Glada färger, mönster i mängder och möbler i teak. Ulrika oach Henning har renoverat 1960-talsvillan i etapper och inreder med designikoner och loppisfynd.
Ibland är det små saker som gör stor skillnad. Och det var just några detaljer som fick Ulrika Stroth Karlsson och Henning Karlsson att falla för huset i västra Lund. Som det slipade glaset i dörrarna, partierna med väggtegel och den öppna spisen i vardagsrummet. Delar av originalinredningen i 1960-talsvillan som i övrigt var i stort behov av en upprustning.
– Det var nergånget och skulle kräva en helrenovering, säger Ulrika. Samtidigt hade huset karaktär och vi såg att det fanns potential.
– I efterhand är det lätt att förstå att många blev avskräckta vid visningen, fyller Henning i. Det var faktiskt förfärligt. Men vi är projektmänniskor och vi är inte rädda för att ta i …



Familjen flyttade in i den drygt 150 kvadratmeter stora tegelvillan på våren 2022. Med tre döttrar mellan tio och femton år hade de vuxit ur radhuset i Gunnesbo i nordvästra Lund. I ett lugnt villakvarter och inbäddat i grönska ligger det nya hemmet på promenadavstånd från både stadskärna och friluftsområde. Den som stiger över tröskeln möts redan i hallen av en gulmålad dörr, en mindre teakbyrå och en matta med orientaliskt mönster. ”Lekfull retro”, som Ulrika säger.
– Min mormor och morfar satte bo på 1950-talet och deras hem var helt inrett i teak. Jag har fina minnen därifrån och idag tycker jag att möblerna är väldigt vackra. Jag har nog omedvetet snappat upp saker genom åren och vet vad jag tycker om.
Inredningen är färgglad och en blandning av begagnade fynd, designklassiker och familjeklenoder. Bumlingen som hänger i köket och Lilla Åland-stolarna runt köksbordet, kommer till exempel från Hennings föräldrahem.




– Det är inte mycket som vi har köpt nytt, konstaterar han. Vi har egentligen ingen plan över hur saker och ting ska se ut, vi testar oss fram och det mesta sker spontant.
Ibland hittar vi något som bryter helt mot resten, men det gör ingenting, det är så vi vill ha det. Oftast är det Ulrika som kommer med idéerna och sedan fixar jag.
Själva ”fixandet” inkluderar också renoveringen som har varit en stor del av vardagen sedan inflyttningen. Hennings sammanfattning av vad som har hänt i villan under de senaste åren ger en rätt bra bild över parets främsta fritidssysselsättning:
– Stammarna är utbytta, elen har dragits om, vi har murat om skorstenen, rivit ut gamla golv och lagt in nya, gjort om gästtoaletten och badrummet på övervåningen, byggt ett rum till en av tjejerna och satt in ett nytt kök. Och målat och tapetserat så klart.
– Jag är tålig men det värsta var nog ändå att göra i ordning trappan. ”Det är väl bara att ta bort heltäckningsmattan”, tänkte jag. Men den satt som berget och sedan fick jag skrapa och slipa, skrapa och slipa i evigheter.

skåpen. Mässingslampa, Åhléns, och Kelim-matta/Matthuset. På väggen hänger blandade tryck, en barnteckning och blå väggplatta från Jie Keramik.



Nu återstår bara det sista av trapprenoveringen och Ulrika som står för färgsättningen är i valet och kvalet.
– Den kan bli röd eller möjligtvis mörkt grön … vi får se. Det låter kanske som om vi bara gör om och kastar ut det gamla, men hållbarhet är viktigt för oss. Vi har bara tagit bort det som vi har varit tvungna att byta ut. Genom att renovera det söndriga tar vi ju hand om och bevarar huset för framtiden.
Ulrika, som är trädgårdsroad, har dessutom lagt ner mycket tid på tomten. De drygt 500 kvadratmetrarna, som mest användes som hundgård av husets förra ägare, är numera en prunkande oas med rosor, ringblommor, solhattar, olika zinniasorter och röd krasse i rabatterna. ”Hon har gjort mirakel”, som Henning säger.




Men ibland krävs det också vila och ett avbrott från både trädgårds- och husarbete.
– Nu när barnen är större och klarar sig mer på egen hand har det nya huset fört med sig att Henning och jag gör mycket mer tillsammans. Vi åker själva till plantskolor och byggvaruhus och tar tid på oss att hitta fina detaljer, det är jättemysigt. Det är vår nya form av dejting, säger Ulrika med ett stort skratt.
Artikeln publicerades först hos Scandinavian Retro.

