När Lotta och Niclas Bergström köpte det nästan helt orenoverade 1700-talshuset i Öregrund insåg de inte riktigt vad de hade gett sig in på. I dag, två år senare, har byggnadshistoria blivit ett av parets stora intressen.
”Långkatekesen” är ett gammalt namn på en sällskapslek där man berättar en del av en historia och sedan lämnar över fortsättningen till nästa person. Det är också namnet på en av Öregrunds äldsta bevarade gårdar, en enplanslänga med fähus och brygghus på innergården som sträcker sig över ett helt kvarter ett stenkast från hamnen. Sedan den byggdes i mitten av 1700-talet har Långkatekesen fungerat bland annat som stadsjordbruk, stadskällare för servering av alkoholhaltiga drycker och i slutet av 1800-talet som hotell.
Niclas och Lotta Bergström hade hållit utkik efter ett större hus men var inte på jakt efter ett renoveringsobjekt. Men när gården kom ut på marknaden för två år sedan blev de nyfikna. Visningen resulterade inte i särskilt många bud eftersom det var så enormt mycket som behövde göras. Det hindrade emellertid inte Niclas och Lotta.
– Vi visste nog inte riktigt vad vi gav oss in på. Det här var ingenting vi hade gjort förut. Men det har varit en otrolig resa för oss och vi har fått väldigt mycket uppskattning från andra som bor här i Öregrund. Gården har stått tyst och mörk i 40 år. Nu stannar många och berättar hur roligt de tycker det är att det är liv här, att den tas om hand och inte rivs, berättar Niclas.
Historiskt välbevarat
Bostadshuset består av en mindre och en större del. Niclas och Lotta bestämde sig för att börja renoveringen med den mindre delen.
Taket var nyligen bytt och fönstren var ersatta men annars var mycket lite underhåll gjort på många år. El, vatten och avlopp behövde bytas. Eftersom husen satt sig och sedan byggts på gick det knappt att hitta en rät vinkel. Dörrarna hade slipats ner eller sågats till för att passa i de allt mer sneda dörröppningarna. Men timret i väggarna var mestadels friskt, vinden var torr och fin och golven, med undantag för två rum, kunde bevaras.
– Även om det var förfallet så var det väldigt historiskt välbevarat. Alla dörrar och dörrfoder är original från 1700-talet. Vi har sju kakelugnar och en fantastisk vedspis. Ju mer man hittar, desto mer intresserad blir man av historia. Att renovera och inreda ett gammalt hus var inget intresse vi hade innan, men nu är det ju det vi gör med nästan all vår tid, säger Lotta.
Familjen som sålde huset till Niclas och Lotta var arvingar till en prästfamilj i Öregrund som flyttade hit 1924. Släkten var bofast fram till omkring 1950 och därefter användes gården av och till som fritidsbostad.
– De lämnade kvar i princip allt: möbler och mattor, silverbestick och gamla kläder, berättar Lotta.
Många av möblerna har hon renoverat. Den gamla kökssoffan står kvar där den alltid stått. En magnifik matta behövde tvättas men är nu tillbaka på sin plats i salen.
Niclas och Lotta har försökt rädda och bevara så mycket som möjligt. Vissa skavanker har fått vara kvar, det sneda, vinda och inlevda tillför bara charm. Skavda trösklar som de som bott här har snavat på i över 200 år målas inte om för att historien ska synas i huset.
– Det ska kännas som ett hem och inte som ett museum, säger Lotta.
Kärleksbrev och tidningar
När renoveringen var klar var det dags för tapeter och färgval.
– Tidigare satt det åtta, tio lager av gamla tapeter kvar på väggarna i fantastiska mönster och färger. Vi har kunnat spara bitar för att se hur det har sett ut här tidigare. Vi har inte styrts så hårt av någon särskild epok när vi har inrett utan mer gått på känsla, vilka färger, nyanser och stilar vi tycker passar oss och huset, berättar Niclas.
Bortsett från alla möbler och föremål som stod framme gömde huset även andra vittnesmål.
– En av de roligaste sakerna med att renovera ett äldre hus är alla gamla skatter som man kan hitta på vinden och under golv, säger Niclas.
Han berättar om fynd som gamla kärleksbrev, tidningar (som bromsar allt arbete eftersom man måste stanna upp och läsa) och till och med en gammal kanonkula. En del av fynden finns nu på Upplandsmuseet.
Nu när den mindre delen av bostadshuset är klar har de börjat ta sig an den stora delen, som är tänkt att bli den framtida bostaden, och innergården med sina bodar, fläderträd och den gigantiska jasminen. Kanske blir det så småningom någon typ av verksamhet här också.
– Vi får se, kanske ett bed and breakfast eller ett galleri, säger Niclas.