När familjen köpte 70-talsvillan föll de för läget, resten kunde de nog få ordning på. Åtta år senare har möter bevarade originaldetaljer skandinavisk minimalism och färgstarka second handfynd i en fin harmoni.
När Sofia och hennes man Christoffer köpte sitt hus för åtta år sedan var det inte kärlek vid första ögonkastet. Läget var däremot perfekt, och den murade öppna spisen i gult Höganästegel var visserligen charmig. Men huset i sig kändes mer som en utmaning än en dröm.
– Jag var inte alls förtjust i huset egentligen. Men vi tänkte att ”det här ska vi väl få ordning på”, skrattar hon.
Sofia och Christoffer kommer båda från Karlstad och träffades i nattens vimmel för 17 år sedan. Sedan dess har de betat av såväl funkistvåa som sekelskiftestrea för att till slut landa i 70-talshuset de i dag bor i.
– När vi fick vår första dotter bodde vi i lägenhet och längtade efter något större. Vi hade letat hus länge men inte hittat rätt, och till slut var enda kravet att det skulle ha ett bra läge och vara tillräckligt stort.
Huset de till slut fastnade för låg nära centrum, i ett barnvänligt kvarter som kantades av villor från sekelskiftet och framåt. Fasaden var sliten och röd med vita fönsterluckor, och innanmätet bestod av en brokig mix av sju olika sorters golv och flera mönstrade tapeter. Så snart de fick tillträde till huset påbörjades en omfattande renovering där alla ytskikt sågs över.
– Vi målade och la nytt golv på övervåningen direkt, med tanken att bo in oss ett år innan vi tog tag i köket och nedervåningen. Det höll i ungefär fem månader, sedan stod vi inte ut längre, berättar Sofia.
Huset på 160 kvadratmeter och sju rum har sedan dess genomgått en rejäl förvandling. Köket har totalrenoverats och gjorts större, golvvärme har installerats på hela nedervåningen i samband med byte av golven, och stenläggningen utanför har restaurerats. Huset gick från rött till beige och fönsterluckorna ersattes med vita foder. Men det som under renoveringens gång kändes som självklara val ifrågasätter Sofia i dag.
Ny inställning
– När vi renoverade tänkte vi inte lika mycket på hållbarhet som vi gör nu. Vi slängde det gamla köket istället för att återbruka stommarna till en arbetsbänk i garaget. Fönstren byttes ut när de kanske kunde ha sparats, och de mörkröda klinkerplattorna i hallen hade jag aldrig tagit bort om vi flyttat in i dag.
Samtidigt är Sofia glad att hon stod på sig kring vissa detaljer.
– De originaldetaljer som vi värdesatte då är också det som jag uppskattar mest med huset i dag: den murade öppna spisen av gul Höganässten och det utskällda mexiteglet. En del har frågat varför vi har kvar mexitegelväggen, men vi gillar strukturen och årsringarna det ger huset. Vi skulle aldrig täcka över den.
Sofia har arbetat inom inredningsbranschen i många år, men hennes syn på hemmet och konsumtion har förändrats de senaste åren. I skrivande stund utbildar hon sig till hållbarhetsstrateg, och numera handlar hon sällan nyproducerat. När hon väl gör det är det med största noggrannhet.
– Jag älskar att leta efter saker på second hand. Ibland tar det månader, ibland år, men känslan när man äntligen hittar det man letat efter är oslagbar. Det blir liksom ingen sport att gå till en vanlig butik och köpa det man vill ha, inte heller speciellt unikt.
Från 1960-till 1980
Hemmet är i ständig utveckling och färgpaletten som råder är naturnära, med inslag av kontrasterande färgstänk.
– Jag skulle beskriva vår inredningsstil som skandinavisk minimalism möter 60-, 70- och 80-tal. Jag tar bara in saker som slår an en viss ton, oavsett årtionde. Jag gillar stilkrockar och kontraster, och vill ha det avskalat men mysigt.
Trots att renoveringen ibland kändes som en evighetsprocess ångrar de ingenting. Men om de fick göra om allt i dag hade de gjort det långsammare.
– Vi var så ivriga att bli klara. Jag var höggravid och vi ville bara få det gjort, men nu vet jag att det finns ett värde i att ta tid på sig. I dag pratar man mycket om slow food och slow fashion. Jag hoppas att slow renovation och slow furnishing blir nästa stora grej: att man tänker efter innan man river ut.
Blir aldrig klart
I dag, åtta år efter att de flyttat in, känner Sofia att familjen hittat rätt. Huset har formats efter deras liv, inte tvärtom. Hon råder alla som ska renovera att se helheten innan de börjar. Att ta hjälp av ett proffs för att planera de stora dragen kan vara avgörande för att slutresultatet ska kännas både hållbart och rätt för huset.
– Jag har lärt mig att ett hem aldrig blir klart, och det är något fint i det. Så länge grunden är genomtänkt kan man låta detaljerna förändras med tiden.
– Renoveringen bör respektera husets stil och miljö. Det betyder inte att allt måste vara tidstypiskt, men de stora penseldragen ska vara genomtänkta och enhetliga. Det gör att hemmet håller i längden, både estetiskt och praktiskt.