Från nybyggt hus utanför Norrköping till en stor gård på Österlen med anor från 1680. När familjen Starkenberg flyttade söderut bytte de inte bara boende – de fick också en helt ny vardag.
I mars 2019 kom Kristin, maken Gustaf och döttrarna Elicia och Klara till Sköllengården. Med sig hade de hela sitt bohag och en vilja att lämna de sista årens ekorrhjul för en annan tillvaro. Fyra dagar senare tog de emot sina första gäster på gårdens B&B.
– Det var väldigt spännande, säger Kristin. När vi landade här kände vi oss hemma på en gång. Det var som om vi glömde bort vårt gamla liv direkt.
På Sköllengården nära Brantevik råder ett stilla lugn. Gustaf och döttrarna gör ärenden och Kristin sitter på glasverandan och tar en kopp kaffe. På sikt ska husets badrum renoveras, alla fönster målas om och trädgården återskapas till sin forna glans. Och så drömmer hon och Gustaf om att återställa glasverandan till hur den en gång såg ut. Men just nu räcker det långt att sitta här och njuta av husets gamla och rofyllda själ, dess rymd och nedslitna trösklar.
– Det är andaktsfullt att få bo i ett så gammalt hus som detta. Skavankerna hör till husets charm. Skulle vi råka göra ett märke är det med andra ord ingen katastrof. Våra avtryck bidrar till husets karaktär. Samtidigt känner vi ett stort ansvar gentemot huset. Nu är det vår tur att ta hand om det så att det kan finnas kvar länge till, säger Kristin.
Vardagen skavde
När Kristin och Gustaf flyttade in i ett nybyggt hus i Kolmården 2015 trodde de att de funnit sitt drömboende. Snart började dock vardagen skava. Stressen med att hämta och lämna barnen på förskolan, pendla till arbetet i Norrköping, sitta i köer och försöka hinna med allt på helgerna fick paret att undra om de levde rätt liv. Fanns det inget annat alternativ?
– Gustafs morfar är från Vitemölla på Österlen och vi har åkt ner varje sommar, säger Kristin. När det har varit dags att återvända hem har vi hellre velat stanna kvar. Nu, när vi ville förändra vardagen, kände vi en stark längtan till Österlen. Vi kanske skulle flytta hit?
Så det blev kontakt med mäklare, flera besök i Skåne och olika objekt att titta på. Gustaf och Kristin ville ha en mindre gård med möjlighet till verksamhet. Gärna ett äldre hus, men inte ett stort renoveringsprojekt. När Sköllengården kom ut till försäljning föll allt på plats.
– Allt var rätt och perfekt, ett hus vi kunde flytta in i direkt. Gården var mycket större än vad vi tänkt oss, men det skrämde inte. Det här var vår chans att lämna ekorrhjulet, säger Kristin.
Sköllengårdens huvudhus, som byggdes 1900, är rejält och känns tryggt. De stora rummen med många fönster och den väl tilltagna takhöjden ger det en luftig karaktär. Här kunde familjen Starkenberg landa utan att först behöva åtgärda brister.
– Det var bara att flytta in i det som var, säger Kristin. Vi behövde inte ens måla eller tapetsera om. När vi hade bott in oss och funderat ett tag bestämde vi oss för att göra köket större. I samband med det bytte vi köksinredning och vitvaror. Befintlig spis kunde vi dock behålla, liksom den gamla vedspisen bredvid.
Kärlek till gamla ting
Kristin och Gustaf har alltid omgett sig med gamla möbler och loppisfynd, även i det nybyggda huset i Kolmården. Kärleken till gamla ting har bott i Kristin så länge hon kan minnas; hon vill helst inte köpa så mycket nytt.
– Många av möblerna är med från Kolmården, en del har bytts ut, andra har tillkommit via auktioner, loppisar och arvegods från släkten. Det bästa som finns är att göra ett fynd på loppis och sedan se hur bra fyndet passar i ens hem – bara flyttar in.
Men hur praktiskt är egentligen ett gammalt hus med mycket yta? Helt klart är att Kristin och Gustaf numera behöver tänka mer på energikostnaderna.
– När det blåser ute blir det kallt inne och vi får täta fönstren. Använder vi inte ett rum på vintern, stänger vi av värmen där. Vi eldar mycket i braskaminerna på vintern men det är bara mysigt.
– Vi använder i stort sett hela huset. På verandan äter vi och spelar spel, i discorummet lyssnar vi på musik och dansar, och fåtöljen i köket är inte ögongodis. Vi sitter ofta i den och umgås med den som lagar mat.
Att driva B&B är en livsstil som innebär hårt slit under högsäsong. Men vad gör det när huset ger ro och närheten till natur och ljus fyller på med energi?
– Vi är så otroligt tacksamma för vårt livsval och jobb, säger Kristin. Vardagen är numera befriande!