– Jag skulle aldrig kunna bo så nära vägen, tänkte Jane Johanna ofta när hon körde förbi den vackra mintfärgade villan. Men det är precis det hon gör nu – och stortrivs!
Det faktum att huvudvägen går direkt nedanför huset, är varken inte en olägenhet eller irritation. ”Det tänker jag inte alls på längre. Dessutom ligger huset lite högre upp i backen, så det är faktiskt mer skyddat än man kan tro”, säger Jane Johanna Flohr när hon dukar köksbordet för en mysig lunch.
Tidigare bodde hon i ett radhus inte alltför långt bort, men hade länge velat ha ett eget hus och just när covid-pandemin på allvar tog fart blev det gamla schweiziska huset från 1917 plötsligt till salu. Via en mäklarkompis fick Jane Johanna låna nycklar för att komma och titta på huset.
Snabbt beslut
Det blev kärlek vid första ögonkastet.
– Min kompis kommenterade på saker som ”de här listerna måste bytas” och jag tänkte att ”åh, de där listerna skulle vara fina att sätta upp bilder på” och ”skicket är helt okej”, säger Jane Johanna och skrattar.
– Bostadsmarknaden hade just tvärnitat på grund av pandemin, och det var bara tur för mig, för hade jag fått konkurrens när det var dags för budgivning, hade jag knappast haft råd att köpa det här huset.
Men det blev affär och familjen kunde flytta in i det mintfärgade huset.
– Mamma var ensamstående mamma och vi hade flyttat flera gånger tidigare, men när vi kom hit kände jag att det här var ett riktigt ”mamma och jag”-hus, kommenterar dottern Aurora som är på besök.
– Jag hann bo här ett tag innan jag flyttade hemifrån och jag har aldrig känt mig så hemma någonstans, som här.
Målade överallt
Nu bor bara tonårssonen Maxmilian och hunden Billy här med mamma Jane Johanna. De äldsta barnen Peter och Steffi har liksom Aurora redan egna boenden.
Det blev ingen större renovering till att börja med, förutom ommålning, men på den fronten har det varit desto mer.
– Jag har målat överallt. Jag målade ett vardagsrum tre gånger innan jag blev helnöjd, säger Jane Johanna. Som tur är gillar hon att själva målandet och inte bara resultatet.
– Det är lite som att sticka, väldigt trevligt att göra. Jag gillar till och med att prickmåla lister och sånt. Och jag tyckte det var jättekul att måla rosetten i taket, till den använde jag ögonskuggspenslar. Men att tejpa innan man sätter igång, det är tråkigt! Jag brukar hoppa över det. Jag är så stadig på handen att det funkar utmärkt utan.
Nygammalt kök
Att måla taken har visserligen varit lite utmanande, för takhöjden är hög.
– Det kändes som vi plötsligt bliv ganska korta när vi flyttade hit, eftersom det var så högt till tak, säger Aurora.
– Jag funderade faktiskt på att strunta i överskåp, men när jag fick erbjudande om att köpa ett visningskök slog jag till. Jag tycker att köket passar huset väldigt bra, säger Jane Johanna som inte fick plats med hela köket, men använde resten i det lilla rummet mellan köket och hallen. Här skapade hon ett litet skafferi med en hotelliknande kaffestation och härliga citrontapeter på väggarna. Varje morgon när hon gör sig en kopp kaffe tänker hon på hur tacksam hon är att hon fick köpa det här huset. För här är det bra att bo.
Om schweizervillor och schweizerstil
Schweizerstil är en stilriktning inom nordisk träbyggnadsarkitektur som dök upp under 1800-talets andra hälft.
Den ursprungliga idén hämtades från den lantliga trähusbebyggelsen i Schweiz. Stilen kännetecknas av snickarglädje på verandor och takbrädor, kontursågade fönster- och dörromfattningar samt fasad i panel med lister. Taken är sadeltak med rejält tilltagna taksprång.
Det vi i Sverige kallar schweizerstil är en slags blandning mellan ren schweizerstil, klassisk villaarkitektur och nyrenässans.
I slutet av 1800-talet spreds mönsterförlagor till fasader och snickerier över landet och hus med väl tilltagen snickarglädje blev vanligare.