Konstnären Birgitte Söndergaard: ”Jag fastnar inte i någon speciell stil utan går mer på känsla”

En salig blandning kallar Birgitte Söndergaard stilmixen i sin pampiga Stockholmsvåning. Loppisfyndade skinnsoffor och kära antikviteter samsas med de egna målningarna, och skapar ett lika välkomnande som bohemchict konstnärshem.

Att besöka Birgitte Söndergaard på Östermalm i Stockholm är som att stiga rakt in i en scen ur en skandinavisk Pedro Almodóvar-film. Starka färger på väggarna, snyggt slitna chesterfield­soffor, generösa stuckaturer. Lägg därtill ett jättefotografi på Jack Nicholson som blåser ut rök över en jugendbyrå och ett bibliotek med en bronsbyst på August Strindberg som vakar över rummet. I salongen dominerar Birgittes färgstarka oljemålning mot en vägg i himmelsblått. Hela hemmet förmedlar en rebellisk men samtidigt högborgerlig känsla och vibrerar av lekfullhet. Och bryter helt mot alla former av inredningsregler.

– Jag älskar mitt hem som jag bott i sedan 1996 och planerar inte att flytta, säger Birgitte. Jag bodde från början på Östermalm, flyttade sedan till Söder men kom aldrig riktigt till ro där. Men det var en bra tid, och den fick mig att uppskatta den här stadsdelen. Nu trivs jag så bra med närhet till Dramaten, min ateljé, restaurangliv och vänner. 

Här bor: Birgitte Söndergaard och labradoren Mary. Jobbar som: Konstnär, skåde­spelare, textildesigner. Huset: En våning i ett hus på Östermalm i Stockholm, byggt 1891.
I salongen kontrasterar de starka färgerna mot varandra. Här syns originalinredning från  1890-talet, som prakt­kakelugnen med spegel. Cirkelformad ljusstake, Klong. Den lilla glass­kulpturen av Ernst Billgren är en födelsedagspresent från konstnären själv.
Soffbordet har en vacker karta under glaset. På tallriken en installation med torkade solrosor som Birgitte har skapat. I bakgrunden en byst av August Strindberg.

LÄS ÄVEN: Så förvandlades 1980-talshuset: ”Nu har vi ett mer praktiskt hem som passar vår familj”


Birgittes våning har bytt skepnad många gånger. Det är inte en orolig önskan om förändring som lockar, utan mer förvandlingsprocessen och den kreativa resan. Däremot har det kära biblioteket fått stå orört sedan det färdigställdes. 

– Jag ville ha ett riktigt bibliotek och visste precis vilken känsla jag var ute efter. Det skulle ha en mörk och mer maskulin ton. I mitt hem har jag överlag valt tyngre färger för det skapar ett lugn och fungerar bra mot alla starka färger jag har på möbler, textilier och min konst.

Särskilt gillar hon den midnattsblå färgen i biblioteket som ger rummet en trevlig tyngd. En annan lyckträff blev lädersofforna som hon hittade på Myrorna. 

– Övriga rum har jag målat om flera gånger, säger Birgitte och skrattar. Jag kan sitta och äta och fundera för mig själv ”vore det inte bra med en orange matsal?” och så målar jag bara om! Jag fastnar inte i någon speciell stil utan agerar mer på infall och känslor. Men jag har nog lugnat ner mig något de sista åren, i dag kanske jag funderar ett extra varv innan jag sätter i gång.

Biblioteket är stort och spatiöst, målat i midnattsblått med vita stuckaturer. I sofforna finns två sammetskuddar med Birgittes eget mönstertryck. Kuddarna är dock ej i produktion ännu.
Vy in mot köket och bäddsoffan där frukosten intas innan Birgitte går ut med labradoren Mary. Kaklet har hon satt själv och hon har även tapetserat skåpluckorna med tapeter från Fornasetti.
Birgitte i sin målarateljé som ligger helt nära hemmet.
Birgittes sovrum har dramatiskt svartgrönt på väggarna som blir en bombastisk kontrast mot de tunna bomullspoplingardiner som hänger för det franska fönstret med balkongdörr.

LÄS ÄVEN: Franskt och skandinaviskt: ”har försökt skapa en interiör som representerar vår personlighet”


Blev konstnär på heltid

Birgitte har många strängar på sin lyra. Hon har gått Scenskolan och har haft en lång karriär som skådespelare både på film och på teaterscenen. Men konsten har alltid varit viktig och för drygt 20 år sedan började hon ägna sig åt eget måleri, företrädesvis i olja och akvarell. Nu är hon konstnär på heltid och arbetar dagligen i sin ateljé som ligger bara några minuter från hennes hem. 

– Jag är nog en rastlös konstnärssjäl och är intresserad av allt som skapar uttryck. Jag är också intresserad av att ta reda på vem man är i sin samtid och varför det ser ut som det gör omkring oss. Inredningsintresset har kommit smygande och jag har många roliga idéer, som att trycka textilier för inredningsbruk. I sovrummet har jag tryckt mönstret på gardinerna och har även tryckt på sängkläder.

Birgittes hem är både okonventionellt och inspirerande, inte minst när det gäller rummens funktion. Från hallen kommer man direkt in till salongen, med kakelugn och vackra stuckaturer i original från sent 1800-tal. Matsalen har införlivats in i salongen vid ett runt bord nära fönstret.

Cirkelformade ljusstakar från Klong. Glasskulptur av Ernst Billgren, en födelsedagspresent.
Mönstret i gardintyget i sovrummet har Birgitte själv skapat men det finns inte ännu i produktion.
I den lilla gästtoaletten med brunmönstrade tapeter har Birgitte själv kaklat runt spegeln, med kakelplattor som hon har målat i varma kryddiga toner.
Sängen med ”gammelmormors lampskärm” med frans bredvid och en lekfull Fornasettikudde på sängen.

– Jag har inget behov av en matsal så jag valde bort ett konventionellt matbord med stolar. Däremot älskar jag mitt kök, som är långsmalt med skåpluckor som jag tapetserat med Fornasettitapeter. Jag är inte så traditionell av mig och har inget vanligt köksbord, men vid det lilla marmorbordet mot dagbädden brukar jag sitta och ta mitt morgonkaffe innan det är dags för hundpromenad. 

Till vänster om hallen ligger det eleganta biblioteket och därifrån kommer man in till hennes sovrum med svartgröna väggar och vita gardiner med det egna, blå trycket. 

Det är en salig blandning från olika perioder hemma hos henne men allt passar ihop, tycker Birgitte. Det kan även vara så att en ful sak som skapar ett brutalt uttryck frambringar en spännande känsla och behållning i ett rum. 

– Jag vill att mitt hem ska kännas tillåtande för mig, mina två barn och alla vänner som kommer och hälsar på. Det får inte bli nervöst som att varje kudde liksom står i parad, det blir väldigt stelt och oskönt.


LÄS ÄVEN: 1920-talshuset fick nytt liv: ”Vi lekte med tanken på att rädda det och ge det en ordentlig makeover”


Rulla till toppen