Det krävs fingertoppskänsla för att våga förena det naturligt vilda med ett modernt formspråk. Men det är just de kaxiga kontrasterna som gör Annikas och Johns asiatiskt inspirerade trädgård på Gotlandsklinten extra spännande.
Annika och John Anderstedt är trädgårdsveteranerna som blev trångbodda på villatomten inne i Visby och började drömma om en större tomt där de kunde börja om. Det tog tolv år innan de hittade vad de sökte – en stenig, karg och rejält kuperad tomt med gott om vindpinade tallar på Högklint. Många skulle ha avfärdat den som ”omöjlig”, men de såg i stället skönheten i det naturen bjöd och en perfekt miljö för att skapa en egen version av Asien.
– Vi tycker om den asiatiska stilen, säger John, och vi har hämtat mycket inspiration från resor till både Kina och Japan. Men det är inte en strikt japansk trädgård, snarare en fri tolkning. Särskilt som trädgårdar i Japan ofta är minutiöst underhållna och välskötta.
Annika fyller i med ett skratt:
– Vi försöker hitta smarta lösningar för att slippa allt som vi tycker är tråkigt – gräsklippning är trist och vi vill inte ägna tid åt att vattna.
Men lata är de definitivt inte. Det här är ett par som gör det mesta själva och som kommit långt på kort tid. Men innan de ens satte i gång att plantera växter tog de god tid på sig. De flyttade in i den lilla sommarstugan som stod på tomten och ägnade första året åt att planera. Genom att göra trädgården så underhållsfri som möjligt får de mer tid för det som är roligt – att bygga, gjuta i betong, skapa med metall och anlägga nytt.
Torktålig trädgård
– Sommartid råder det alltid bevattningsförbud på ön, säger Annika. Därför var det en självklarhet att gräva ner en rejäl vattentank så att allt regnvatten från taken sparades.
Även växterna är valda för att de ska klara perioder av torka. Marktäckare håller undan ogräs, men skuggar också. Träd och buskar med rotsystem som går djupt klarar torka och kräver mindre skötsel än perenner. Vilket är ett av skälen till att nästan nittio procent av växterna består av just träd och buskar. Vanlig svensk skogstall är en favorit, så paret månar om dem som redan fanns på tomten. Dessutom gör de gärna egna bonsaiträd av unga tallplantor.
– Det går åt mycket tid till att tukta tallen, ler John. Men det är roligt och eftersom det inte kostar något kan man experimentera fritt.
Nu har de inte skapat en trädgård av enbart svensk skogstall – här finns många tåliga och förhållandevis vanliga växter. Men också en del mer ovanligt. De är inte samlare, men tycker det är roligt med det som är lite udda. Men viktigare än specifika växter är att skapa rätt stämning.
– Vi är ju förälskade i platsen, säger Annika. Mycket handlar därför om att hitta sätt att bevara det naturliga och väva ihop det med det som är mer tydligt anlagt.
Ändå är det inte så att de försökt smälta in helt obemärkt i naturen. Tvärtom! Här finns gränsland där natur och trädgård flyter ihop, och en uppenbart planerad och designad del med köksträdgårdens platsgjutna odlingsbäddar. Och så den biffiga stödmuren som krävdes för att förvandla en del av tomtens lutning till plana ytor.
Betongmuren ligger i linje med porten in till matkällaren. På den övre platån, rakt ovanför, låg den ursprungliga sommarstugan. När den inte behövdes mer togs den bort och fraktades till en ny ägare. Torpargrunden användes för att gjuta en platta till utekök med matplats.
Paret gillar det även det råa uttrycket hos såväl kalksten som svärtat trä. Materialen trivs tillsammans och används som ett genomgående tema. Den rostiga metallen är också flitigt återkommande i form av odlingsbäddar, krukor, portaler och en skärmvägg av sammanvävda plattjärn. Allt egenhändigt gjort och till övervägande del återbruk. John har tagit på sig arbetet med att såga ner och frakta bort gamla oljetankar hos folk som bytt ut sina omoderna oljepannor, mot att han fått ta hand om materialet.
– Fast nu börjar de gamla oljepannorna bli utrotade.
Nu lär inte bristen på gratis metallplåt sätta stopp för parets kreativitet. Trädgården är deras gemensamma lekplats – och målet är att den ska fortsätta att vara föränderlig och ha utrymme för nya idéer.
Vad är shou sugi ban?
Shou sugi ban är en gammal japansk metod där man bränner trävirket så att det får en förkolnad, svärtad yta. Det är inte bara snyggt, utan ger träet ett naturligt skydd mot fukt,
mögel, skadeinsekter och eld – eftersom bränt trä har svårt att börja brinna igen. Det krävs lite övning för att få in snitsen, men du kan enkelt göra det själv genom att bränna träytan med en gaslåga, borsta den brända ytan med stålborste och sedan tvätta av den. När virket är torrt igen kan man strykas det med en träolja för att förbättra skyddet. Annika och John har inte oljat, för de tyckte inte det behövdes.
Växter för rätta känslan
- Azalea – lövfällande, blomning och höstfärg
- Bambu – vintergrön, rasslar i vinden
- Blåregn – fint bladverk, fantastisk blomning
- Fläder – finns både grön och mörkbladig
- Ginkgo – vackert bladverk
- Hakonegräs och jättetåtel
- Iris – lika mycket för bladen som för blommorna
- Japansk klätterros – blygsamma blommor i klasar
- Japansk lönn – oändliga varianter av bladfärg
- Japanskt prydnadskörsbär – vårblomning och höstfärg
- Katsura – doftar härligt och får fina höstfärger
- Ligusterhäck – snabbväxande och ger blomning
- Miskantus – högvuxna prydnadsgräs som får fina vippor
- Mossa – mjuka, vintergröna mattor
- Ormbunkar – träjon, bräken och adiantum
- Pion – vanliga pioner och trädpioner
- Rododendron – vintergrön, intensiv vårblomning
- Tall – alla sorter, även vanlig svensk skogstall