Småstadsliv i den skånska staden

Innanför tegelhusets dunkelblå dörrar möts man av ett trivsamt lugn. Elden sprakar i öppna spisen och Thomas, som är föräldraledig med Iben, serverar kaffe ur mormors danska tekoppar.

Det är luftigt, enkelt och högt i tak. Rymden i huset är det första man slås av. Låga bokhyllor ger väggarna utrymme och de vitoljade golven liksom flyter fram genom hela huset. Stora spirande ljusgröna pelargoner står i de höga fönstren – tillsammans med en samling av Ibens plastdjur.
– Tora och jag letade länge efter ett äldre hus i bra skick och till rimligt pris.

Det visade sig inte vara så lätt på den skånska västkusten. Till slut föll valet på det ljusa tegelhuset i Toras barndomsstad Landskrona.
– Jag gillar småstadskänslan här. Samtidigt är det mycket nära och enkelt att ta sig med bil eller tåg till större städer som Malmö och Köpenhamn.

Tora växte upp några kvarter bort, och själv kommer Thomas från Barsebäck, ett samhälle inte långt härifrån.
– Vi trivs riktigt bra, med barndomsvänner, gamla skolkompisar och familjen nära, säger Thomas.

Huset, byggt 1907, bestod ursprungligen av flera lägenheter och hade en butik i källaren.
– Det var ett väldigt färgstarkt hus, när vi flyttade in, med väggar i rött, gult och blått, säger Thomas. Men vi ville ha en helt neutral bas. Vi målade vitt och slipade alla golv som nu är vitoljade. De är fantastiskt sköna att gå på, helt mjuka när de är nysåpade. Det är värt besväret att vitsåpa varje månad och att gnugga fläckar då och då.

Thomas och Tora har varit måna om att ta till vara ljuset och se till att behålla den fria sikten genom rummen. Det ger en upplevelse av rymd. Samtidigt menar Thomas att det är viktigt att våga låta rum få ha olika funktioner.
– Så länge rummen känns luftiga och flexibla gillar vi tydliga rumsindelningar mer än moderna planlösningar, där flera rum ofta flyter ihop utan avgränsningar. Vi gillar även att göra rum i rummen, som i vardagsrummet där vi gränsat av genom att vända sofforna mot varandra och placera dem bredvid öppna spisen.

I andra änden av vardagsrummet finns bokhyllan i petroleumblått, den danska fåtöljen och de jättestora bokstäverna i metall: LA.
– Landskrona, Skånes svar på LA, förklarar Thomas, och skrattar.

Det har gått knappt ett år sedan Tora och Thomas flyttade in, och de känner sig inte på långa vägar färdiga med inredningen. Rummen är i ständig förändring.
– Ibland flyttar Tora på en möbel och så ser man att det där ju blev mycket bättre.

Det kan gärna få vara lite avskalat, menar Thomas. Hellre det än för plottrigt. En ljus bas med några utropstecken i färg. Som den petroleumblå bokhyllan.
– Vi hade köpt de andra vita bokhyllorna i omgångar och behövde en till, men de hade utgått ur sortimentet. Genom tips hittade vi en precis likadan i Köpenhamn, men gjord i omålad mdf.

Tora och Thomas lämnade hyllan till en lackeringsfirma i närheten som vanligtvis arbetar med industrilampor och målning av plåtar.
– Vi är båda förtjusta i den turkosblå färgen och tänkte att ska vi få hyllan målad kan vi lika gärna dra till med en lite speciell färg.

Något både Tora och Thomas uppskattar mycket är sikten genom huset, en öppenhet som gör att rummen hänger ihop. I anslutning till vardagsrumsdelen finns matrums-alkoven med ett stort runt bord som man får plats många kring. Här finns också ett vitrinskåp med olika sorters glas och en samling mässingsljusstakar ovanpå.
– Tora är mycket för uppsättningar. Hon gillar pluralism. Inte en ensam vas, utan gärna flera ihop i små samlingar.

Thomas och Tora har båda dansk släkt och är inspirerade av nordisk enkelhet och funktionalism.
– Vi har helt klart en dragning åt dansk stil. Toras pappa var halvdansk och arbetade som arkitekt och stadsplanerare. Hennes mamma arbetade som inredningsarkitekt för många år sedan och här finns mycket influenser från föräldrahemmet, till exempel Hans Wegners stolar kring matbordet och Arne Jacobsens lampor.

Andra möbler, som sofforna och matbordet, är arvegods från far- och morföräldrar.
– Vi har rätt så lätt för att komma överens om hur vi vill ha det. Tora är säkrare, ser konstellationer på ett annat sätt, hon har ett gediget intresse för arkitektur och inredning. Jag tänker kanske lite mer på det praktiska, men vi har lika smak i grund och botten. Vi tycker inte att det krävs så jättemycket för att få det trivsamt.

Grundidén i inredningen är: Nytt blandat med gammalt och inte för mycket krusiduller. En bas i vitt och grått. Vitoljade golv, vita väggar, grå dörrkarmar och lister. Några färgklickar som bryter av helheten.
– Det bästa med huset är ljuset, avslutar Thomas. Och att det är gammalt och i bra skick. Man hör så mycket om både gamla och nya hus med fuktskador, det oroade jag mig en del för. I dag byggs det ibland med bristfälliga metoder. Men det här huset är byggt på ett gediget sätt med material från förr. Det känns tryggt.