"Ruben", "Kinesen", "Sill i kvadrat", "Umbra", "Chess", "Signum", "Primeur", "Gråsippa" – det är bara några av alla de produktserier som har sin upphovskvinna i Signe Persson-Melin, som i år fyller 85 år. Sällsynt produktiv och framgångsrik från starten, har hon som få andra formgivare fått uppleva hur hennes alster blivit verkligt folkkära och spridda – och det utan att hon någonsin gett avkall på elegant formspråk och bra funktion. Lycklig den som i dag har en tekanna, skål eller burk med Signe Persson-Melins signum – en stiliserad rödspätta – i sitt skåp. Under årens lopp har hon provat på fler material än lera; glas, tenn och aluminium för att nämna några.
– Allt har sin tjusning och jag har jobbat både hantverksmässigt och med industriell produktion. När man jobbar med ett material så upptäcker man både för- och nackdelar, säger Signe Persson-Melin.
– Men det är alltid till leran och keramiken jag återvänder, det är det material jag fascineras mest av.
Men för att börja från början: denna byggmästardotter från Malmö som förmodligen blivit arkitekt om mattebetyget räckt till, kom 1944 in på Tekniska skolan (numera Konstfack) i Stockholm. Siktet var inställt på att bli keramiker och hon hade redan praktiserat på keramikverkstäder i Skåne. En tid på Kunsthandværksskolen i Köpenhamn, praktik hos den danska keramikern Natalie Krebs och en studieresa till England i slutet på 40-talet vidgade perspektiven ytterligare. När Signe gick ut Tekniska skolan 1949 hade hon redan sin första brännugn installerad. Den låg i källaren i ett av hennes fars hus i Malmö, en stad som hon varit trogen under alla år. Under de första åren av 50-talet producerade Signe Persson mängder av bruksföremål i stengods som levererades till hemslöjdsbutiker runt om i Skåne. Verkstadskollektionen omfattade allt från burkar, fat, skålar, muggar och tekannor till stora vaser. Redan 1952 visades hennes verk för första gången på Röhsska museet, men det var 1954 som det riktiga genombrottet kom. Tillsammans med textilkonstnären Ingrid Dessau ställde Signe Persson ut på konstgalleriet Galerie Moderne i Stockholm – kritikerna jublade och det mesta såldes.
På H55, Hälsingborgsutställningen 1955, var Signe Persson redan ett etablerat namn. Speciellt uppmärksammade blev hennes kryddburkar med dekor av stämplade etiketter. Blytyperna hon använde som stämplar hade hon fått av sin blivande man, grafiske formgivaren John Melin. När de gifte sig samma år lade hon till ett M i sin signatur som nu blev SPM. Från verkstadskeramiken gick Signe Persson-Melin så småningom över till stora uppdrag med offentlig utsmyckning – som keramiska väggar på T-centralen och i Folkets Hus i Stockholm – och industridesign för bland andra Rörstrand, Boda, Boda Nova, Gustavsberg och sedan mitten av 90-talet Design House Stockholm. 1985 slöts cirkeln då hon återvände till Konstfack, denna gång utsedd av regeringen till Sveriges första professor i keramik och glas. Som få andra har hon lyckats hålla en röd tråd genom alla år av ständig förnyelse: Färgskalan i naturtoner med mjuka gröna nyanser, ljusgrått, brutet vitt och nötbrunt. Den tidlösa formen där funktionen alltid regerar, vilket gör att hennes design aldrig känns omodern. Känslan av handens verk är alltid närvarande, även i det industriellt tillverkade – med reliefmönster, präglingar och leran som tillåts titta fram som till exempel i ett tallriksbräm på servisen "Umbra".
Fram till den 15 augusti visar Röhsska museet i Göteborg ett urval av Signe Persson-Melins stora produktion. Utställningen som invigdes i april får en andra vernissage i månadsskiftet maj-juni.
– Då öppnar vi en till utställning med betoning på trädgård och krukor på museets gård. Det blir en hel del plattor i betong och keramik och krukor i aluminium som tillverkas av Byarums Bruk, berättar Signe.
Hemma i Malmö har ett annat av hennes projekt just startat. Tillsammans med sonen Per öppnade hon i april en butik i Slottsstaden där hon i många år haft sin verkstad.
– Vi har öppnat upp, dragit undan gardinerna och släppt in ljuset. Jag ska jobba i verkstaden som vanligt och Per sköter butiken.
En kanske omöjlig fråga – kan du nämna någon favorit ur din produktion?
– Nej, det går inte. Det är det man håller på med just nu, det man är engagerad i som man gillar allra bäst och brinner för, svarar Signe Persson-Melin.
Låter definitivt som ett bra recept på att hålla sig evigt ung
Läs mer i boken Signe Persson-Melin – keramiker och formgivare, av Jan Norrman och Kerstin Wickman, Carlsson Bokförlag.
Av Madeleine Appelgren Foto Scandinavian Design