100 år med Svenskt Tenn: Så skapade Estrid Ericson ett eget inrednings­universum

Estrid Ericson skapade ett eget inrednings­universum och det unika samarbetet med Josef Frank resulterade i en stor skatt av tidlös design. Nu firar firma Svenskt Tenn hundra år.

Ett helt sekel! Det bär onekligen respekt med sig. Och ändå hör jubilerande Svenskt Tenn på Strandvägen i Stockholm fortfarande till en av de mest inspirerande inredningsbutikerna som finns. Genom tio decennier, olika moden och trender, bibehåller den sin ställning och särskiljer sig från tidens likformighet vad gäller både sortiment och presentation. 

En anledning är naturligtvis att större delen av sortimentet består av produkter av egen design. Trots att en del av dem har nästan 100 år på nacken känns de fortfarande så rätt när de presenteras i vitala och tidlösa sammanhang. Samarbeten med samtidens mest intressanta och lovande formgivare pågår fortlöpande. Nyheter kommer och går, medan gamla trotjänare då och då tas ur produktion för en stunds vila.

Liljevalchs-soffan fick många att förfäras när den premiärvisades på Liljevalchs-utställningen 1934, debuten på Estrid Ericsons och Josef Franks mångåriga samarbete. En del valde att se den som ett hån mot folk- hemmets behov.
Sugen på att veta mer om Estrid Ericson och Svenskt Tenn? Leta efter Estrid Ericson – en biografi (Norstedts) av Hedvig Hedqvist. Väldigt intressant och härlig läsning. Rekommenderas.
Liljevalchs utställning om Svenskt Tenn, med titeln Svenskt Tenn: A Philosophy of Home, fyller hela 13 tematiska salar och pågår fram till den 12 januari 2025. Bilden på den vilande Estrid Ericson är tagen av hennes man, sjökapten Sigfrid Ericson på någon av parets många resor.
Hortus-krukan har cirka åttio år på nacken och är fortfarande i fantastiskt fin form. Den har tillverkats i glas sedan 1942. Från allra första början gjordes den i gjutjärn. 

Estrid Ericson var redan som ung övertygad om vikten av att omge sig med vackra saker och miljöer. Hon hade en utsökt känsla för kombinationer och en vilja att utvecklas och spränga gränser. Från början handlade det mest om tenn, därav det lite dubbeltydiga namnet Svenskt Tenn, som lätt kan förväxlas med svenskt tenn. (Det gäller att kontrollera stämpeln, Firma Svenskt Tenns firmamärke, komponerat av Akka Kumlien, är lätt att känna igen med sina två änglar, ritade av Bertil Lybeck.) 

Redan i den första butiken, som hon öppnade på Smålandsgatan 40, framgick det tydligt att det här var något utöver det vanliga. Sortimentet, som på den tiden bestod av tennföremål, presenterades i en miljö (ritad av Uno Åhrén) som lät tala om sig. Många kommenterade de gröna väggarna och den stora golvvasen fylld med ett jättelikt fång nyplockade blommor.

En annan av Estrid Ericsons unika förmågor var att hitta duktiga formgivare att samarbeta med. Listan med kända namn som bidragit till firmans sortiment är lika lång som imponerande. Ett alldeles speciellt lyckokast var självklart kontakten med österrikaren Josef Frank, arkitekt och formgivare. Samarbetet inleddes våren 1934 och redan på hösten samma år visades resultatet upp på Liljevalchsutställningen Standard, där man bland annat för första gången kunde se den generösa soffan Liljevalchs.

För Estrid Ericson var vasen lika betydelsefull för blomman som ramen för tavlan. Och hon uppskattade vaser i de klassiska formerna som man finner hos syltkrukan, ingefärskrukan, bägaren och muggen. Den lilla Syltkrukan i polerat tenn ritade hon 1950–1951.
När Estrid Ericson öppnade sin första butik var det tennföremål som gällde. En del av kollektionen är fortfarande i produktion.
Två kollegor. Arkitekten och formgivaren Josef Frank (1885–1967) och företagaren, designern och konsthantverkaren Estrid
Ericson (1894–1981) i ett unikt och fruktbart samarbete. 
Mellan varven dyker det upp sirliga ljuskronor och olika dekorationsföremål på auktioner där varorna anges vara inköpta på Svenskt Tenn. Estrid Ericson var en fena på att hitta spännande och annorlunda föremål när hon var ute och reste. Skrinet i opalinglas märkt Elli Ferro, Murano, ska vara inköpt i hennes butik någon gång på 1950–1960-talet.

Josef Frank gillade tillfälligheter och ansåg att det inte spelar någon roll om man blandar gammalt och nytt, möbelstilar, färger och mönster. Hans tes var att äger man bara föremål som man tycker om och som är riktigt bra, kan man blanda hur som helst; allt kommer att smälta samman till en lugn helhet. En på många sätt väldigt tillåtande inställning, i alla fall om man vet vad man gillar. Enligt Josef Frank ska våra mjuka kroppar möta mjuka former och han var noga med att inga möbler skulle dölja skiljelinjen mellan golv och vägg, de fick inte skymma sikten av rummets arkitektur. Och han vurmade för vita väggar, så att det finns en frihet att tillföra vilka färgdekorationer man än önskar. Kloka råd att ha i bakhuvudet när man inreder än i dag. För honom var ett hem en pågående process som till en del styrs av just tillfälligheter. Han ska också ha sagt att ingen möbel bör leva längre än människan själv. Men där fick han tji. Intresset för hans design är hett än i dag, vilket är märkbart inte minst på andrahandsmarknaden. 

Josef Frank fick bannor när han inredde parvillan som han hade ritat till utställningen Die Wohnung i Stuttgart 1927. Anledningen till utskällningen var antalet kuddar i soffan. Men numera vill också vi ha många kuddar och gärna en med Estrid Ericsons mönster Elefant, ett av de första mönstren som firman lät trycka.

Estrid Ericson ansåg att god smak är något man utvecklar. Hon höll sig ständigt uppdaterad, älskade att resa och har öppnat mångas ögon för allt från italienska snirkliga ljuskronor, glas från Murano, hantverk från världens alla hörn till Le Klints veckade lampskärmar och inte minst Fornasettis humoristiska porslin. Och är det någonstans man har blivit uppmärksam på hur mycket en bukett blommor, eller bara en enkel gren, tillför en inredning är det i butiken på Strandvägen. 

Varje måndagsmorgon när Estrid Ericson kom till arbetet lär hon ha varit fullastad med blommor och grenar som hon plockat på sitt älskade Tolvekarna ute på Tyresö. Hon var också djärv nog att blanda in konstgjorda blommor i buketterna, först i plast och sedan i siden. 

I dag sätter de flesta ett likhetstecken mellan Josef Frank och Svenskt Tenn, och med det sistnämnda menar man nog Estrid Ericson. De hade ett unikt samarbete eller som journalisten Eva von Zweig­-bergk uttryckte det ”… bildade en säregen symbios. Estrid godtog allt Frank gjorde, han gjorde allt vad hon bad om”.

Artikeln publicerades först hos Hus & Hems systertidning Scandinavian Retro.

Rulla till toppen