetar för att bevara kulturen och som genomför årliga resor med häst och släde från Dalarna och Härjedalen till den historiska marknaden, klädda i tidstypiska kläder för att återskapa och hylla traditionen. Slädturen tar upp till 10 dagar och lockar många slädekipage som tar sig an den bitvis strapatsrika färden. I år hålls Rørosmartnan 15–19 februari.
– De kunde enormt mycket om husets historia, och hade bevarat det som det var förr i tiden. Det är vi väldigt tacksamma för! Vi har en blandad stil här, men så var det ju för de flesta förr i tiden också. De hade gärna ärvt något och köpt något, precis som vi har det idag.
Røros är en fin plats att äga ett gammalt hus på, då det finns mycket kompetens inom byggnadsvård här. Både Marit och Øystein är angelägna om att Røros ska fortsätta att vara den levande stad den alltid har varit.
– Det är viktigt att bergstaden Røros inte blir en stugby!
