Inspireras av det stilfulla i budgetklass

Rostig metall och skimrande kristall. Hemma hos Jim och Josefin krockar stilar och material i en frisk mix.

På ljusaste platsen står hemmets stora bord, byggt av Josefin. Skivan av stavlimmad bok har behandlats med både oljebets och oljevax. Pinnstolarna är köpta på loppis för en tia styck. Ramarna kommer från farmor och loppmarknader. Taklampa, Erikshjälpen. Samlingen av lampfötter i mässing växer för varje loppisbesök.

Hallens blickfång är en smal garderobsdörr som oljelaserats och vaxats. Taklampa i glas och koppar från Erikshjälpen. Träbänken är fyndad i en småländsk lada.

I stark kontrast till vardagsrummets gamla soffor står ett hemsnickrat och vitlackerat soffbord. Sammetssoffa, Erikshjälpen, lädersoffa, Lauritz.com, matta, Boconcept. Tavlan har Josefin målat.

Längs en av vardagsrummets långsidor löper en låg bänk som Josefin byggt av begagnade limträbalkar från Malmö Återbyggdepå. För att träet inte skulle gulna, lutades balkarna av innan de såpades vita. De vilar på fyrkantsrör i metall som svetsats ihop till stadiga ramar. Fåtöljen är köpt i second hand-butik, skinnpuffen är ett minne från Marocko.

Sänggaveln har Josefin gjort av likadana balkar som bänken i vardagsrummet. De hålls ihop av järnbeslag på baksidan. På varje sida av gaveln finns ett utsågat fack som hylla. Sängöverkastet är köpt i Indien, kuddarna hos Ilva och vägglamporna i Pingstkyrkans second hand-butik. Tavlorna har Josefin målat.

I köket är det mesta vitt, inklusive golvet som målats högblankt. Ett undantag är plåtskåpet, som Josefin hittade på skolan. Plåten har slipats ren, fått stänk av färg här och var och sedan lämnats att sakta, fläckvis rosta.

Jim och Josefin kaklade nya vita kakelplattor ovanpå kökets gamla gula. Skåpluckor och arbetsbänk, Ikea.

I det strama köket ser möblemanget ut som en installation. Den pampiga ljuskronan köptes på 1980-talet av Jims mormor. Det nötta bordet har stått i Josefins pappas verkstad. Illustrationer av Carrie Chau.

Josefin och Jim Nyman.

Det ljusa vardagsrummet upptar nästan halva boytan i lägenheten med två rum och utsikt åt tre håll.

Vad är det bästa med er lägenhet?

– Att den är billig! Månadskostnaden ligger på 1 700 kronor. I övrigt finns förstås mycket man kunde önska, men vi får vara glada över trägolven. De åldras fint, är sköna att gå på och ger en behaglig ljudmiljö. Det är suveränt att det är en bostadsrätt, då kan vi göra som vi vill och öka värdet genom renovering.

Hur såg det ut när ni flyttade in?

– Väggarna var täckta av aprikosfärgade strukturtapeter och överallt dök grönt och orange upp i inredningen. Ungefär som om man blandat det sämsta från 1980- och 1990-talen. Alla golv var blanklackade och köket hade en jätteful och sliten inredning.

Hur skulle ni beskriva lägenheten i dag?

– Ljus och personlig. Vi målade väggarna vita eftersom vi är ombytliga och vill kunna använda dem som en blank tavelduk. Tavlans färger förändras med de möbler och prylar vi plockar in i rummen. Visst kan man gilla mönster, men det är lätt att tröttna på sådant som blir trendigt och syns överallt.

Vad skulle ni själva tänka om ni kom som gäster till ert eget hem?

– Att de som bor här är kreativa personer som gillar design och konst och gärna blandar nytt och gammalt. Och så skulle vi nog notera alla udda lampor och gissa att någon är extra förtjust i just dem.

Är blandningen av olika stilar noga planerad?

– Kanske inte planerad, men det finns ändå en tanke. Det gamla, nötta kommer fram så mycket bättre om det får stå i kontrast mot något nytt. Därför har vi till exempel kombinerat de begagnade sofforna med ett nybyggt och minimalistiskt soffbord. Hade vi bott i en 20-talslägenhet med hög takhöjd och stuckaturer hade vi nog satsat på ännu fler moderna möbler.

Har inredningen sett likadan ut sedan ni flyttade in?

– Nej, man hinner ju gå igenom en del faser under tio år…Nyligen hade vi en guldig period med många inslag av mässing, det syns fortfarande på valet av lampor, ramar och brickor. Den röda tråden genom alla år har nog varit lusten att blanda precis allt möjligt och gärna stoppa in udda prylar som sticker ut.

Var hittar ni alla möbler och prylar?

– Vi köper en hel del på loppis och i second hand-butiker. Ibland lägger vi bud på nätauktioner. Om man köper allt i en och samma butik blir hemmet lätt opersonligt, inredningen måste få växa fram efter hand. Och man måste inte använda allt man köper på en gång. Vi har ett förråd av möbler och prylar på vinden, som vi kan plocka av när lusten faller på.

Och så bygger du, Josefin, en del möbler själv?

– Ja, jag har ju turen att kunna använda skolans verkstad. Dessutom är min pappa plåtslagare, så hos honom kan jag få hjälp med att lacka och svetsa. Det vita soffbordet har till exempel samma lack som Lunds polisbilar.

Ytbehandlingar och material verkar vara en viktig inspirationskälla?

– Ja, material är kul, särskilt naturmaterial. Det är fint när man ser hur något åldras vackert, det känns som en extra kvalitet. Laminat och andra material som försöker fejka att de är något annat är inte lika roliga. När det gäller träslag har vi aldrig fastnat i någon trend, utan gillar att blanda ljusa och mörka sorter.

Om boytan växte till 100 kvadratmeter, vad skulle ni göra då?

– Det hade varit härligt! Det första vi skulle satsa på är ett arbetsrum. När man är trångbodd måste man hela tiden plocka fram och ställa tillbaka saker, på gott och ont. Det hade varit skönt att kunna låta saker ligga framme när man är mitt uppe i något projekt.

Och om ni fick 50 000 kronor som måste spenderas på hemmet?

– Vi kan knappt ens tänka oss en sådan summa! Men troligtvis hade vi satsat pengarna på några enstaka, unika möbler. En riktigt fin fåtölj och en stor, gammal industrilampa står på önskelistan.

Något som inte kommer över tröskeln?

– En pappfigur av Zlatan i naturlig storlek (även om Jim gärna skulle vilja ha det)! Vi har en av skådisen Joaquin Phoenix, men han får bara komma ner från vinden när det är fest.

Av Louise Sareld Text Eva Wrede Foto Pernilla Hed