Oj, vilken värme som knockat mig, orkar inte göra många knop i dessa dagar. Sommarens "att göra lista" är oroväckande oavprickad. Bara en kort rapport om att soptunnorna har fått en fin plats under trappan, lagom gömda bakom spaljén. Betongplattorna som de står på låg lite här och var i trädgården, men fungerar nu som ett stabilt fundament. Så, nu kan ni sluta fundera på var vi ställt våra soptunnor och sova gott om natten ;)

Trogna läsare av denna blogg (vilka är ni? Vore roligt om ni berättade i kommentarsfältet) minns att jag för ett år sedan skrev om att trädgården började se ut som ett tivoli.

Jag tycker faktiskt att vi börjar närma oss, eller vad säger ni? Fortfarande sockervaddsvagnen som saknas dock.

Det vore nästan tjänstefel av mig att inte titta på Sommar med Ernst, och idag var det säsongspremiär. Ingen sommar utan Sommar med Ernst!  I sann Ernst-anda hade jag tagit av mig strumporna och känt in rummet ordentligt också. Det är något oemotståndligt med Ernst, tycker ni inte? Ska bli kul att se vad han hittar på den här säsongen, huset såg ju lovande ut i alla fall. 

Lillasyster fyllde ett år igår. Hej å hå vad tiden flyger fram. Hon fick en bultbräda från Brio i present eftersom hon gillar att hamra på saker.  Har ingen aaaning om var hon kan ha fått det intresset ifrån. Nästa steg blir väl en skruvdragare eller ett par snickarbyxor. Björn Christiernsson, alias snickar-Björn från Äntligen Hemma, har lanserat en kollektion snickarkläder för barn. Säkert väldigt slittåliga om inte annat, men jag vet inte jag...mina barn vill helst gå klädda i pyamas hela dagarna. 

Ni som läser Hus & Hem kontinuerligt, vet att varje gång vi visar ett barnrum ur ett hemreportage så hänger det i tio fall av tio vimplar i pastell någonstans i rummet. Jag höll på att bli tokig på de där vimplarna! Men så kom jag över en provkollektion med superfina barntyger... och vad gjorde jag med dem? Vimplar så klart! Nu har till och med dockskåpet fått vimplar, ett perfekt projekt för en regnig midsommardag.

Tror banne mig det blir vimplar till lekstugan också.

Nu är jag glad igen. Fick följande rapport hemifrån (samtidigt som jag svettades på stadion tillsammans med 700 andra journalister i Medieruset). Maken hade ordnat barnvakt och bestämt sig för att fixa spaljén under yttertrappen. Så här tråkig såg den ut från början:

På förmiddagen fick jag första rapporten:

Och på eftermiddagen var det redan klart :)

Så himla fint! Nu ska den betsas tillsammans med trappstegen i någon mörkbrun nyans (eller ska den vara vit?) och sen måste vi hitta en klematis eller dylikt som får klättra upp mot den. Vem behöver hantverkare när man har en Patrik hemma? Alla borde ha en egen Patrik!

I förrgår hände något som bara inte får hända. Min dator blev stulen! Sju års bilder, texter, dokument m.m. är puts väck. Nej, ingen back up. Jag kan säga att jag lärt mig en läxa, men fy så surt. Det känns som halva mitt liv ryckts i från mig och jag har ingen ork att göra någonting. Jag hade så mycket bilder på huset som jag tänkt visa och blogga om, men nu får jag börja om från början. Ni får hålla till godo med en bild på gamla pioner som jag tog i morse, tills jag är tillbaka på banan igen.

Gamla torra pioner är lika vackra som färska...

Med huset undrar ni? Skojar ni? Huset kommer aldrig någonsin bli färdigt. Och skulle det bli det, mot all förmodan, hade jag ju inget att blogga om. Såvida vi inte köper ett nytt ruckel och börjar om från början. Troligt? Ja, kanske. Men i detta nu är vi bara glada över att det lilla huset är färdigt, vår flygel, barnens lekstuga. I ett par veckor har det varit avspärrat för lek, "nej, mamma och pappa håller på att fixa fint, där får ni inte vara". Stackars barn. Men nu är de glada, förutom att stora tjejen var lite missnöjd med färgen på golvet. Hon ville ha rött. "Du kommer att älska den där färgen" lovade jag. Lilltjejen är väldigt glad och nöjd över att få sitta och öppna och stänga ungsluckan på leksaksspisen igen. Gärna 500 gånger på raken. Vilken glädje, man blir lite rörd.

Nöjd lekstugeinnehavare.

Min bloggranne och kollega Sara har problem med sin bänkskiva i köket som är av ek. Härmed vill jag tipsa Sara om ett alternativ, nämligen diskbänk i mjuk betong. Det var vad vi valde till vårt kök när vi renoverade det för 3 år sedan. Det ser ut som betong och är i viss mån betong men med en blandning av plastmassa i. Och här blev den född, på Johans golv i Tyresö. Vilket fint minne! Nu har skivan hunnit bli 3 år och fått en del patina, men i princip är den underhållsfri. Det tackar man för. 

Tror aldrig jag fått så mycket respons på ett blogginlägg som när jag skrev om kökets förfall, så jag tänkte fortsätta bjuda på några sjangseringskarameller. Nu kommer vi till hallen. I nummer 4 av Hus & Hem 2008 hade vi stajlat till den ordentligt och det såg ut så här:

Ordning och reda...

Foto: Christer Vallstrand.

Idag får vi vara glada om det inte blir mer kaos än så här:

Vi syns bra i mörkret nuförtiden i alla fall! Jag fick ett hett tips av en kollega som såg bilden: städa! Kan tala om att det faktiskt händer att vi gör det då och då, men eftersom barnen har ett annat sätt att se på städning...ja, vi är inte helt överrens på den punkten för att förklara det kort.