Pampigt parhus i Strängnäs

För tio år sedan bodde Camilla och Mikael i Solna. De hade precis fått sitt första barn och tvårummaren hade börjat kännas trång. Jakten på ett nytt boende inom pendlingsavstånd till Stockholm, gärna längs Mälarbanan, tog sin början.
– För de pengarna det kostar att få ett rum till i Stockholm kan man få mycket mer en bit bort. Och vi fick väldigt mycket mer! konstaterar Camilla nöjt.
I stället för en lägenhet på 62 kvadratmeter stod familjen plötsligt med en boyta på omkring 500 kvadratmeter. Dessutom en – hittills! – oinredd vind med sex meters takhöjd. I Strängnäs! Varken Camilla eller Mikael har någon förankring i området, men de tyckte genast om den idylliska lilla staden.
– Hela storyn med det här husköpet är lustig. Vi var på visning av en gammal smedsgård i Mariefred. Mäklaren hörde oss prata och uppfattade att vi tyckte det var för lågt i tak. Då tyckte han att vi skulle titta på det här. Han hade själv köpt en kyrka här i närheten, som han först gifte sig i och sedan avkristnade och gjorde om till bostad. Vi började renovera våra hus samtidigt och fick stort utbyte av varandra, berättar Camilla muntert.

På vinden stod 50 sängar

Det pampiga stenhuset med putsad fasad och enorma, spröjsade fönster är välkänt för många Strängnäsbor. Från byggåret, 1922, och fram till slutet av 1980-talet fungerade det som mentalsjukhus, därefter som flyktingförläggning. När Camilla och Mikael först såg huset hade det stått tomt och övergivet under flera år. Att ett köp skulle innebära massvis med arbete förstod de med en gång. Men så skulle de ju också få ytorna, rymden, ljuset, de vackra omgivningarna och närheten till vattnet.
Köpet gjordes upp i februari 2003, men det skulle dröja till våren 2004 innan familjen kunde flytta in. Under detta år hann mycket hända. Bland annat visade det sig under rivningsfasen att bruket bakom kaklet innehöll asbest. Följden blev en omständlig och kostsam sanering. Camilla pluggade och Mikael var pappaledig. Eller ledig och ledig, han renoverade...
– Mikael har gjort otroligt mycket. Ibland gör han saker bakvänt, men det blir alltid bra i slutändan. Han ser inga ”problem”, bara uppgifter som ska lösas, säger Camilla med värme i rösten.
– Jag står kanske mer för estetiken, gillar att tänka på inredning och färgsättning. Och så hjälper jag till med enklare arbetsuppgifter, som att måla och slipa.
En trappa upp i det gamla sjukhuset låg avdelningen för nervsvaga kvinnor. Skötarna sov i små rum, patienterna i stora salar.
– Första gången Mikael skulle övernatta här sov han ensam
i en gammal patientsal. Han fick hämta en säng på vinden – där fanns 50 stycken! Han brukar inte vara mörkrädd, men den kvällen passerade alla skräckfilmer revy innan han somnade...

Levande och varm ”crossover”

I dag använder familjen framför allt övervåningen, där planlösningen ändrats totalt och bland annat tre mindre rum slagits ihop till ett stort vardagsrum. En trappa ner finns gästrum, pingisrum och stora lekytor. Den gamla sjukhuskänslan känns mycket avlägsen.
När Camilla ska beskriva sitt hem använder hon ord som ”crossover” och ”levande”. Hon har aldrig haft ambitionen att det stilmässigt ska passa in i någon särskild genre.
– Vi vill att vårt hem ska kännas genuint och att det ska finnas någon sorts själ i det. Vi ville ha en varm och lite ruff stil. Därför har vi bara målat de flesta väggarna, som har en putsad struktur, inte tapetserat dem, förklarar hon. 
Under renoveringen hämtade hon och Mikael inspiration i byggnadsvårdsbutiker, inredningstidningar och böcker.
– Jag kan rekommendera en bok som heter ”Nordljus – 14 skandinaviska bostäder” (Damm förlag, 2002, reds anm), där hittade vi ett kapitel om en dansk gård som gav många idéer.
Exteriört ser det k-märkta huset ut ungefär som det gjorde före inflytten, förutom två balkonger som Camilla och Mikael låtit sätta upp. Trädgården, däremot, är inte sig alls lik: av den gamla skogsdungen och grusplanen har det blivit en grönskande oas. Men så fick också 16 ton sten fraktas bort och ersättas med ungefär lika mycket jord.
– Vi har stora framtidsplaner för trädgården, som jag gärna vill utforma i italiensk stil med pool och fontäner, säger Camilla lite drömmande, men tillägger med nyktrare tonfall:
– Renoveringen är ett ständigt pågående projekt. Det går inte att jaga på för mycket.
Just nu fokuserar hon och Mikael på att knoppa av en etagevåning på 115 kvadratmeter för uthyrning, från den befintliga boytan.