Här bor

Namn: Marie Emilsson, Michael Carlsson och cockerspanieln Hobnobs (sedan reportaget gjordes har familjen utökats med sonen Louis).
Gör: Marie är florist i grunden och jobbar på en frisör- & inredningsbutik. Michael driver ett bilimportföretag.
Huset: Ett Deromehus byggt 2009 i området Göingegården strax utanför Varberg. Tomten är ca 650 kvm och boytan 150 kvm.
3 toppengrejer enligt Marie
-
Det marockanska kaklet. Ger tyngd och värme åt inredningen.
-
Nedervåningen. Öppenhet mellan kök och matplats, plus direkt utgång till altan.
-
Odlingstäppan. Litet land med mestadels örter precis utanför köket.
För några år sedan stod de där, framför den platta, obebyggda tomten i nybyggarområdet Göingegården. Funderade på om de skulle slå till, flytta från lägenheten inne i Varberg och bygga sig ett nytt hus.
– Det var helt klart läget som avgjorde. Här skulle vi bo både nära stan och naturen, med många fina stråk att ta hundpromenader på. Och vi skulle kunna öppna en altandörr och kliva ut i vår egen trädgård, minns Marie hur tankarna gick.
Ritningen över Göingegårdens gamla odlingsmark visade hur området skulle styckas upp i tomter med olika hustyper, både kedjehus och friliggande villor, i ett, två eller tre plan.
– Först funderade vi på ett treplanshus. Ytan var stor, men rummen i sig ganska små. Till slut fastnade vi i stället för ett tvåplanshus med öppnare planlösning, som dessutom var inplanerat på en härligt stor hörntomt.
Både Marie och Michael hade fullt upp på sina arbeten och tyckte att det var skönt att huset skulle levereras nyckelfärdigt. Det enda de behövde ta ställning till när det gällde exteriören var om fasaden skulle vara putsad eller klädd med träpanel.
– Vi valde träpanel för att ge huset ett mjukare uttryck. Dessutom var vi lite skeptiska till puts, eftersom vi läst om andra nybyggda, putsade hus nära Varberg som hade fått problem med fukt och tvingats putsa om fasaderna.
Trädgården väckte passionen
Tomten på 650 kvadratmeter var helt oplanerad – en riktig utmaning, även för den som begåvats med gröna fingrar.
– Jag är florist i grunden och har alltid älskat växter, men husköpet väckte en passion för trädgård som jag aldrig känt tidigare, säger Marie.
Hon började planera, i huvudet, inte med hjälp av skisser. Först såg hon till att få de stora bitarna – häckar, plank, stenläggningar, grusgångar och träd – på plats. Tillsammans ramar de nu in gräsmattan och delar upp trädgården i olika rum. Ett av de mest använda ”rummen” är trädäcket, som kantas av asymmetriska planteringar och mjukt rundade stenbumlingar.
– De stora stenarna såg vi i området när alla tomter började anläggas. Vi fick några flyttade till vår tomt och grävde ner dem lite grann, så att det skulle se naturligt ut.
Längst ner i trädgården står några hembyggda pallkragar, lite större än dem som kan köpas färdiga, där familjen odlar allt från jordgubbar och potatis till vitlök och ettåriga blommor. Intill finns ett praktiskt planteringsbord, perfekt när växter ska pysslas om på bekväm arbetshöjd.
I rabatterna växer bland annat buxbom, gräs, höstanemoner och solhatt (rudbeckia). Mitt på gräsmattan står ett silver-
päronträd som prydnad, en bit bort växer ett äppelträd till sig.
– Jag har använt några få, utvalda favoritväxter och låter dem återkomma på olika ställen i trädgården. Planterar man för många olika sorter, och få av varje, blir intrycket lätt plottrigt.
Mönstrad vägg – en höjdare till slut
Invändigt var planlösningen given, men däremot skulle dörrar, golv och material väljas, liksom inredning till kök och badrum.
– Vi är verkligen glada att vi valde ett nyckelfärdigt hus! Det blir tillräckligt många beslut att fatta ändå... Michael och jag har lite olika smak, men jag brukar få igenom mina idéer till slut, ler Marie.
Den inredningsdetalj hon själv är mest nöjd med är det marockanska kaklet.
– Micke ville ha ett vitt kök, men jag ville ha det där mönstrade kaklet. När jag tjatat klart och kaklet kom i sista stund, visade det sig att plattorna skulle behandlas med såpa för hand, för att bättre stå emot fläckar. Det tog sin tid och var inte så kul... men nu tycker vi båda att väggen är fin.
När allt nu kommit på plats har hon svårt att ringa in stilen i hemmet. En del av möblerna är köpta på loppis, flera har stått i blomsterbutiken som Marie tidigare drev, andra kommer från butiken där hon jobbar i dag.
En ”salig blandning” är hennes bästa bud efter en stunds betänketid. Och det kanske man kan säga om mixen av marockanskt kakel, detaljer med industrikänsla, blommiga fondväggar, en rosa fåtölj och schackrutigt hallgolv. Ändå finns ett tydligt lugn som får rummen att hänga ihop, med många vita väggar och ljust pigmenterade ekgolv både uppe och nere.
– Hela huset är ju modernt och ”rakt”, så det har känts viktigt att välja former och material som bidrar med lite värme, både inne och ute, summerar Marie.
Bildarr Johanna Flyckt Gashi Text Eva Wrede Foto Annaleena Karlsson