Herbert bor på en husbåt

När någon väljer att bosätta sig på en båt tänker man spontant att det måste vara en riktig båtmänniska. Någon som länge har drömt om och funderat på ett permanent liv på vatten. Men nej, så behöver det inte alls vara, berättar Herbert Svensson.

– Jag var ute och gick en promenad längs vattnet då jag plötsligt fick syn på en gammal pråm med en skylt som det stod "Till salu" på utanför. Den väckte min nyfikenhet och det kittlade till lite vid tanken på någonting annorlunda som jag inte tänkt på förut.

Herbert var nämligen redan i farten med att leta efter en lägenhet i Stockholms innerstad men hade inte hittat någonting som lockade till ett rimligt pris.

– Tankarna började fara, jag tänkte att det kanske fanns andra, nya möjligheter ...

Så Herbert gjorde slag i saken och tog kontakt med säljaren.

– Många intressenter hade redan hört av sig när jag ringde. Säljaren tyckte att försäljningen var ganska jobbig känslomässigt sett, men vi fann varandra snabbt och jag tror att han kände att båten skulle tas väl om hand av mig. Och plötsligt stod jag där, inte med en lägenhet, utan med en 35 meter lång och 100 år gammal pråm!

Renoveringen startade med att i princip allt revs ut. Kvar blev bara spiraltrapporna och ett nybyggt duschrum. El och rör byttes, nya innerväggar byggdes och plankor av furu lades på alla golv. Det gamla köket ersattes med ett nytt och på undre däck byggdes tvättstuga, förråd och ett teknikrum med utrustning som styr båtens olika funktioner. Undre däcket försågs även med stora takfönster, 2,5x6 meter stora. Färgsättningen fick bli ytterst enkel: vita väggar och golv som betsats mörkbruna och sedan vaxats.

– Det sistnämnda har resulterat i rena halkorgier när kompisarnas småbarn kommer på besök, skrattar Herbert.

Renoveringsarbetet tog ungefär ett år. Sedan var det dags att inreda pråmen också. Även när det gällde möbleringen valde Herbert att satsa på en sparsmakad stil i mestadels vitt och utan en massa småprylar.

– Jag tycker att båten har så många spännande former i sig själv. Dessutom är utsikten så varierande och häftig att allt annat kan stå tillbaka.

På övre däck har Herbert sitt sovrum med en mysig järnkamin i fören och ett stort kombinerat dressingroom och duschrum i aktern. Går man spiraltrappan ner så hamnar man i ett trivsamt matrum – helt öppet mot köket – och en entréhall med välkomnande braskamin. Längst bak i aktern finns ännu ett sovrum, som skymtar bakom en svart, transparent gardin. En till tur nedför nästa spiraltrappa och man hamnar på undre däck. Där blir man lätt stående, förundrad. Framför fötterna breder ett 120 kvadratmeter stort rum ut sig och ljuset formligen flödar in genom de stora takfönstren. Möbleringen bildar öar i rummet, först i form av ett stort biljardbord med klassiskt gröna lampor ovanför och fåtöljer i lite snusig 70-talsstil bredvid. Nästa ö består av en harmonisk sällskapsgrupp med bekväma, vita soffor på en vit matta och ett stilrent glasbord emellan. Sist men inte minst finns en ateljéhörna med påbörjade målningar och ännu en braskamin. Även utmed väggarna står tavlor på långa rader. En del är målade av Herbert själv, en del av andra konstnärer, och placeringen gör dem till perfekta samtalsämnen när vännerna kommer på besök.

Men Herbert spenderar gärna så mycket tid som möjligt utomhus. På mellandäck och övre däck finns flera dörrar som leder ut till olika sitthörnor, och alla används flitigt.

– Väder och vind får styra var kaffet ska åtnjutas och båtlivet utanför är gratis underhållning var man än sitter, säger Herbert.

Allra mest används de bekväma vilstolarna på det stora nybyggda akterdäcket. Där finns nämligen en öppen spis som förlänger sommaren och gör att man kan sitta utomhus långt in på höstkanten. Herbert, sambon Maria och skeppshunden Blanka känner sig numera riktigt hemmastadda på pråmen Egil. Då och då bor också Herberts yngste son Joel i det mysiga sovrummet bakom den svarta gardinen.

Jag frågar om det inte känns jobbigt att båten gungar hela tiden, men får svaret att båten för det mesta håller sig väldigt stilla eftersom den är så lång och tung.

– Jag har faktiskt inte upptäckt några nackdelar med att leva ombord på en båt ännu, säger Herbert.

– Närheten till vattnet och grönskan suddar ut gränserna mellan ute och inne på ett väldigt fascinerande sätt och årstidernas växlingar gör utsikten till ett ständigt föränderligt skådespel. Den förre ägaren hade alldeles rätt då han trodde att gamla Egil skulle fortsätta att vara en högt älskad båt!