På en pittoresk stadsgata, där sekelskifteshus ligger tätt på rad, har Christina Schaanning inrett sina stora rum efter eget huvud. "Tjusigt" skulle nog många säga – själv ser hon sitt hem som "en brukslägenhet". Text: Anne Marit Muri/Eva Wrede Foto: Mona Gundersen
I 22 år har Christina Schaanning bott i samma fyravåningshus i Briskeby i Oslo. Huset var nytt 1897, då området växte fram, och lägenheten har i stort sett kvar sin ursprungliga planlösning. Entrén, hallen och de två vardagsrummen har fått behålla sina ytor. Men där det i dag ligger ett kök fanns förut ytterligare ett sällskapsrum. Det ursprungliga köket med pigkammare har byggts om till en separat uthyrningsdel med egen ingång.
I dag använder Christina delar av hallen som arbetsrum och de två vardagsrummen för umgänge och avslappning. Väggarna är målade i dämpade nyanser i beige och grått. Trägolven har slipats och vitpigmenterats.
De rymliga rummen med hög takhöjd, blyfönster, stuckaturer och spegeldörrar förmedlar ett ståndsmässigt, ja rentav slottslikt intryck. Men Christina hävdar med eftertryck att förnäma salonger inte varit något hon inspirerats av eller försökt efterlikna.
– Jag har inte mina rötter i några fina miljöer. Det är nog själva rymden i lägenheten som skapar den där känslan. Kanske bidrar också färger jag har valt.
Svag för dämpade kulörer
Christina berättar att hon är uppväxt på landet i Värmland och flyttade till Norge 1980. Lusten att arbeta med händerna har hon alltid haft, något hon kopplar till sina båda föräldrar – hennes mamma var duktig på att sy och hennes pappa gjorde ljusstakar av järn och mässing.
– Alla höll ju på med sånt där förr i tiden i Värmland!
På 1980-talet gjorde Christina succé med egenhändigt sydda velourplagg, som hon sålde i en egen butik på Aker Brygge. Och på 1990-talet började hon med inredningssömnad efter att ha gått i lära hos Anitha Trier i Oslo.
I dag driver Christina sin egen inredningsstudio med fokus på textil bara ett stenkast ifrån bostaden. Där gör hon bland annat sängöverkast, gardiner, stolsöverdrag, prydnadskuddar och lapptäcken. Att få ut mycket av lite, och på ett smart sätt använda tyger som blivit över – det är något av hennes specialitet. Stor vikt läggs vid färgval, att få olika kulörer att harmoniera med varandra. Själv är hon extra svag för dämpade kulörer som drar åt det lite ”dammiga”.
– Färger som skiftar i olika belysning gör rummet mer levande, säger hon och nämner fåtöljerna som klätts om i en lite obestämbar färg som varierar med ljuset.
Det är inte bara textilier och väggfärger som fångar upp och förstärker inredningens dominerande färger. Även konsten i hemmet – inte minst ett par större, moderna målningar – binder ihop och bidrar till helhetskänslan.
Christina fyller helst bostaden med föremål och möbler som bär på en historia. Hon är trogen sin egen stil och gillar att vara omgiven av gamla ljuskronor, förgyllda speglar, skulpturer och vackra växter. Ett omsorgsfullt urval som får inredningen att kännas ombonad och vackert klassisk.
Flera av hemmets stolar och bord drar åt det allmogesvenska, alternativt gustavianska, hållet. Detta är möbler hon har vuxit upp med och som hon har starka band till.
– Jag köper inte så mycket nytt, utan har kvar samma saker länge och förnyar dem efter hand, säger hon.
Gammalt blir nytt
– Skrivbordet i hallen har jag till exempel ägt i 40 år och använt på många olika sätt, i olika rum. Nu har det fått ny bänkskiva och nya handtag och blivit mitt arbetsbord.
Det bastanta soffbordet i ett av vardagsrummen har en liknande historia: En gång för länge sedan köptes det på loppis och då var det brunt. Sedan tjänstgjorde det under en period som utställningsbord i Christinas inredningsbutik. När hon därefter behövde ett stadigt och bra soffbord, då kapade hon av en bit av benen och laserade hela bordet i en ljusgrå kulör.
– Det är kul när man använder saker på det sättet, tycker jag. Och det bästa med mitt hem är att jag verkligen använder alla rum. Jag har mitt kontor här och gott om plats att ta emot släkt och vänner… ja, det är en riktig brukslägenhet!
