Höga huset på prärien

När man ser familjen Perströms nybyggda hus från vägen får man en känsla av att huset alltid har legat där borta i skogsbrynet. Husets fasad, som är behandlat med järnvitriol, smälter fint in i naturen med gamla betesmarker.
Familjen, som tidigare bodde i Riksgränsen, hamnade i Jämtland mer eller mindre av en slump.
– Vi hade egentligen kunnat slå oss ner var som helst, berättar Kicki.
 

Men Nälden, ett samhälle cirka tre mil väster om Östersund, har blivit deras hem. Under åtta år hyrde de ett litet torp och rotade sig i det lilla samhället.
– Torpet var jättemysigt, fast det blev trångt med två tonårsdöttrar och ett varierande antal hundar i familjen. Men det största problemet var att huset blev väldigt kallt vintertid, berättar Kicki.
– Vi trivdes bra i samhället, men under alla år tittade vi på andra boendealternativ i Jämtland och även längre bort. Av någon anledning var det alltid något som inte stämde. Till slut bestämde vi oss för att bygga ett nytt eget hus i Nälden.
 

Kicki och Becke fick chans att köpa en fin sjönära tomt. Den stämde precis med hur de hade drömt om att få bo. Men bakslaget kom när de inte fick något bygglov där. Några grannar erbjöd i stället en annan tomt i ett skogsbryn med betesmarker, men den kändes först inte alls som ett bra alternativ.
Men Kicki och Becke lät det ta lite tid, promenerade runt i det höga gräset, kände efter, och plötsligt föll bitarna på plats.
– Till en början hade vi diskuterat att bygga ett enplanshus, men tomten och platsen fick bestämma utformningen. Och då var det givet att huset skulle ha två våningar, berättar Becke.
– En sak som vi var helt säkra på var att vi inte ville ha snickarglädje på huset.
Kicki och Becke ritade en egen skiss på det tänkta huset och anlitade en arkitekt, Kjell Gisterå på Gisteråsjöstrand Arkitektur i Östersund.
– De förslag och förändringar som arkitekten gjorde utifrån vår grundskiss stämde väldigt bra med våra egna funderingar. När vi fick den första ritningen, kändes det helt rätt på en gång.
– Vi behövde inte göra några ändringar alls, berättar Becke.
Sedan har han själv lagt ner cirka 3 000 arbetstimmar på husbygget.
– Jag har haft möjlighet att lägga mycket tid på byggandet under min lågsäsong, berättar Becke.
 

Han föder upp och dresserar fågelhundar och arbetar som guide i fjällen under jaktsäsongen. Men när det inte är säsong har han möjlighet att snickra, även om hundarna också tar en hel del tid.
– Till hjälp har jag anlitat en snickare som bland annat gjort konstruktionssnickerier och bärande stommar, sådant som jag var osäker på själv.
För att få höjd på huset är ena halvan byggd i två plan. Trappan som leder till övervåningen ligger mitt i huset och fungerar som sittplats om man vill prata med den som stökar i köket.
På övervåningen har döttrarna Fanny och Hedda sina sovrum och de leder ut i ett större gemensamt allrum med plats för tv. I vinkel mot boningshuset har man också byggt ett uthus som rymmer garage, Beckes kontor och hundstallar med rastgård.
– För oss har det varit viktigt att huset ska kännas vackert, både utvändigt och invändigt. Vissa lösningar kanske kunde ha gjorts mer praktiska, men inte på bekostnad av det estetiska, säger Kicki.
Alla väggar och tak, förutom i sovrummen, är klädda med vitmålad stående finsågad råspont.
– Det har gått åt en hel mil råspont till väggar och tak, berättar Becke.
 

Golvet på nedervåningen, som är i betong, har behandlats med vattenglas. Det innebär att dammet från betongen binds och golvet får ett lackat utseende.
– Vackert, men också oerhört praktiskt och lättstädat när man har så mycket djur som vi, säger Kicki.
Eftersom familjen under så lång tid varit trångbodd i det lilla torpet, kände de sig svältfödda på rejäla utrymmen för samvaro.
– Det var något som var primärt när vi planerade huset, berättar Kicki. Nu har vi många ställen att samlas och umgås på, både ute och inne.
 

Köket, husets hjärta, är byggt i vinkel mot matplats och vardagsrum och den generösa takhöjden i köket ger ett öppet och luftigt intryck. Hela nedervåningen, förutom sovrum och tvättstuga, är gjord för umgänge.
Också den hundra kvadratmeter stora verandan som löper längs köket och matplatsen erbjuder flera naturliga sittplatser och fungerar som extra rum sommartid.
Bastun som inte hunnit bli klar när vi besöker familjen, ligger även den i anslutning till kök och veranda.
– Vi vill gärna se att även bastun blir ett socialt rum, säger Becke, som ursprungligen kommer från Tornedalen och har bastubadandet i blodet.