Så himla nöjd med slutresultatet av förvandlingen från skrot-skrubb (kattvind) till ett riktigt gästrum. Mest nöjd är jag med att det inte känns som att man behöver krypa in och lägga sig, utan att det faktiskt finns utrymme att röra sig på.

Nedanför sängens ände är det en platsbyggd hylla med förvaring under. Högst uppe till vänster på väggen, alldeles under taket, sitter en hylla med pocketböcker så att gästerna har lite kvällsläsning.

Alla kuddfodral och påslakanet är från Ellos.

Det där gamla tricket..? Japp, idag kör vi det där gamla tricket: Sätt en spegel på väggen och skapa mer rymd i rummet.

I det nya gästrummet, forna skrot-skrubben, är det en 80 centimeter smal gång in till höger precis innanför dörren, som sedan viker av i en L-form in i själva rummet. Så för att det inte ska kännas som att kliva rakt in i en vägg, har jag satt upp en stor spegel på väggen, lite snett in från dörren. Blev superglad när jag hittade denna på loppis för 35 spänn, eftersom det var precis vad jag hade i tankarna. Ville inte ha någon ram runt, eftersom jag vill ha illusionen att rummet fortsätter på djupet. Av samma anledning sitter spegeln snett in och inte mitt för dörren: Jag vill inte att man ska möta sin egen spegelbild, utan bara se en vy av rummet återspeglad.

Tapeten som vi satt som fondvägg inne i gästrummet är från Boråstapeter, serien Lace, och har härliga hortensior på vit botten (en av mina absoluta favoritblommor). Jo, jag är medveten om att små rum inte bör tapetseras med stormönstrat. Men vi ville ha den där. Sådeså.

Förvandlingen av skrubben/garderoben/kattvinden till ett mysigt gästrum fortsätter...(se förra inlägget)

I ett litet utrymme är alla trick tillåtna för att få mer rymd. Så för att inte ta något alls av fönstret och ljuset därifrån, men ändå få den ombonade känslan av textilier så satte jag gardinstången på en kapphöjds avstånd från fönstrets övre kant. Såhär knasigt ser det ut när gardinen inte kommit på plats, men med kappan där ser det ut som att fönstret är avlångt istället för fyrkantigt.

Till höger ser ni den färdiga sängstommen, som är ihopbyggd med en hylla i fotänden. Tillsammans tar de upp hela väggen under snedtaket och erbjuder massor av förvaring, som inte kommer att vara speciellt iögonfallande.

Nämen sådärja, så tittar vi upp från sjukdvalan i vinter och tar nya tag igen!

För en vecka sedan var garderoben ni ser på bilden fullbelamrad med bananlådor, madrasser, väskor, kuddar, gardinstänger...you name it. Vi har inte trollat bort sakerna, men en del har fått nya hem, en del har flyttat ner i källaren, en del har kastats och resten står just nu staplade i hallen utanför.

För en vecka sedan satt jag nämligen hemma och funderade på det där med att få till en bra, ostörd extra sovplats. Vi har provat att ha en dagbädd i vår rymliga hall uppe, ni som läst bloggen tidigare har sett bilder på hur det såg ut. Mysigt och trevligt men faktiskt inte så praktiskt, eftersom gästerna ibland snarkar och vi ibland vill gå upp på toaletten på natten och det gör att man stör varandra. Ett alternativ vi funderat på var att helt sonika göra om det till ett rum genom att sätta upp en fjärde vägg, men då tar man samtidigt bort i princip allt ljus som kommer in i hallen/trappan.

Så jag började tänka att vi kanske inte behöver använda hela den stora skrubben uppe till skrot. Vi kanske kan få till vettig förvaring till ungefär hälften av skrotet, och använda resten av skrubben som gästrum. För faktum är att här gömmer sig nästan åtta kvadratmeter golvyta, format som ett L. Inte så pjåkigt alls. Så jag skissade, räknade, mätte och funderade. Resultatet blev en platsbyggd konstruktion som är till hälften förvaring, till hälften säng under snedtaket. Samtidigt passade vi på att riva ut den grönspräckliga plastmattan på golvet. Här ser ni början av bygget.

Vissa har en man i byrålådan, jag har en kvinna (?) på kommoden. Den här trämodellen har hängt med i flytt efter flytt i runt 20 år, av någon anledning ville jag ha en sådan i mina tonår. Det konstiga är att den alltid har fått stå framme, annars brukar ju saker ha en tendens att hamna i kartonger efter ett tag och kanske, om det har tur, tas fram igen efter några år.

Men den här har fått stå modell i pysselhörnor, där den passar för all del ganska bra eftersom den egentligen är tänkt som ett konstnärligt hjälpmedel, den har stått i trappfönstret och längtande tittat ut, den har suttit svävande i luften med handen höjd i ett käckt "tjena" och nu står den i sovrummet och har lånat mitt armband som tjusigt halsband.

Det är helt enkelt något med den jag gillar. Kanske för att det är så enkelt att göra humor av den, genom att förändra sättet den står eller sitter på.

Tvättkommoden som modelldockan står på fick flytta in i vårt sovrum efter att vi renoverat toaletten uppe. Tavlan på väggen föreställer inte någon jag känner utan är, förstås, ett loppisfynd.

Det är klart att vi också har elljusstake och stjärnor i fönstren, och det är mysigt att få tända dem på kvällen. Men det bästa med mörkret är ändå att få tända levande ljus och släcka alla lampor. Jag samlade ihop en hel hög med ljusstakar i olika färg, höjd och form på vardagsrumsbordet/kistan för att få frossa i skenet från stearinljus. Saknar bara en rejäl, fin bricka att ställa dem på för att minska på stearindropp ner på bordet.

Sedan gör jag som min mamma och pappa tutat i mig sedan barnsben, tills det har satt sig i ryggmärgen: Släcker alltid, alltid levande ljus så fort jag går ut från ett rum. Gäller även om jag så bara ska gå på toaletten, om rummet blir tomt när jag går. Hellre det än att bli en del av brandstatistiken i december.

Plötsligt fick sonen rejält hög feber, nästan 40 grader, och både söndagen och måndagen tillbringades i soffan hemma. Ovant med ett barn som inte har något emot att vara stilla. Ovant att bara vara innanför hemmets fyra väggar i flera dagar, och bara se ut på världen utanför.

Som tur är har det inte direkt varit något väder att längta ut i heller. Grått vad ordet.

I fönstret i vårt sovrum står tre lådor, för hemlisar. Eller vad man nu vill lägga i dem. Alla har sin historia: Den understa är ett arv från min mormor, en riktigt gammal förvaringslåda med draglock. Den mellersta har min man gjort i slöjden när han var barn, och den har ett fint intarsiamönster på locket. Den översta med det utsågade hålmönstret köpte jag när vi var på skolresa inför skolavslutningen i nian, till London.

Får jag be att stolt presentera....den omgjorda toaletten uppe! Jag vet att jag får den här känslan varje gång ett projekt är klart, men det är ofattbart vad mycket tapeter och färg förändrar ett rum. Ok, vi fixade golvet också. Men ändå.

Apropå golv så har nu den gråspräckliga sjukhusmattan och de grå golvlisterna i plast á la offentlig lokal försvunnit till förmån för vitbetsat och sedan lackat golv och fina allmogelister.

Gillar den där lite lyxiga känslan som tapeterna ger, blandat med bondromantik i trasmattan och trägolvet. Brickbordet har min syster gjort och det stod i sovrummet innan. Det finns egentligen ingen bra vägg att sätta en toarullehållare på, speciellt inte om man vill att väldigt små personer ska kunna nå pappret, så lösningen fick bli brickbordet med toalettpapper och lite läsning. Korgen med extra toarullar hade vi sedan innan, likaså toalettlocket i mörkt trä men det kom definitivt mer till sin rätt i den här miljön.

Toalettskåpet fick vi med huset, fast då var det skogsgrönt med släta guldknoppar, vi målade ganska raskt om det till beige och bytte knoppar.

För er som, liksom jag, glömt vad utgångspunkten var är det bara att kolla på övriga inlägg i november för att följa toalettrenoveringen!

För er som är nyfikna kommer här en grov uppskattning av kostnader:

Tapet, två rullar totalt ca 250 kronor

Bröstlist, ca 150 kronor

Golvlist, ingick i ett parti om 60 meter så det orkar jag inte räkna ut...

Färg till vägg och tak hade vi hemma

Golvbets och parkettlack ca 450 kronor

Så i runda slängar en tusenlapp gick förvandlingen på.

I helgen har vi gjort ett ordentligt ryck på den lilla toaletten uppe. Eftersom tapeten vi valt är så mörk, och det saknas fönster på toaletten, bestämde vi oss för att bara tapetsera den övre halvan och ha en ljus bröstpanel istället. Så väggen nedanför att fått ett par laget ny färg, i en aningen mer gräddig ton än innan.

På bilden har tapeten kommit upp, sedan dess har vi också fått dit bröstlisten. Älskar redan den ombonade känslan som tapeten ger. Tänk att för bara en vecka sedan var toaletten blek, intetsägande och med grått, tråkigt plastgolv.
 

Återstår gör golvlisterna och det roligaste av allt: Piffet!

Sedan spontanrenoveringen av lilla toaletten satte igång häromdagen genom att hela golvmattan försvann, så har det hänt en del. Man skulle kunna tro att "har du tittat på toaletten" är något nytt kodord mellan mig och maken, eftersom vi säger det varenda kväll till den av oss som kommer hem sist, men det är faktiskt precis som det låter. Varje kväll har det hänt något litet på toaletten uppe. Möbler har burits ut, toalettstol har lossats, mattan längst in har också försvunnit och de sista spikarna i golvet har dragits ur.

Igår hände en mer markant förändring. Dels fick tak och snedtak en första omgång med vit färg, eftersom den gamla färgen var dassig i nyansen och dessutom flammig. Men framförallt: Det obehandlade trägolvet, egentligen ett undergolv, fick en omgång vit golvbets. Wow, vad fint det blev!

Hade jag vetat om/tänkt på det här när vi gjorde hallen nere hade jag nog inte krypit på knä flera kvällar i rad med munskydd för att lägga på oljebets och hårdvax. Nej, tacka vet jag vattenbaserad, luktfri bets som dessutom var betydligt enklare att lägga. Att den inte luktade starkt var ett måste eftersom både vårt och lillemans sovrum ligger intill toaletten. Lacken som ska på är parkettlack, så att det ska hålla bra och tåla en del vattenskvätt.

Jo, men jag vet... Det är inte optimalt att ha trägolv ens inne på en toalett utan dusch eller bad. Men jag resonerar som så att den skarvade plastmattan knappast hade skyddat bättre om det sprungit läck, i synnerhet inte som den slutade några millimeter från väggen, under listen. Och det blir ju så fint...