När Alice och Filip bestämde sig för att lämna stadslivet bakom sig och köpa en gård, anade de knappt vilket äventyr som väntade. Resa gick via en mörk skogsväg och en sliten torpstuga till en levande gård med odlingar, djur och personlig charm.
Alice, som är uppvuxen i Kättilsmåla på en gård med djur, längtade efter att återigen få ha hästarna precis utanför dörren. Filip, däremot, som vuxit upp i ett radhus i Linköping, saknade erfarenhet av livet på landet. Trots det lät han sig övertalas.
– Filip tyckte att det var ganska bekvämt att bo i lägenhet, men tröttnade till slut på att jag aldrig var hemma utan alltid i stallet. Han började därför vänja sig vid tanken på ett hus, kanske med ett litet stall. Vi började kolla på gårdar men det var väldigt få ställen till salu och dessutom hade vi en tight budget då jag fortfarande pluggade, berättar Alice.
Lämpligt objekt
Efter att ha sökt gårdar utan framgång på nätet lade de ut en annons i lokaltidningen, och en dag fick de napp! Ägaren till den lilla gården Djupapal ringde och paret blev genast nyfikna.
– Vägbeskrivningen ledde oss in på en mörk skogsväg och slutade vid ett gult, förfallet litet hus med igenvuxen trädgård. Men till huset hörde en stökig lada, två ängar och lite skog som kunde fungera väldigt bra för hästarna. Sedan sa mannen vad han ville ha för gården och vi började då fundera på potentialen. Huset hade ju trots allt en charmig kakelugn och en vedspis, skrattar Alice.
Intresse för byggnadsvård
När de flyttade in på Djupadal var huset beboeligt, men långt ifrån hemtrevligt.
– När vi flyttade in hade vi knappt hört talas om ordet byggnadsvård. Vi ville få bort stugkänslan och snabbt göra huset ombonat. Idag finns det vissa moment vi önskar vi gjort annorlunda, erkänner Alice.
Under renoveringens gång växte deras intresse för byggnadsvård. De målade köksluckorna blåa istället för vita, valde linoljefärg och lät torpets själ styra deras val. De har hämtat mycket inspiration från miljöerna ur Astrid Lindgrens böcker samt från Carl och Karin Larssons hem i Dalarna.
– Vi har gått från att vilja ha ett stilrent hus till ett ombonat torp med mycket färg. Vi har renoverat själva med liten budget och då har det blivit naturligt att återbruka och spara det som finns. Vi har lärt oss otroligt mycket under renoveringen, berättar Filip.
Under åren har gården genomgått ett stor förvandling. Paret har gjort om ladan till ett stall, byggt hönsgård och växthus samt skapat ett trädgårdsland på 40 kvadratmeter.
– Första året hade vi tre små odlingslådor. Nu odlar vi allt från bönor och morötter till tomater och chili, berättar Filip som är ansvarig för trädgårdslandet. Odling har blivit ett av hans största intressen och han känner sig nöjd när han odlat och lagrat mat som klarar sig länge, till och med utan el.
– Mycket av det vi uppskattar nu märkte vi knappt av när vi bodde i lägenhet, vi bara valde grönsaker i affären utan att veta varifrån de kom. För oss är det också viktigt att djur har det bra och det känns skönt att veta att äggen vi äter kommer från hönor som går fritt ute varje dag.
Uppskattar livsstilen
Att bo på en gård är en livsstil som både tar och ger energi, enligt Filip.
– Det kan vara tufft ibland, men det ger också så mycket tillbaka. Vi tror på att man mår bra av att leva nära natur och djur, menar han och Alice fyller i:
– Man njuter väldigt mycket av årstiderna när man bor såhär.