På 1800-talsgården i skånska Olseröd har konsthallen stängt för säsongen. Men i Anettes och Axels älskade hus sjuder det av liv, värme och en färgsprakande julstämning.
Det får inte bli för mycket. Men det ska vara mysigt, trevligt och gärna i färg. Så ser julen ut hemma hos Anette och Axel Mörner i Skåne. Här bor de sedan sju år tillbaka i en fyrlängad gård från 1850, som förutom parets (och hundarnas!) hem rymmer en konsthall. Lagom till att gårdsplanens magnolia blommar i april öppnar man för säsongen och håller öppet till mitten av oktober. Axel och Anette delar ett stort konstintresse och driver konsthallen tillsammans. Och Anette, som är inredningsstylist, tar med sig mycket från konstens värld i sitt arbete.
– Det behövs alltid något som sticker ut – som ett konstverk, säger Anette. Men jag gillar inte väggar med massor av tavlor, jag tycker konsten i sig ska vara så fin att den vill sitta på en egen vägg.
Anette kallar sig själv frankofil och inte minst till jul tycker hon om att dekorera med saker från hennes och Axels resor i Frankrike.
– Vi åker inte utomlands för att sola och bada, utan kan åka för att se en viss utställning, säger hon. Vi gillar gamla slott, mässor och utställningar, det är bra för inspirationen att se olika saker.
Bytte stadsliv mot lantliv
Skåningar har de varit i sju år, då de flyttade hit från Stockholm. Där lämnade de en lägenhet mitt i city, men ständiga byggprojekt och vägarbeten blev till slut för mycket. De sökte lugnet och fann det här, på den vackra gården i Olseröd. Fint renoverad, så förutom några smärre justeringar var det bara att flytta in. Ett år senare drog konsthallen i gång, vilket kändes naturligt eftersom Axel hade tidigare haft galleri i Stockholm.
Nu stortrivs de på landet och har upptäckt en del av Skåne de tidigare inte var så bekanta med. Olseröd ligger ju nämligen inte på Österlen, det område som de först sökte sig till.
– Vi hade haft sommarställe nära Ystad och ville vara nära Simrishamn, säger Anette. Vi letade intensivt, och var på några visningar. Men Axel är lång, så Skånelängorna där fungerade inte. Sedan hittade jag det här!
i mässing samt kruka, allt från Svenskt Tenn.
Axel var först tveksam till läget. Men Anette tyckte det hela var fantastiskt. Trakten var så vacker, huset låg nära kusten med en strand hur lång som helst.
– Men utan köerna på Österlen! Och så har vi utsikt över ”ålakusten”, en hektar mark och ingen insyn.
Nu är de väl inbodda och har hunnit upptäcka allt trakten har att erbjuda. De imponeras stort av gott lokalt mathantverk, kreativa näringar och god grannsämja.
– Alla är så positiva här nere, säger Anette. Kommer man in i en restaurang eller butik blir folk glada. Här i vår lilla by pratar alla med varandra, och folk frågar hur vi står ut här på vintrarna. Men vintern i Stockholm är ju grå, här har vi gräs! Och våra rosor dör inte förrän frosten kommer, det är en helt annan grönska.
Mörker inbjuder till mys
På somrarna strömmar folk till konsthallen på gården, då är det full fart för Anette och Axel som tar emot, välkomnar och svarar på frågor. Det är stamgäster, förbipasserande och konstälskare i en salig blandning. Och de imponeras lika mycket av gården och utställningsrummen som av själva utställningarna.
När konsthallen stänger för sitt vinteruppehåll faller höstmörkret snart. Det blir riktigt mörkt här på landsbygden och snart syns stjärnor och ljusstakar lysa i fönstren i byn. Så även hos Anette och Axel.
– Själva julafton är inte så viktig längre, men den här tiden innan … jag får verkligen försöka hålla mig, men adventsstjärnorna kommer alltid upp tidigt. Sedan är det roligt med blommor, det kommer ju alltid nya varianter – amaryllis, hyacinter – till varje säsong.
På frågan om de saknar storstadslivet och Stockholm svarar båda med övertygelse att nej, det gör de inte.
– Åker vi dit är det för att träffa släkt och vänner. Nu har vi ju närmre till kontinenten. Vi har varit i Tyskland och nu ska vi vara med på en utställning i Paris, då tar vi bilen dit. Och flygen går från Köpenhamn. Stockholm ligger ganska långt bort från allting egentligen.