Vita vidder på söders höjder

145 toppenfräscha kvadrat och en stor terrass mot sydväst. Lägenheten i den ombyggda skolan på Södermalm fick Sigbrit och Mats att packa flyttlådorna – för nionde gången.

En rödblommig soffa bryter effektfullt av mot allt det vita. Soffa, Move Möbler och Bohag. Kuddtyger, Raja. Golvlampa med röd sladd, Habitat i Marseille. Taklampa "Liv", design Jonas Bohlin. Det guldiga pelarbordet med barockornament och den höga barnstolen t v är köpta i en antikaffär.

Det stora, ljusa allrummet har inretts med många öar där man kan fika, mysa och sitta och läsa. Vitt soffbord "Trippo", design Ulla Christiansson, Karl Andersson & Söner. Väggskåp, Raja. Braskamin, HWAM.

Bakom vilstolarna, som står riktade mot tv:n, hänger en tavla av Kent Billequist (t v) och en av Ulrika Hydman Vallien. Vilstolarna är köpta på Magasinet i Waxholm.

Av ett gammalt köksbord, som kluvits på längden, har Mats gjort ett smalt och smidigt sidobord.

Den italienska sockerbitssoffan, designad av Titti Fabiani, som köptes på 80-talet känns fortfarande helrätt. Matbordet i mahogny, soffan i jugendstil och det vita sidobordet är köpta i antikaffär. Snurrstolarna, av Thonet, är nytillverkade. Taklampa, från Habitat i Marseille. Ljuskrona, Slottsträdgården Ulriksdal. Golvlampa, Affären i Gamla stan. Mattan är en rosenkelim, köpt på en mässa. Tavlor av Ulrika Thorén.

Det vita sidobordet pryds av olika installationer som Sigbrit byter då och då. Assietten och skålarna har hon limmat ihop, på toppen en duva från Sia. Ärvda flaskor och skål i kristall. Pyramiden med knappar, pärlor och småsaker har Sigbrit gjort själv. Lyckokatten har ett barnbarn köpt i Shanghai.

Arbetsrummet domineras av ett stort, gammalt bord som målats rutigt. Soffan är ett varuprov från Obs Interiör som aldrig kom att säljas. Den vita skänken har tillhört Sigbrits mormors mor. Vitrinskåp, lampa och arbetsbord i bakgrunden, från Ikea. Hurtsar, Esselte. Leopardväska, Svenskt Tenn. Spegeln hittades på en parkeringsplats. Tavlan och mosaiktornet har Sigbrit gjort.

Sovrummet har fått enkla gardiner: vita underlakan hängda på vajer från Ikea. Fårskinnsmatta, Ceannis. Lampa, köpt i second hand-butik. Sidobord, Slottsträdgården Ulriksdal. Fladdermusfåtölj, Magasinet i Waxholm. Tavlan har Sigbrit gjort med ett duschdraperi som grund.

Köket har släta luckor, från estländska Nabukas. Bänkskiva av märket "Corian" från Dupont. Stänkskydd i glas täcker hela väggarna. Vitvaror, Smeg. Plastmattor, Magasinet i Waxholm.

Matbordet i mahogny, soffan i jugendstil och det vita sidobordet är köpta i antikaffär. Snurrstolarna, av Thonet, är nytillverkade. Taklampa från Habitat i Marseille. Ljuskrona från Slottsträdgården Ulriksdal.

I badrummet är både golv och väggar klädda i matt, svart kakel. Bakom speglarna döljer sig väggskåp. Som kontrast till det moderna har Sigbrit infogat en stol från Myrorna. Sanitetsporslin, Duravit.

Så här såg det ut i Sigbrits och Mats förra lägenhet i Gamla Stan. Från Hus & Hems specialtidning 2005.

På terrassen har Mats snickrat ett plank, både som insynsskydd och hinder för katten Charlie att ta sig ut på taket. Gamla korgstolar, Ikea. Bord med marmorskiva, Sia. Plastmatta, Indiska.

Bänken av betong och rostigt järn har sonen Gustaf gjort. Ryggkuddarna är klädda med tyg fyndat i Shanghai. Ovalt bord, Design House Stockholm. Stolar och fat, Ikea.

I lägenheten har man utsikt åt tre håll. Terrassen vetter mot sydväst. En stor klädkammare och ett generöst förråd ger gott om förvaringsplats.

Fågelvägen är det bara några hundra meter från den gamla adressen i Gamla stan till den nya på Södermalm. Men stilmässigt kunde avståndet knappast ha varit större. Sigbrits och Mats resa har gått från stjärnlagd ekparkett till vitoljade furugolv, från pampiga väggmålningar till helvita väggar, från kakelugnar till modern kamin i gjutjärn.

– Ja, skulle vi nu flytta ännu en gång fick det ju gärna var till något helt nytt och annorlunda, säger Sigbrit.

Nyfikenheten har fått dem att prova många olika boenden genom åren, i stan och på landet, i lägenheter och i villor. När de i slutet av 1990-talet flyttade in i en makalös 1600-talsvåning i Gamla stan i Stockholm, trodde de att flyttlasset kanske rullat för sista gången. Men…

– Visst trivdes vi bra i Gamla stan, men det var det där med att sakna balkong. Och så har jag ju lätt för att längta efter förändring efter några år.

Om Gamla stan ibland kändes som en småstad omgiven av vatten, genomsyras de nya kvarteren på Söder av storstadskänsla. Även om huset de bor i är granne med en fridfull kyrkogård, finns det pulserande livet med krogar, butiker och alla sorters människor alldeles inpå knuten.

– Det är mera fartigt, sammanfattar Sigbrit belåtet.

Huset som lägenheten ligger i är en gammal skolbyggnad från 1856, ritad av arkitekten Johan Fredrik Åbom, som även är pappa till bland annat Berns salonger. Men den bevarade fasaden säger egentligen ganska lite om vad som väntar när man kliver över tröskeln in i de toppmoderna lägenheterna, utformade av en annan känd arkitekt, Love Arbén.

Här präglas interiören av ett stramt och avskalat formspråk, rena ytor och få material – mycket långt från 1800-talets mjuka ideal. Hemma hos Sigbrit och Mats är alla väggar målade matt vita och alla golv täckta av furuplankor som behandlats med lut och olja. Enda undantaget är badrummet, som har matt, svart kakel både på väggar och golv. Totalt 145 ljusa kvadratmeter, fördelade på kök, badrum och tre rum.

Även om inramningen denna gång är synnerligen modern är inredningskonceptet detsamma som det alltid varit, oavsett var Sigbrit och Mats har bott: en trivsam blandning av nya och gamla möbler, personliga och iögonfallande detaljer.

– Köket ser nästan onaturligt städat ut, kommenterar Sigbrit när hon ser bilderna tagna för det här reportaget.

– Men det är lätt att hålla i ordning när det står så få saker framme. Och det känns vilsamt att ha det så, eftersom köket hänger ihop med resten av allrummet.

Det stora allrummet rymmer fyra olika öar: en matsalsgrupp, en sittgrupp med blommig soffa där man gärna fika och läser, en lägre soffgrupp framför kaminen och till sist en plätt där man kan sjunka ner framför tv:n i två sköna vilstolar.

– Leon, vårt sjuåriga barnbarn, konstaterade helt spontant att allrummet inte alls bara var ett rum och började räkna upp: tv-rum, vardagsrum, matrum. För honom var det tydligen naturligt att uppfatta de här öarna som olika rum, säger Sigbrit.

Även det väl tilltagna arbetsrummet kan sägas rymma två rum: ett för arbete och ett för övernattande gäster. Här, liksom i sovrummet och badrummet, har byggnadens ursprungliga, vackert bågformade fönster med djupa fönsternischer bevarats.

Flitigast använt och mest omtyckt är kanske ändå det utvändiga rummet, i alla fall under sommarhalvåret.

– Terrassen var en stor anledning till att vi valde att flytta hit. När vädret är fint är vi där nästan hela tiden. Nu när Mats har byggt ett plank som hindrar Charlie (katten) från att ta sig ut på hustaket kan dörren stå öppen utan att vi behöver oroa oss för vad han ska hitta på.

Text Eva Wrede Foto Kent Billeqvist