Kaffekvarn med fantastisk karaktär

En halvtimmes båtresa från Vaxholm i Stockholms mellanskärgård ligger ön Vårholma. Passerar man genom Lindalssundet ser man det karaktäristiska huset, som går under namnet ”Kaffekvarnen” på ön. Kvadratiskt och med skorstenen mitt på taket, påminner det om en gammeldags kaffekvarn.
– Arkitektoniskt är det en kombination av italiensk villa och engelsk Arts & Crafts, byggt 1918. Jag har forskat en del om vem som kan ha ritat huset. Det är spekulationer, men mycket talar för att det kan vara arkitekten Torben Grut, som bland annat ritat Stockholms stadion, berättar Krister Bjurström.

Huset är helt kvadratiskt, 6x6 meter, och är byggt i två plan med en boyta på 70 kvm.
– Alla rumsmått är exakta hela metrar, på centimetern när, vilket jag tror är väldigt ovanligt. Rummen är 2x3, 3x3, 4x4 meter och trappan 1 meter bred, berättar Krister.

Huset är inte så stort, men det står på en gigantisk stenfot byggd av stora granitblock. Läget är högt och relativt långt från vattnet.
– Man imponeras av detta stenarbete med tanke på att vi befinner oss mitt på en ö ute i skärgården. För att bygga huset byggdes också en brant väg upp, även den på en grund av stora stenblock.

Hur hittade ni Kaffekvarnen?
– Vi var på besök på ön, och gick åt ett håll som vi tidigare inte utforskat. En charmigt sliten grind fångade vår uppmärksamhet och bakom den, inbäddad i grönska, slingrade en grusgång fram till det originella huset. Vi blev så förtjusta i platsens atmosfär att vi skrev ett brev till ägaren och frågade om vi fick köpa huset. Det kom ett vänligt svar: Tyvärr, det är inte till salu. Men en vacker dag fick vi ett telefonsamtal och frågan om vi kunde tänka oss att hyra. Så vi började med att hyra några år fram till 1995, då vi fick köpa huset.

I vilket skick var huset då?
– Huset var i grunden ganska väl bevarat men i stort sett alla invändiga ytskikt hade blivit ändrade. Här fanns vävtapeter, teaklister, mönstrade tapeter och två nya fönster från 70-talet. Men dörrar, foder, socklar och bröstningspanel är i original och så även många fönster. Den vita ytterpanelen är en exakt kopia, hyvlat virke för linoljefärg. Fjällpanelen är däremot i original. På vinden hittade vi till vår glädje ett originalfönster i utmärkt skick, men utan karm. Det passade exakt i stora rummet där man bytt till ett trist treluftsfönster utan spröjs. Vi lät tillverka en karm med samma mått som det en gång måste ha varit. Det har varit en stor fördel att vi hade bott i huset innan vi fick köpa det. Vi hann fundera mycket på hur man skulle kunna renovera och förbättra.

Vad började ni med?
– Det första vi gjorde var att renovera den fallfärdiga grinden! De flesta trodde nog att vi skulle kassera den men för oss bar den en del av husets själ. Det var ju tack vare den som vi upptäckte ”Kaffekvarnen”.

Vilka förändringar har ni gjort?
– Vi kompletterade huset med en ny rund tillbyggnad på 7 kvadratmeter, som innehåller entré och duschrum. När man står i duschen har man utsikt ner mot havet. Bredvid köket fanns en liten skrubb med ett nyinsatt fult fönster. Den gjorde vi om till matrum genom att bygga ett burspråk på 3 kvadratmeter.

Hur valde ni färger?
– Huset är färgsatt efter samma princip utvändigt och invändigt: ljust nertill och mörkt upptill. På neder-våningen är alla väggar målade med obrutet vitt för att förstärka ljuset. På det övre planet har rummen målats i olika kulörer, ljusblå, röd och gul ovanför en nyskapad vit limfärgsbröstning. När man kommer upp för trappen ser man de tre färgerna samtidigt. Utvändigt är huset blåbärsblått i motsvarande nivå. Inspirationen kommer från blåbärsskogen bredvid. Taket har sin ljusgröna ursprungsfärg.

Vilken typ av färger har ni använt?
– Fasaden och invändiga snickerier är målade med vit och specialbruten linoljefärg. Alla innertak och väggarna på nedervåningen har vi målat med obruten vit limfärg. Väggarna på övre plan har bruten limfärg som vi blandat med olika färgpigment.

Vad är det senaste projektet?
– Terrassen på ena sidan av huset var tidigare ett stort klumpigt betongdäck som tillfogats huset någon gång på 70-talet. Vi blundade länge för den och den användes sällan. Vår första tanke var att bygga en trätrall, men till slut fastnade vi för stenplattor. Nu har den ”Italienska terrassen” klätts med en tunn keramisk platta som ser ut som kalksten. Det befintliga räcket fick samma gröna färg som taket, det är ju samma material. Då understryks också släktskapet med jugendarkitekturen, smide kunde ofta ha den här kulören.

Har ni fler planer för ”Kaffekvarnen”?
– Nu behöver vi måla fasaderna än en gång, liksom fönstren. Vi plockar ner och slipar, oljar, kittar och målar några fönster varje sommar. Efter femton år får man börja om från början... Att ta hand om det här huset har varit en spännande upptäcktsfärd. Sedan är det ju alltid ett både underbart och bekymmersamt pågående projekt med ett gammalt hus!