Bullerbykänsla i hundraårigt tegelhus

Rangliga pärlhyacinter, klarblå irisar och böljande rosa tulpaner. Det lyser av vårblommor i Martinas och Kennets hus i Vallkärra. Ute är det kyligt men solen strålar och lockar till att röja och fixa lite runt husknuten också. Den stora zinkbaljan ska fyllas med narcisser.
När barnen Iris, Oskar och Elias kommer hem från skola och dagis, blir det premiärfika ute. Egentligen är det för kallt, men precis mitt i solen och i lä av en husvägg värmer vårsolens första strålar
– Kennet och jag flyttade hit från Stockholm för snart 16 år sedan, berättar Martina. Då bodde vi i innerstan med två små barn. Vi längtade därifrån och insåg att vi aldrig skulle ha råd att köpa ett hus i Stockholmstrakten. Dessutom ville jag hem till Skåne. En söndag tittade vi på bostadsannonser och det här var det allra första huset vi såg.
 

Martina ringde en kompis som bodde i närheten av stationsbyn där huset låg. Kompisen gick på visningen, ringde direkt och sade att det bara var att köra.
– Helgen efter åkte vi hit själva. Huset hade varit till salu länge, det var inte så många som varit intresserade så det var bara att slå till. Vi for tillbaka till Stockholm, sa upp dagisplats, sålde lägenheten och åkte ner igen för att fixa jobb.
 

Det röda tegelhuset i ett plan med kallvind hade en liten brun 70-talsveranda på gaveln. På denna veranda bodde familjen – i två hela år. Sängen fick precis plats. Under tiden renoverade de resten av huset på egen hand. Ett steg i taget.
– Vi var naiva och romantiska nybörjare, berättar Martina. Allt tog mycket längre tid än vi hade tänkt oss. Ett exempel är trappan till övervåningen.
– Vi köpte den och trodde att den skulle vara på plats på någon månad. Men det tog ett halvt år.
 

Vindskuporna blev också försenade.
– En tidig morgon vaknade vi av ett konstigt ljud från köket. Ungefär som om någon duschade där inne. Det vackra sommarvädret hade förbytts i kraftigt spöregn och presenningarna som vi täckt taket med, höll inte tätt. Regnvatten forsade in på vinden och rann rakt ner i köket. Panik! Alla baljor och byttor vi ägde bars upp på vinden och vi turades om att tömma tills det regnat färdigt.
 

Både Martina och Kennet var intresserade av husets historia och ville veta mer om hur det såg ut från början.
– Men alla gamla ritningar och papper på huset som borde ha funnits i lands-
arkivet visade sig ha brunnit upp, fortsätter Martina.
 

De har ändå fått fram något om husets historia. Dels har de hittat dagstidningar från 1905 under plastmattorna och slutit sig till att det byggdes ungefär då, dels har de tittat på ett systerhus längre bort i byn med samma typ av fönster och en liknande veranda.
– Vi utgick från det när vi bestämde oss för att riva det lilla bruna kyffet och försöka återskapa en mer ursprunglig veranda.
– Kennet tycker om att bygga och snickra men avskyr att måla, säger Martina, så jag har målat en hel del. Vissa saker har de varit mycket noga med, till exempel fönstren. De är identiska med de ursprungliga, med riktig profilering och fasta spröjs. Även de gamla spegeldörrarna som de letat efter på olika byggåtervinningar är ett hopkok av speciella mått. De gamla brädgolven är original och fanns under plastmattorna i hela huset utom i köket där det låg spånskiva. Där lade de i stället ett svartvitrutigt kvartsvinylgolv.
– Det är snyggt och supertåligt, men opraktiskt, minsta smula syns.
 

På frågan om vad som är bäst med huset svarar Martina:
– Verandan och det stora vardagsrummet. Ljuset och att det är luftigt och högt i tak.
Bullerbykänslan i Vallkärra där barnen kan springa mellan husen. De mysiga grannarna och att vi kan spela musik hur högt vi vill.
Listan med minus är inte lika lång.
– Det finns för lite plats för förvaring i gamla hus. Kommunikationerna in till stan är dåliga. Och möjligen att ett sånt här husprojekt aldrig blir riktigt färdigt.
Men nu när ändå det viktigaste är gjort har Martina ett nytt projekt, Butik Lanthandeln.
– I nätbutiken säljer jag målade och renoverade möbler. Nu finns också en verkstad och showroom i Lund.
Tidigare trängdes möblerna hemma i familjens vardagsrum, så nu kan det omsorgsfullt renoverade huset få komma mer till sin rätt.