Bullerbykänsla i hundraårigt tegelhus

Ta hand om ett hundraårigt hus så att det kan stå i hundra år till. Det var Martinas och Kennets motto när de flyttade in i ett gammalt tegelhus i den lilla byn Vallkärra.

Familjen Qvennerberg-Ruona har renoverat huset i Vallkärra steg för steg. Det är inte helt klarlagt när huset ursprungligen byggdes, men troligen är det uppfört kring 1905.

Verandan är nybyggd och har återskapats i samma stil som ett liknande hus i närheten, byggt vid förra sekelskiftet.

Från hallen ser man rakt igenom vardagsrummet förbi kakelugnen och bort mot trappan till övervåningen. Franska "Tolix"-stolar i metall står under trappan.

Köket är stort och rymligt med svartvitrutiga plattor av kvartsvinyl, "Hovi", från Upofloors. Skåp från Marbodal. Fläkt och spis, Smeg.

Tack vare Martinas loppisintresse finns det många vackra burkar för kryddorna. Kokböcker och recept ligger på hyllan under bordet.

Ett stort matbord där alla får plats. Blommig bordduk från Indiska. Köket har ett svartvitrutigt golv av kvartsvinyl och träspont i taket. Taklampa, Ikea.

Genom köket ser man in i arbetshörnan i vardagsrummet. I vitrinskåpet finns en del av skivsamlingen och stereo. Blommig bordduk från Indiska.

Det stora luftiga vardagsrummet var från början två rum. Soffan, från Miljögården, har klätts om. Favorit- kuddarna är sydda av gammalt franskt tyg, inköpt på Stenhusets Antik. Antik kelimmatta och soffbord från Tabbouli House. Fåtöljer från loppis. Taklampa, Indiska. Den låga bänken är köpt på auktion.

Sovrummet är avdelat med en fristående vägg för att Elias ska få sitt eget krypin. Byrån var den första egna möbel Martina köpte, 14 år gammal. Rosenkuddar, Indiska. Överkast från antikmarknad i Wales. Den randiga kudden är hemsydd. Taklampa från loppis.

Tv:n får plats under snedtaket på över-våningen. Soffor, Ikea. Byrån är ett loppisfynd, och har tidigare stått i en skola. Matta köpt i Egypten, taklampa Ikea.

Övervåningen har en stor fönsterkupa som släpper in vårljuset. Soffbordet har Martina målat ceriserosa. Zuzanikuddarna av vintagetyger från www.butiklanthandeln.se. Soffor, Ikea. Matta från Egypten.

Iris har ett gammalt skrivbord framför fönstret i sitt rum. Skira draperier från Ikea. Taklampa Indiska.

I Iris rum finns en klädkammare under snedtaket. Draperier och spegel med svart ram från Ikea. Spegeln med guldram är ett containerfynd.

Verandan med sina spröjsade fönster är numera husets huvudentré. Den är byggd med ett systerhus i byn som förlaga.

Katten Flora på den nybyggda verandan. Golvet i sten är original från när huset byggdes. Kuddar i rosa och den avlånga turkosa, Indiska. Turkos fyrkantig, Raja. Soffa från Martinas Butik Lanthandeln.

Martina planterar narcisser i vårkylan.

Huset i Vallkärra är 175 kvm stort. Rumsindelningen har förändrats några gånger allt eftersom barn fötts eller flyttat hemifrån. Vardagrummet består av två sammanslagna rum.

Huset i Vallkärra är 175 kvm stort. Rumsindelningen har förändrats några gånger allt eftersom barn fötts eller flyttat hemifrån. Vardagrummet består av två sammanslagna rum.

Rangliga pärlhyacinter, klarblå irisar och böljande rosa tulpaner. Det lyser av vårblommor i Martinas och Kennets hus i Vallkärra. Ute är det kyligt men solen strålar och lockar till att röja och fixa lite runt husknuten också. Den stora zinkbaljan ska fyllas med narcisser.
När barnen Iris, Oskar och Elias kommer hem från skola och dagis, blir det premiärfika ute. Egentligen är det för kallt, men precis mitt i solen och i lä av en husvägg värmer vårsolens första strålar
– Kennet och jag flyttade hit från Stockholm för snart 16 år sedan, berättar Martina. Då bodde vi i innerstan med två små barn. Vi längtade därifrån och insåg att vi aldrig skulle ha råd att köpa ett hus i Stockholmstrakten. Dessutom ville jag hem till Skåne. En söndag tittade vi på bostadsannonser och det här var det allra första huset vi såg.
 

Martina ringde en kompis som bodde i närheten av stationsbyn där huset låg. Kompisen gick på visningen, ringde direkt och sade att det bara var att köra.
– Helgen efter åkte vi hit själva. Huset hade varit till salu länge, det var inte så många som varit intresserade så det var bara att slå till. Vi for tillbaka till Stockholm, sa upp dagisplats, sålde lägenheten och åkte ner igen för att fixa jobb.
 

Det röda tegelhuset i ett plan med kallvind hade en liten brun 70-talsveranda på gaveln. På denna veranda bodde familjen – i två hela år. Sängen fick precis plats. Under tiden renoverade de resten av huset på egen hand. Ett steg i taget.
– Vi var naiva och romantiska nybörjare, berättar Martina. Allt tog mycket längre tid än vi hade tänkt oss. Ett exempel är trappan till övervåningen.
– Vi köpte den och trodde att den skulle vara på plats på någon månad. Men det tog ett halvt år.
 

Vindskuporna blev också försenade.
– En tidig morgon vaknade vi av ett konstigt ljud från köket. Ungefär som om någon duschade där inne. Det vackra sommarvädret hade förbytts i kraftigt spöregn och presenningarna som vi täckt taket med, höll inte tätt. Regnvatten forsade in på vinden och rann rakt ner i köket. Panik! Alla baljor och byttor vi ägde bars upp på vinden och vi turades om att tömma tills det regnat färdigt.
 

Både Martina och Kennet var intresserade av husets historia och ville veta mer om hur det såg ut från början.
– Men alla gamla ritningar och papper på huset som borde ha funnits i lands-
arkivet visade sig ha brunnit upp, fortsätter Martina.
 

De har ändå fått fram något om husets historia. Dels har de hittat dagstidningar från 1905 under plastmattorna och slutit sig till att det byggdes ungefär då, dels har de tittat på ett systerhus längre bort i byn med samma typ av fönster och en liknande veranda.
– Vi utgick från det när vi bestämde oss för att riva det lilla bruna kyffet och försöka återskapa en mer ursprunglig veranda.
– Kennet tycker om att bygga och snickra men avskyr att måla, säger Martina, så jag har målat en hel del. Vissa saker har de varit mycket noga med, till exempel fönstren. De är identiska med de ursprungliga, med riktig profilering och fasta spröjs. Även de gamla spegeldörrarna som de letat efter på olika byggåtervinningar är ett hopkok av speciella mått. De gamla brädgolven är original och fanns under plastmattorna i hela huset utom i köket där det låg spånskiva. Där lade de i stället ett svartvitrutigt kvartsvinylgolv.
– Det är snyggt och supertåligt, men opraktiskt, minsta smula syns.
 

På frågan om vad som är bäst med huset svarar Martina:
– Verandan och det stora vardagsrummet. Ljuset och att det är luftigt och högt i tak.
Bullerbykänslan i Vallkärra där barnen kan springa mellan husen. De mysiga grannarna och att vi kan spela musik hur högt vi vill.
Listan med minus är inte lika lång.
– Det finns för lite plats för förvaring i gamla hus. Kommunikationerna in till stan är dåliga. Och möjligen att ett sånt här husprojekt aldrig blir riktigt färdigt.
Men nu när ändå det viktigaste är gjort har Martina ett nytt projekt, Butik Lanthandeln.
– I nätbutiken säljer jag målade och renoverade möbler. Nu finns också en verkstad och showroom i Lund.
Tidigare trängdes möblerna hemma i familjens vardagsrum, så nu kan det omsorgsfullt renoverade huset få komma mer till sin rätt.

Av Ida Magntorn Foto Peter Carlsson
  • Få husohem.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Mer att läsa

    Igår
    8 favoriter ur Ikeas nya tillfälliga kollektion