Vintagefynd, färgstarkt begagnat och välanvända skatter. När något väl kommit in i huset, är det där för att stanna!
Om 70-talet ringer för att få tillbaka sin knallorangea snurrfåtölj, får de den inte. Den tronar i Heidis vardagsrum och har kommit för att stanna. Detsamma gäller gamla oljemålningar, 60-talslampor, kinesiska vaser, vintage Ikea-möbler och resminnen från Dubai.
– Jag har nog alltid varit en skrotnisse. Jag tror jag måste vara född i fel årtal, för jag verkligen älskar gamla saker, skrattar Heidi.
Hon köper nästan aldrig något nytt. Till det ger jakten på vintagefynd och själfulla skatter henne för mycket glädje i vardagen.
– Det ger mig en härlig känsla att leta bland gamla saker, efter pärlor som kan passa hemma hos oss. Och så har vi ju förstås miljöaspekten. Jag är inte fan av slit och släng. Jag kan få ont i magen när jag ser på Instagram att inredningsinfluencers med 10 000 följare betalas för att visa upp nya vaser. Inte ett ont ord om influencers, men det blir så tokigt!
Orden kommer från en erfaren inredare. Heidi har många års erfarenhet som inredningsdesigner, bostadsstylist och färgrådgivare. Kanske är det också så att med inredning som levebröd känner man ett extra ansvar att förmedla att skapandet av goda omgivningar inte behöver handla om storkonsumtion. Genom jobbet har hon byggt upp ett nätverk och vet var hon ska leta efter charmiga begagnade möbler.
– Möbler har jag varit intresserad av så länge jag kan minnas. Men nya behöver de absolut inte vara, och så har jag alltid tänkt, säger Heidi och minns med ett leende när hon som barn bytte möblerna i flickrummet med grannens.
Behöll grannarna
Det var 1998 som familjen på fem flyttade in i den nybyggda parhusbostaden. De snubblade över den av en slump. Innan dess bodde i en lägenhet i närheten, och några grannar hade fått nys om projektet.
– De hade köpt ett hus och ville att vi skulle följa med på köpet, berättar Heidi. Och så gick det till att familjen bytte bostad, men behöll grannarna.
Sedan dess har mycket hänt, som det ju gör på 26 år. Bland annat ledde jobb till att familjen i flera år flyttade utomlands – först fem år i Beijing, sedan fyra i Dubai. När det var dags att resa hem, var alla barn utflugna, och föräldrarna flyttade in i parhuset igen ensamma.
– Där satt vi med fyra sovrum och gillestuga och hade plötsligt väldigt mycket plats, minns Heidi.
Det är snarare tiden och tillfälligheterna som har påverkat den charmiga helheten i huset än en noggrant överordnad plan, medger hon. Och det är helt okej.
– Vägen blir ju som bekant till medan man går. En dag står man där och tittar på sitt vardagsrum och tänker ”Nej sjutton, skulle det vara trevligt med en annan färg?”, och så blir det så. Men det är absolut inte så att allt här är ton-i-ton. Tvärtom har alla rum olika färger, även om det förstås finns en slags röd tråd genom det hela.
Eklektisk mix
Åren på resande fot har definitivt också satt sin prägel på inredningen.
– Jag har nog tagit med mig lite inspiration på färden, säger Heidi. Så ska det vara i ett levande och personligt hem, menar hon.
Att Heidi dessutom har jobbat med färgsättning är också tydligt i huset.
– Jag är väldigt förtjust i färger, och det finns ingen jag ogillar. Det finns så många nyanser av varje färg att man alltid kan hitta en man gillar, säger hon.
Så är ju färger heller inget att vara så rädd för? Det är ju bara att prova sig fram. Det gjorde Heidi i gillestugan, som blev gul:
– Gillestugor är så trista rum i utgångsläget, mörka och med små fönster, och de är inte enkla att få fina, så jag tyckte att det behövdes. Den blev ju väldigt gul, då, men jag gillar den!