Jul med kungliga anor

Sofiero slott utanför Helsingborg ligger inbäddat i ett mjukt vitt snötäcke. Bara några hundra meter därifrån ligger Sofiero gård.

Jullovet har börjat och barnen Maja och Marlon har gett sig i väg till kompisar medan deras mamma, Jessica Nederman, precis är på väg att öppna sin butik som ligger i den stora ladan, bara några steg hemifrån.
– Det är några bråda dagar kvar nu innan jullugnet infinner sig, säger Jessica medan hon sticker ner några hyacintlökar i konservburkarna som hon sparat sedan de skalade tomaterna dragit sitt strå till köttfärssåsen. Lökarna bäddar hon in med skogsgrön mossa och avslutar med att knyta ett rödvitrutigt band runt.

 

"Det var keramiken som förde oss hit"

Jessica har två yrken. Hon driver en butik med i huvudsak lokalt konsthantverk och handplockad inredning, och hon arbetar som keramiker.
Vi går ut mot verkstaden och här är utsikten över det kuperade området bedövande vacker, bara en ravin och vägen utanför huset skiljer tomten från Öresund. Inte undra på att kronprins Oskar valde att bygga sitt slott här år 1865.
– Det var keramiken som förde oss hit. För 14 år sedan, när jag och Lasse precis träffats, var jag ute och letade efter ett ställe där vi både kunde bo och arbeta. Vi arbetade båda heltid med konst och var i stort behov av en verkstad. Jag körde förbi här utanför och såg att huset var tomt. Det visade sig att en konstnärinna, Anna Lisa Markby, använde huset som ateljé och att det inte hade bott någon här på 25 år.
– Byggnaden var väldigt nedgången och besiktningsmannen värderade inte ens huset, det var bara tomten som hade ett värde. Men jag blev så förälskad i huset och inte minst i området att vi flyttade hit.Vi började med att hyra det av kommunen och när det tre år senare gick ut på anbud köpte vi det. Under de 14 år som vi har bott här har vi renoverat något varje år och vi är långt ifrån klara…

 

"Kungen och Hagasessorna har lekt runt knuten"

Sofiero gård ritades av den nyskapande landsbygdsarkitekten Charles Emil Löfvenskiöld och byggdes år 1877 som bostad åt de anställda på Sofiero slott. Runt knutarna här har både vår kung och Hagasessorna lekt.

Det 175 kvadratmeter stora huset inhyste från början hela sju familjer och när Jessica och Lasse flyttade hit fanns det sju ytterdörrar, nu finns bara fem kvar. Huvudentrén leder in till en hall där hunden Birger, stor som en ponny, möter upp. Hallen leder i sin tur in till köket med en vedspis som fungerar både som mysfaktor och till uppvärmning. Genom den går nämligen radiatorvattnet som värmer upp hela huset – ett utmärkt komplement till bergvärmen.
I det stora vardagsrummet, med fönster mot sundet, finns en matrumsdel och en soffgrupp för avkoppling och umgänge. I ett angränsande rum har familjen en stor härlig soffa med massor av kuddar där de ser på tv och spelar tv-spel.

"Vi har alltid nya projekt på gång"

En trappa upp pågår renoveringen för fullt, barnens rum är så gott som klara men det återstår ett badrum och ett föräldrasovrum.
– Vi har alltid nya projekt på gång, badrum, en eldstad under trappan i vardagsrummet och utbyggnad av altanen är några av våra drömmar som förhoppningsvis går i uppfyllelse snart, berättar Jessica.

Klockan är snart fem, Birger skäller på nedervåningen och skvallrar om att barnen och pappa Lasse är på ingång.
– Nu ska vi baka pepparkakshus. Det är en tradition som vi aldrig tummar på. Vi gör olika hus varje år. Delarna skär vi ut på fri hand medan degen är varm och så pyntar vi med massor av godis och kristyr så att alla skarvar och missar inte syns. Ett bra inredningsknep också för oss som bor i gamla hus, skrattar Jessica.