Sofie och Johannes har gett den gamla prästgården nytt liv och återställt planlösningen med rum i fil och gedigna detaljer. Det är ett hus som är perfekt för kalas och julfirande.
Hemma hos familjen Redegard som består av Sofie, Johannes och barnen Olle, Signe och Alvar i Prästgården i Hamneda börjar julförberedelserna redan i början av november. Sofie har tagit till sig den nya traditionen ”novent”, det vill säga att man startar julfirandet redan första helgen i november och räknar ner helgerna till advent. November kan kännas tråkig och mörk och Sofie bestämde sig för att göra något åt känslan hon hade, och numer är november ingen utmaning, utan en månad som familjen njuter av för fullt. Sofie binder kransar och tar fram adventsljusstakar och julstjärnor för att skapa lite julstämning i hemmet. Ju närmare andra advent det blir desto mer julpynt kommer fram och rummen blir färdigpyntade.
– Att ta in gran, tall, enris och lingonris från naturen och placera dem i olika krukor eller krus i alla rum är något jag älskar att göra. Jag vill att det ska kännas juligt i varje vrå av huset. I köket pyntar jag med röda textilier för att förstärka den juliga känslan ytterligare, säger Sofie.
Stämningsfull atmosfär
Det är verkligen jul i varje vrå i den gamla prästgården: det doftar gran, glögg, apelsin och nybakade pepparkakor. Sofie och minstingen Alvar är i full fart med att baka pepparkakor. Barnen har en aktivitetskalender där de får öppna ett litet paket varje dag i december för att räkna ner till julafton. Varje paket innehåller en aktivitet som man gör tillsammans. Det kan vara att baka pepparkakor, titta på julfilm, hemmaspa med färsk frukt, ta fram julkrubban och läsa julevangeliet, åka till mormors och morfars skog och hugga julgranar till barnens rum eller gå på tomtesmyg i byn till exempel, och idag är det Alvars tur att få baka med Sofie.
– Vi älskar att baka tillsammans och gör olika sorters julgodis och lussekatter, saffranssockerbullar med mera. Att baka inför jul plockar fram minnen från tidigare jular och inger en så härlig nostalgisk och fin känsla av samhörighet säger Sofie.
Julfirandet inleds på julaftonsmorgon med en mysig frukost, där varm choklad och tomtegröt står på bordet. Matsalen är fylld med levande ljus och julmusik som skapar en stämningsfull atmosfär. Vid varje plats väntar en liten julklapp. Efter frukosten gör familjen sig i ordning för att gå till kyrkan och delta i julbönen. Sedan fortsätter firandet antingen med Sofies familj eller med Johannes familj. Oavsett var de firar, är det alltid många kusiner från båda sidor av familjen samlade.
Återfunna spegeldörrar
Familjen har bott i den vackra gamla prästgården i sju år. När den kom i deras vård såg den helt annorlunda ut och de har lagt ner många timmar på att renovera för att få gården att andas förr i tiden igen.
– Först trodde vi att det var ett nyare hus eftersom det hade så många moderna detaljer. Men när vi fick se tomten och huset invändigt såg vi potentialen,. Men vi kunde aldrig drömma om vilken omfattande renovering huset behövde och vad det skulle innebära, som tur var! Vi gillade att det var ett stort hus med mycket rymd och stora sällskapsytor på nedervåningen, säger Sofie och Johannes.
Sofie var lite besviken över att det inte var så mycket bevarat av det gamla. Inte ens gamla spegeldörrar. Men när de väl började riva hittade Johannes bland annat spegeldörrar under masoniten och fin gammal pärlspont i taket i köket. Dörrarna var placerade på konstiga ställen vilket gjorde att det var ett dåligt flöde i huset. Johannes pappa, som är arkitekt, såg direkt att rummen på nedervåningen antagligen hade legat i fil, som det brukar göra i gamla prästgårdar. Sofie och Johannes bestämde sig därför att flytta köket och ändra dörrarnas placering
– Det blev mycket ljusare i alla rum, ett bättre flöde och en helt annan känsla i huset. Några år efter att vi hade gjort om planlösningen hittade kyrkan gamla ritningar som vi fick och då såg vi att planlösningen var precis så som vi har ändrat till nu. Det var en väldigt häftig känsla, säger Sofie.
– Det känns speciellt att bo i en prästgård då vi själva är kristna. När vi träffar äldre personer i byn är det många som berättar sina minnen från prästgården eftersom många har relation till huset var en central del i byn, säger Sofie och Johannes.