Hög på marken eller varmkompost?
-
En hopsamlad hög på marken är det ursprungliga sättet att kompostera. Det kan fungera bra om man lägger grenar underst så att inte komposten blir för kompakt.
-
Med en låda av metallnät eller hopsnickrad låda utan botten är det lättare att hålla ihop materialet och få igång förmultningsprocessen. Med löstagbara sidor blir komposten lättare att vända och böka i.
-
En oisolerad kompostbehållare med lock innebär att regnvatten inte kan fukta komposten, men ger ändå större möjligheter att styra fuktigheten. Dessutom håller det flugorna borta. Behållaren bör ha en rejäl tömningslucka.
-
En isolerad låda med lock håller i gång processen även på vintern.
Nära huset är bäst
En kompost längst bort i trädgården används inte lika ofta som en som står nära huset – kaffesump och grönsaksavfall från hushållet har större chans att hamna i en lättåtkomlig kompost. Ställ den gärna åt söder, men skyddat i skuggan av träd eller buskar om det går.
Oavsett om komposten bara består av en hög på marken eller är en mer avancerad variant med lock är det bra om det finns plats för en hög bredvid. När komposten legat till sig cirka ett år, kan det vara bra att skyffla över den färdiga eller halvfärdiga jorden och låta den ligga till sig bredvid den ursprungliga komposten. Men låt den inte ligga för länge. Komposten är en färskvara även om den naturligtvis går att använda även om den stått länge. Gammal kompostjord, s k stamkompost med mikroorganismer fungerar som jäst i en deg. Bäst om den tillsätts redan från början. En extra låda för torrt kolrikt material som löv, halm, strö och ris kan vara bra att ha bredvid komposten. Då kan man blanda in det när det behövs för att uppnå den berömda balansen!
Om inget händer...
-
Komposten kan vara för torr. Vattna.
-
Mycket grenar och grovt material släpper in för mycket luft. Mal ner grenar i en kompostkvarn.
-
Komposten står för soligt vilket torkar ut den. Flytta in den i lövskugga.
-
Balansen i komposten kan vara fel. Det behövs både fuktigt kväverikt material som färskt gräsklipp, potatisskal, grönsaksblast och torrare kolrikt material som löv, ris, halm eller kutterspån. Varva kväve- och kolrikt material. Ett knep att få fart på komposten om den är full av torrt kolrikt material är att vattna med nässelvatten. Eller blanda vatten med lite urin och hälla på.
-
En alltför platt och vid kompost kan avge för mycket värme. Lägg om den, så att den blir högre.
Att gräsklipp, löv, ogräsrens och kvistar samlas ihop och körs i väg till sopstationen i plastsäckar är lika oekonomiskt som att kasta sina pengar i sjön. Lägg dem på hög i stället och låt dem förränta sig till en härlig näringsrik svart kompostjord.
Det här budskapet har gått fram till de flesta av oss. Men när högen i trädgården står kvar oförändrad, luktar pyton eller myrorna flyttat in, så kan lusten att vara ekonomisk och miljövänlig falna.
Men även om man inte får en praktkompost på första försöket kan man trösta sig med att det egentligen inte går att misslyckas. Någon gång kommer skräphögen i trädgården att bli finaste mylla – ibland tar det bara lite längre tid.
Med lite kunskap om vad komposten vill ha är det lättare att samarbeta med grovjobbarna i den, mikroorganismerna. Med tiden blir den faktiskt en guldgruva på riktigt. Man slipper dyra bilfärder med kärra till miljöstationen, sparar in på dyr köpejord och kan till och med få billigare soptaxa.
Vanliga problem:
Myrorna flyttar in.
Betyder att komposten är för torr. Vattna!
Det luktar ruttet.
Det är för blött eller för kompakt. Komposten har syrebrist. Lufta med en grep och tillsätt halm, kvistbitar eller strö för att suga upp vätska. Ofta beror det på att den innehåller för mycket kväve. Blanda in det torrt kolrikt material – löv, halm, ris.
Det luktar ammoniak.
För mycket kväve. Blanda in kolrikt material som löv, halm, ris och kutterspån.
Flugorna invaderar.
Lägg ett lager med torrt material överst på högen. Eller skaffa en kompostbehållare med lock.
Råttor!
Betyder att det finns matrester, kött, fisk, ost eller bröd i komposten. En trädgårdskompost får inte innehålla något av detta. Kompostering av matrester måste göras i en sluten behållare och kräver särskilt tillstånd i de flesta kommuner.
Hemligheten handlar om balans
Kol och kväve finns i alla växter och båda behövs för att få i gång förmultningsprocessen. Kväve ökar mängden mikroorganismer som gör grovjobbet när växter förmultnar. Med för lite kväve avstannar processen, med för mycket börjar komposten stinka ammoniak. Förutom en bra balans mellan kolrikt och kväverikt material behöver komposten också fukt, syre och en temperatur på minst 10– 12 plusgrader.
Mycket kväve:
Urin
Nässelvatten
Gräsklipp
Hästgödsel
Halvförmultnad kompost
Potatis
Morötter
Granbarr
Mycket kol:
Sågspån
Kutterspån
Tidningspapper
Torra löv
Granbark
Halm
Torv
Annat kompostgodis:
Frukt- och bärrester
Färska löv
Vissna blommor och krukväxter
Grönsaksblast från köket
Ettårigt ogräs (innan det börjat fröa)
Rotogräs (om rötterna får torka först)
Kaffesump med filterpåse
Teblad
Äggskal som krossats
Vad ska jag inte lägga i komposten?
Vedaska, den ska i stället strös runt bärbuskar eller på gräsmattan.
Fett, som smör eller olja
Dammsugarpåsar
Kol och briketter