Färgstark inredning och ikonisk keramik: ”Jag hade runt 130 fajanser från Gustavsberg”

En del samlare ser sina köp som investeringar och hoppas på försäljning med förtjänst. Andra handlar med hjärtat och drivs av passion och nyfikenhet. Johan Brink hör tveklöst till de senare. 

– Jag fastnar för föremål där det är tydligt att upphovsmakaren har en känsla för former och material. Hantverkskunnandet lyser igenom helt enkelt. Och om uppgifterna är knapphändiga är det rätt spännande att försöka spåra formgivaren och historien bakom.

Intresset för fotografi, design och keramik är omöjligt att missa hemma hos Johan och hustrun Anna Karin. I hallen hänger Christer Strömholms svartvita bilder, mitt i vardagsrummet tronar Patricia Urquiolas knallgula soffa och i Stringhyllan intill står ting signerade Stig Lindberg, Pablo Picasso med flera. 

För tio år sedan, när barnen Ebba och Erik flugit ur hemmet, lämnade paret Brink 1970-talsvillan utanför Kungsbacka och flyttade till en lägenhet i mitt i stan. Numera bor de på översta våningen i ett flerfamiljshus från 1954. 

– Vi tyckte att lägenheten hade karaktär, även om många originaldetaljer renoverats bort tidigare. När det gäller inredning har vi en förkärlek för 1960- och 1970-tal och vi gillar färg. Det har hänt att vi har testat att måla en vägg beige, men det slutar alltid med att vi målar om i en starkare kulör. 

Att flytta från en villa med generösa ytor till en lägenhet med begränsade utrymmen kan vara en utmaning – särskilt för någon  som har haft samlandet som hobby i tre decennier. 

– Genom åren har jag nog tänkt mer volym än kvalitet, säger Johan med ett snett leende. Ett tag hade jag runt hundratrettio fajanser från Gustavsberg. Det var snyggt så länge de fick plats i ett vitrinskåp, men så småningom stod de överallt. Det är en hårfin gräns mellan ett trivsamt hem och något som mer liknar ett museum.  

Under det senaste året har Johan hyrt ett rum på Forum Göteborg dit han transporterat, ställt upp och prismärkt en del av alla sparade skatter. Designmarknaden är Nordens största med utställare och entreprenörer som erbjuder vintage, design, antik, konst och mode i Gamlestadens Fabriker. 

– Meningen var att jag skulle sälja grejer, men det har snarare blivit så att jag har jagat och köpt ännu fler saker att ställa i hyllorna. Dessutom är det väldigt roligt att prata med folk som kommer förbi. Många besökare har enorma kunskaper och berättar gärna om sina samlingar. Så i det stora hela tror jag faktiskt att det går bättre med försäljningen när jag inte är där …

Och ofta är det just historierna kring formgivarna och föremålen som lockar mest. I vardagsrummets Stringhylla står några utvalda vaser, skulpturer och miniatyrer. Johan pekar på en av dem, en mindre vas med ett motiv som påminner om en afrikansk mask. ”Troligen dansk” stod det i auktionsfirmans sparsmakade beskrivning. 

– När jag gjorde efterforskningar visade det sig i stället att den formgivits av det franska paret Jean och Jacqueline Lerat. Sedan kom det dessutom fram att samma par gjort en julkrubba som står i Sankt Petri kyrka i Klippan. Det är en ikonisk byggnad som arkitekter från hela världen vallfärdar till. Jag har ingen aning om vad vasen är värd, men det spelar ingen roll för historien är så fantastisk!

Vid sidan av keramiken är fotografi en stor passion och löper som en röd tråd genom både privat- och yrkesliv. Förutom att Johan fotograferar själv och skriver om ämnet, har han bland annat arrangerat utställningar tillsammans med Hasselblad Center, Valand (Högskolan för konst och design) och Fotograf­-iska i Stockholm. En del av sina tvåtusen fotoböcker har han sålt av efterhand, men på en vägg i hemmet hänger fotokonst av Gunnar Smoliansky, Anders Petersen, Eva Klasson, Martin Bogren med flera.   

– Om jag hade varit ekonomiskt oberoende och kunde göra vad jag ville, skulle jag öppna ett galleri, säger Johan. Det hade varit ett fantastiskt sätt att stötta unga fotografer och konstnärer på … och det hade såklart varit roligt att få visa upp min egen samling!

på Instagram …

… berättar Johan Brink om keramik och delar med sig av fakta och anekdoter om föremålen ur den egna samlingen. Om vasen på bordet skriver han:

”Isaac Grünewald var en firad konstnär när han kom till Rörstrand 1942 för att överföra sin expressionism på keramik. Han assisterades av Carl-Harry Stålhane och tillsammans skapade de ett uttrycksfullt fajansmåleri på vaser, skålar och fat. Men tiden på Rörstrand blev kortvarig. 1946 omkommer Grünewald ledsamt i en flygolycka utanför Oslo. Författaren Pär Lagerkvist beskrev hans konst i en utställningskatalog: ’Expressionisten fångar på duken en stämning, en färgharmoni i avsikt att ge ett skönhetsintryck vars intensitet är god mätare av hans förmåga och konstnärliga lidelse’. Och visst kan man hålla med?”

Artikeln publicerades först hos vår systertidning Scandinavian Retro.