Susanne bodde ett år i tält för att komma närmare naturen: ”Många tyckte jag var knäpp”

Direkt när hon klev ut på ön kände hon: ”Här vill jag bo!” Då hade Susanne Holmqvist provtältat på ett antal platser utan att hitta det ultimata stället där hon skulle kunna bo i tält under ett års tid – vilket var planen. 

– Jag hade tre kriterier, förklarar Susanne. Det skulle finnas en plogad väg i närheten, strömmande vatten året om – och jag skulle känna mig trygg på platsen. 

Susanne gör en kort paus innan hon lägger till: 

– En dag kom det in en kille på restaurangen där jag jobbade. Han sa: ”Jag hörde att du letar mark, jag har en ö i Indalsälven som du kan få låna.”

Flyttade till lägenhet i Åre

Det var i början av 2020 och Susanne hade året innan, 49  år gammal, beslutat sig för att följa drömmen hon länge haft; att komma närmare fjällen och naturen. Tidigare hade hon alltid sett sig själv bo kvar och leva sitt liv i villan i Sandviken där hon bott med sina tre barn.

– Men samtidigt längtade jag ut. Jag började göra mig av med grejer och flyttade till en lägenhet med yngsta sonen som fortfarande bodde hemma. 

Susanne berättar att hon då redan vandrat mycket kring Åre och en plan på att dra sig norrut började ta form. 

– Jag ställde mig i bostadskö i Åre och så snart sonen flyttat drog jag! Många tyckte att jag var knäpp. ”Gud, att du vågar!” Men jag har någon slags tillit till att det, när det känns rätt, löser sig. 

Susanne ler en aning och medger att det så klart ändå kändes läskigt. 

– Jag sa upp min lägenhet, lämnade ett jobb med bra lön och bara åkte – utan varken nytt jobb eller boende. Men jag ville arbeta mindre och vara ute i naturen mer. På något sätt kändes det också som ett äventyr. Jag blev mamma så ung. Jag längtade efter att backpacka, fast på mitt sätt – jag längtade efter att göra sådant som jag missat i min ungdom.

Väl på plats i Åre gick ­Susanne runt bland butiker och restauranger – och erbjöds snart jobb på en lunchrestaurang. 

– Helt chockartat fick jag också lägenhet. Jag hade räknat med att behöva flytta omkring men det slapp jag. 

Ville bo i tält

Drömmen att bo i tält fanns dock där hela tiden. 

– Vid alla mina tidigare långvandringar i fjällen kände jag varje gång jag skulle hem att jag ville stanna kvar. Jag klarade mig så bra med mitt tält och det jag hade i ryggsäcken. 

Susanne skrattar när hon berättar att hon efter ankomst till Åre först tänkte: ”Kanske släpper tankarna på att bo i tält när jag kommer närmare fjället?” Men så blev det inte. 

– Jag började lägga ut krokar för att få tillstånd av någon markägare. Jag sa att jag ville flytta ut och bo i tält i ett år. Jag ville bo alla årstider för att se hur jag skulle klara det. 

I mars 2020, efter att Susanne fått erbjudandet om att låna ön i Indalsälven, sa hon så upp även lägenheten i Åre, flyttade ut och började bygga sin bas. 

– Det var en stor njutning att få bygga sitt eget hem! Det första jag byggde var en eldstad. 

Året på ön blev ett äventyr. De första månaderna kanske till och med väl äventyrliga.

– Jag frågade om ön försvunnit någon gång på grund av snösmältning, berättar Susanne. Det hade hänt en gång. 2020 hände det igen!

Hon beskriver hur vattnet i älven steg och steg.

– Jag mätte vattnet varje dag. Jag hade byggt en plattform som tältet stod på, och förankrat den med rep i träd. Annars hade alltihop kunnat flyta i väg som en flotte. Jag satt där och dinglade med stövlarna i vattnet. Jag hade 48 centimeter till godo innan vattnet började tränga undan. 

Efter en kort paus fortsätter Susanne: 

– Jag tog sedan hjälp av ett raftingföretag och fick en bättre båt att åka i det strömma vattnet med. Vi monterade en vajer mellan ön och fastlandet så att jag kunde säkra båten och dra mig över. 

Tältade i ett helt år

Sommaren minns Susanne som en av hennes finaste. 

– Jag odlade, lyssnade på fåglarna och gjorde inte mycket annat. När hösten kom ville möss flytta in i värmen i tältet så då skaffade jag en katt, Fjällan. 

Med sig på ön hade Susanne även hunden Jason. Hon konstaterar att alla årstider de fick uppleva var fina på sitt sätt. 

– Vintern blev rekordkall. Jag vaknade med hoplimmade ögonfransar men kunde få uppåt 20 grader i tältet efter att ha eldat. Ute var det minus 30 grader många dagar i januari, men så otroligt vackert. Samtidigt… när våren kom… det var magiskt! Jag hade inte haft någon sol alls från november till januari. Jag minns så väl de första solstrålarna som träffade tältduken. Det blev så vackra mönster. Och att känna den första värmen var så jädra härligt!

Vid midsommar 2021 lämnade Susanne ön som då skulle bli naturreservat. 

– Det kändes jobbigt att montera ner allt, säger hon. Plötsligt var jag hemlös. Men så fick jag idén att skaffa en campervan och till slut föll bitarna på plats. Jag hade letat efter en koja på fjället. Men jägarna vill ha sina kojor.

Intill sjön Öjaren utanför Sandviken står Susannes bil parkerad. Hon har fortfarande sin bas i Åre men är på besök i den gamla hemstaden. 

– Campern är liten men ett lyxboende jämfört med tält. Den ger också frihet på ett annat sätt – jag kan åka runt med mitt hem. 

Årets kvinnliga äventyrare

I Åre har Susanne, som numera driver eget företag och sysslar med både städning, föreläsningar och guidade vandringsturer, en liten lägenhet som i princip fungerar som förråd. 

– Jag förvarar min utrustning där. Jag åker dit och byter grejer, duschar och tvättar. 

Sedan hon lämnade villalivet för naturen har Susanne fått fler och fler följare i sociala medier. Hon vill gärna inspirera andra att våga göra det man drömmer om.

– Det gäller att tänka till, vad vill jag i mitt liv? Är jag på rätt väg? Är jag på min stig eller någon annans stig? Det vill jag verkligen inspirera till.

För en tid sedan utsågs Susanne dessutom till Årets kvinnliga äventyrare.

– Det kändes stort – och roligt att den här typen av livsstilsäventyr uppmärksammas. Just nu är planen att bo kvar i bilen. Det här är det jag trivs med. Jag har fjällvandrat hela sommaren och nu jobbar jag tre–fyra dagar i veckan. Men man vet aldrig, kanske hittar jag något ställe där jag vill slå mig ner. Nästa sommar tänker jag i alla fall försöka ta mig ännu längre norrut, till den norra fjällkedjan. 

Artikeln publicerades först hos Icakuriren.