Funkishus fyllt av fynd

Efter många år utomlands landade Mari och Finn äntligen hemma i Sverige igen. De fick mycket med sig i bagaget – en hel container med möbler och loppisfynd som blev grunden till deras nya hem.

I somras målade familjen huset vitt. Tidigare var teglet gult med röda fogar

I anslutning till köket på övervåningen har familjen sitt matrum. Bordet, som är köpt i Australien, är tillverkat av återvunnet trä. Stolarna är loppisfynd. Vitrinskåpet och tallrikshyllan är byggda av en snickare efter Maris ritning.

I vardagsrummet har de loppisfyndade teakmöblerna sin plats. På skåpet står en samling med vita vaser i olika former. Soffa "Ekeskog", Ikea.

Arbetsrummet på övervåningen är inrett med gamla plåtskåp från Australien. Också hyllan kommer därifrån. Den användes i en skofabrik för att köra skorna till olika stationer under tillverkningen. Bordet är ett loppisfynd. Stolar, Tolix. Taklampa från loppis. Plåttunnan med handtag är en australisk soptunna.

Ett gammalt arkivskåp har en given plats i arbetsrummet.

I byrån under hallspegeln förvaras alla vantar och mössor.

Milo och Mischa delar rum. Det stora skåpet som används som garderob är ett Australienminne som Mari målat vitt. Misha sover i en gammal växasäng. I den stora blåa kistan förvaras leksaker.

Milos säng är en gammal sjukhussäng från Australien. Över sängen hänger flaggor från loppis. Svärdet har morfar gjort.

Barnen förvarar sina leksaker i gamla plastbackar och trälådor.

Bredvid vardagsrummet har Mari och Finn sitt sovrum. Överkastet har Mari hittat i Australien, det är ett lapptäcke som är hopvirkat av tvättlappar. Garderoben är ett furuskåp som målats vitt. Kristallkronan är italiensk, köpt på loppis.

I badrummet på övervåningen finns ett badkar som familjen köpt av en god vän vars hus skulle rivas. Hyllan hittade Mari på en loppmarknad i Paris. Kakel på väggar och golv, Kakelspecialisten.

Bänken i tvättstugan är platsbyggd. Porslinsho, Ikea. Blandare, Nacka Byggnadsvård. Golvet är målat i rutor.

Hallgarderoben är byggd av skåp från Nacka Byggnadsvård.

Köksskåpen är hopplockade från fyra olika kök och målade i enhetligt vitt. Högskåpen är garderober från Nacka Byggnadsvård som byggts in. Diskbänken är köpt på Blocket. Bänkskivor i mönstret "Virrvar", Beijer Byggmaterial. Knoppar och handtag, Fredells. Taklampa, Ikea. Brödrost, Dualit.

Över diskbänken sitter en platsbyggd hylla för bunkar och skålar. Rostfri köksmaskin, Kitchen Aid.

Köket ligger på övervåningen. Matbordet hittade familjen på en loppis i London. Taklampan är från Australien. De andra möblerna och väggklockan är köpta på Blocket. Radio, Roberts Radio. Griffeltavla, Ikea. Golv av linoleumplattor, Linoleum-kompaniet.

Familjen har låtit sätta in en gjutjärnskamin. Den hittade de hos en samlare i Stockholm som hade en hel vind fylld med kaminer.

Familjen Mari, Finn och barnen Milo och Mischa.

Boytan är 150 kvm. Sovrummen och vardagsrummet ligger på nedervåningen och kök och matsal en trappa upp.

Boytan är 150 kvm. Sovrummen och vardagsrummet ligger på nedervåningen och kök och matsal en trappa upp.

Boytan är 150 kvm. Sovrummen och vardagsrummet ligger på nedervåningen och kök och matsal en trappa upp.

På en höjd mitt i Södertälje ligger ett vitmålat funkishus. Här bor Finn och Mari med barnen Milo och Misha. De flyttade hit när hemlängtan slog till efter sju år utomlands. Då hade de hunnit bo både i England och i Australien, en följd av att Finn arbetar för Ericsson.

– Jag verkligen älskade livet i Australien där jag var föräldraledig och kunde ägna dagarna åt mitt största intresse, att leta på loppis, säger Mari.

– Allt kändes så fritt där nere, man umgicks med vänner hela tiden och bara njöt. Och loppmarknaderna är helt otroliga. Det är stora lokaler med mängder av saker, och det kostar ingenting.

När barnen kom växte så småningom längtan efter familjen här hemma. Finn surfade på nätet efter hus i Stockholmsområdet och fastnade för funkisvillan i Södertälje.

– Egentligen var det inte riktigt vår stil, men läget var bra och vi såg möjligheterna med huset trots 70-talsinredningen med plastmattor och orange kakel.

Huset som byggts för gjuterifabriken Wedaverkens personal var från början inrett för två familjer. Mari och Finn var de enda som var intresserade av att köpa, så snart var huset deras. De satte genast i gång att renovera. Under två månader gjordes husets båda våningar om.

– Vi hade hantverkare som gjorde jobbet. Det var en intensiv och jobbig tid men vi blev så nöjda med resultatet.

Familjen ville ha en ljus grund i hemmet så väggarna målades vita. Plastmattorna revs ut och trägolvet som fanns under slipades och behandlades med hårdvaxolja. De största projekten i huset kom att bli kök, badrum och tvättstuga. Mari letade länge efter nya köksskåp och lyckades till slut plocka ihop ett passande kök av delar från fyra andra, som köptes begagnade på nätet. Luckorna sprutlackerades för ett enhetligt resultat. Det orange kaklet ersattes med ett vitt med fasade kanter. Två höga dörrar klädda med spontad panel döljer skafferi och porslinsskåp och ger köket en lantlig känsla. Skåpen har de fixat själva.

– Vi köpte fyra garderober i en byggnadsvårdsbutik. Jag satte in hyllor i dem, och pärlspont i bakväggen. Sedan kläddes utsidan med pärlspont så att de ser ut att vara inbyggda.

Mari ville att badrummen skulle gå i samma stil som köket så också där föll valet på ett rutigt golv. I badrummet på övervåningen står ett gammalt gjutjärnsbadkar som hon fick köpa av en god vän för över tio år sedan. Vännen bodde i ett hyreshus som skulle rivas.

– Jag förvarade badkaret på gården hemma hos mina föräldrar. Ingen trodde någonsin att det skulle komma till nytta. Men med lite färg så blev det precis så som jag ville ha det.

Eftersom Mari arbetar som mat- och inredningsfotograf så använder hon ofta sitt hem som studio. Då behövs mycket rekvisita, och den hittar hon på loppmarknader.

– Tyvärr är jag ensam om att älska loppis i familjen. Vi reser ofta till Frankrike och hälsar på släkten eftersom min man Finn är fransman. Jag drömmer om att få åka runt på alla "brocantes" (loppmarknader) men ingen annan är ett dugg intresserad av det, ler Mari.

Stilen i inredningen är australisk och internationell på en gång. Romantiska detaljer och gamla industriföremål mixas med retroprylar.

– Nästan inga av våra möbler är nyköpta utan det mesta är handlat på loppis. Mycket hade vi med oss från Australien. Omkring 50 kubikmeter möbler och andra saker fick följa med hem i containrar. Många av möblerna hade dessutom följt med från Sverige, så de flyttade med oss till England, Australien och sedan hem igen.

Källaren fick vänta lite på sin upprustning men för ett år sedan tog familjen tag i renoveringen även där.

– Vi målade och fräschade upp i källaren och tvättstugan. Det blev en stor förändring.

Där tvättstugan är i dag fanns tidigare både bastu och tvättstuga.

– Bastun sålde vi på nätet. Då fick vi rum att göra tvättstugan större!

I den ville Mari ha en engelsk känsla och med enkla skisser som grund byggde snickarna upp familjens drömtvättstuga.

– Vi gjorde en ganska billig renovering där vi målade golv och väggar i stället för att kakla, säger Mari som är mycket nöjd med resultatet.

– Det bästa med den färdiga tvättstugan är att det blivit en härlig plats att vara på.

Mari tycker mycket om den gamla trädgården. Hon har mängder med blommor i rabatterna runt huset. Det ligger många timmars grävande och omplanteringar bakom hur trädgården ser ut i dag. Men i framtiden kommer någon annan att få njuta av blomsterprakten.

– Nu ska vi flytta igen! Vi har skaffat ett nytt projekt, en vacker gammal skola i Enköping som vi ska renovera.

Av Johanna Flyckt Foto Mari Eriksson