Uppåt väggarna hos Johanna

Hos Johanna och Lulzim finns det inte många tomma väggar. Sitter det inte en ram, en bokstav, eller en tallrik där, så är det ett fönster från hennes farmors gård. "Jag har så många saker jag tycker om, och alldeles för få väggar", säger Johanna.

Familjen Flyckt Gashis hus ligger i strandkanten av ån Viskan utanför Borås.

Vardagsrummet ligger i utbyggnaden. En av tavlorna föreställer Johannas farmor, målad av hennes farmors pappa. Soffan är ett hemmabygge av byggtrall och hjul från Bauhaus. Även soffbordet är hemsnickrat. Madrasser och sittpuffar är klädda med tyg från Fritsla Tyglager. Kuddar med tyg från loppis och Ikea. Vägglampor, Bettys.

Vardagsrummet ligger i utbyggnaden. En av tavlorna föreställer Johannas farmor, målad av hennes farmors pappa. Soffan är ett hemmabygge av byggtrall och hjul från Bauhaus. Även soffbordet är hemsnickrat. Madrasser och sittpuffar är klädda med tyg från Fritsla Tyglager. Kuddar med tyg från loppis och Ikea. Vägglampor, Bettys.

Arbetsbordet står i ett hörn av vardagsrummet, avskärmad av ett plåtskåp och ett fönster mot matsalen. Stol, bord och plåtskåp, från loppis. En tavelram fungerar som anslagstavla. Kanna, Bettys.

Enkelt men snyggt, ljuslyktor bestående av blockljus, fågelägg och glasburk.

Pärlsponten i köket är delvis täckt av träskivor målade med svart griffelfärg och har blivit kökets föränderliga anslagstavla. Från fönstret bredvid diskhon ser man in i matsalen. Köksskåp, kran, diskho, spis, fläkt och lampor, Ikea. Indiskt hyllskåp i rostfritt stål, från Gaia Raja. Stålpall, Reforma Sthlm. Köksön består av ett skåp inropat på loppis.

För att få en föränderlig och lekfull vägg i köket målade Johanna och Lulzim två spånskivor med griffelfärg och satte upp ovanpå den ursprungliga pärlsponten. Om man ångrar sig är det bara att ta bort skivorna.

Fönstren från Johannas farmors gård har byggts in mellan matsal och kök och i väggen bakom matbordet. Slagbord, takets värmelampa och ljusstakar, från loppis. Träpall, Bloomingville. Plåtstol, In My House. Masker, Hay.

Stilleben på matbordet.

Tallrikshyllan med ståltråd är ett hemmabygge av Lulzim. Bordet är en gåva av vänner. Plåtstolar, Reforma Sthlm.

Johanna tyckte väggen i hallen var för naken utan tavlor, men blev för rörig med bilder. Lösningen var en vägg med vackra gamla speglar och ramar grupperade i en enhet.

En specialare är "vitrinskåpet" som består av en nisch med farmors fönster som skåpdörr, inbyggt i väggen vid matbordet. Bakom glaset får några av Johannas alla loppisfynd en paradplats.

I sovrumsfönstret står en av Johannas tomma ramar. Sänggaveln består av ryggstödet från en soffa från farmors gård. Bänk från loppis. Lakan, Af Swedala. Bur och vägglampa, Bettys. Takkrona, Ellos. Matta, Lagerhaus.

En rejäl gren från skogen är upphängd i taket och fungerar som klädhängare.

Nheos rum med utsikt mot skogen. Säng, Ikea. Påslakan, Coop. Resväskan under sängen är packad med leksaker.

Elvins tonårsrum med snedtak var från början ett vindsutrymme. Familjen har isolerat och satt in en takkupa. Bokstäver från loppis. Säng, Ikea.

Även duschkabinen har fått ett fönster för extra ljus. Insidan är kaklad som resten av kabinen och fönstret är målat med utomhusfärg. Fönstret till höger har blivit skåpdörr. Duschdraperi, Mogihome.

När familjen Flyckt Gashi byggde ut huset 2006 passade de på att bygga in fönster i väggarna, bland annat mellan vardagsrum och entré. Med vindsvåningen är huset nu 140 kvm.

När familjen Flyckt Gashi byggde ut huset 2006 passade de på att bygga in fönster i väggarna, bland annat mellan vardagsrum och entré. Med vindsvåningen är huset nu 140 kvm.

Kärleken till vackra saker har alltid funnits där, och i dag har hon gjort hobbyn till sitt yrke. Johanna Flyckt Gashi är inredningsstylist och ser hur olika trender kommer och går.
Men hennes eget hem, en liten vit trävilla precis i strandkanten av ån Viskan utanför Borås, är fyllt av saker som på ett eller annat sätt har en historia.
–Visst blir man påverkad av trender, det tror jag vi alla blir. Men så finns det sånt som håller i längden, som man aldrig tröttnar på. En grund som man verkligen tycker om, säger Johanna. 

Ett exempel är de vackra fönstren som hon inte hade hjärta att slänga på soptippen när hennes farmors gård skulle tömmas. I stället sparade hon dem tills hon och hennes man Lulzim kunde använda dem när de byggde ut sitt hus.
– Nu har vi två par fönsterdörrar, och fem fönster mellan rummen, förutom de vanliga fönstren förstås. Det gör hela huset ljusare och man kan hänga med vad som händer, även om man sitter i olika rum. Vi är fortfarande helnöjda med dem, säger Johanna. 

Farmors fönster blev skåp

En specialare är "vitrinskåpet" som består av en nisch med farmors fönster som skåpdörr, inbyggt i väggen vid matbordet. Bakom glaset får några av Johannas alla loppisfynd en paradplats.
– När jag hittat något jag gillar vill jag ju att sakerna ska synas också. När jag ropat in en låda med gamla fina porslinstallrikar satte jag upp dem runt dörren mellan kök och matsal. Det var helt enkelt enda stället där det fanns plats!
Det blir sällan statiskt hemma hos Johanna, saker byts ut, målas om och byter plats.
–Jag går på impuls, jag måste pröva och se hur det blir. Man ska inte vara så rädd att ändra på saker, tycker jag. Det går att ångra sig, och göra om.

Hon erkänner att hennes intresse ibland kan bli lite påfrestande för resten av familjen, även om de är mycket tålmodiga. Det som kanske är knepigast när man som Johanna ofta jobbar hemma, är att skilja på arbete och fritid.
– Men jag har blivit bättre på det. Förr sprang jag fram till datorn så fort mejlboxen plingade till och levde med projekt dygnet runt. Nu, om jag vaknar mitt i natten med en idé, så skriver jag ner den på en lapp och kan somna om igen.

Många av de bästa lösningarna i huset, till exempel väggen med griffelfärg i köket, och de många lamporna som går att rikta, har kommit till mer utifrån en känsla än något annat.

Många hål i väggen

– Jag tänker nog på allt annat än funktion när jag sätter i gång. Det praktiska kommer i sista hand. Men i bästa fall blir det ju både snyggt och praktiskt, som griffelväggen i köket, säger Johanna.

Däremot skulle hon inte råda någon att som hon, ha ett tygförhänge i stället för underskåp vid diskbänken.
– Jo, det ser nog bra ut, men är inte att rekommendera, speciellt inte om man har hund!
Så gott som alla väggar i huset används på ett eller annat sätt. Finns här inte hyllor pryds de av tavlor, ramar, speglar – eller bokstäver. De flesta av dem är rester av butiksskyltningar som kasserats. Ramar och speglar hittar hon på loppis.
– Min mamma brukar fråga varför jag har så många tomma ramar överallt. Men jag tycker om att klä en vägg, ge den en form, utan att alltid ha så många bilder uppspikade. Bilderna tar över och blir påträngande på ett annat sätt.

För att kunna förvara prylar som för tillfället inte används i huset, och rekvisita till sina stylistuppdrag, har Johanna numera ett rum i källaren.
–  Man kan tröttna på saker, ta ner dem och låta dem ligga till sig ett tag. Sen kan de ofta användas i ett helt annat sammanhang. Den enda nackdelen är att det blir många hål i väggarna.
Slitage är annars inget Johanna är rädd för. 
– Nej, jag tycker ofta att saker blir vackrare när de är lite slitna. Varje skråma och märke är ju ett slags påminnelse om något fint. Att någon har använt sakerna och levt där.

På köksgolvet finns en påminnelse hon inte skulle vilja vara utan.
– Vi är ibland ganska tröga med att komma i gång. Men när en idé poppar upp vill vi att det ska gå snabbt. Några dagar innan vi skulle ha nyårskalas fick vi för oss att måla köksgolvet rutigt.
Men trots att de målade hela nätterna hann färgen aldrig torka riktigt. 
– Gästerna klibbade nästan fast i golvet. Nu har vi ett köksgolv med minnen av en ovanligt rolig fest!

Text Nina Sederholm Foto Lina Östling