Från ruckel till kanonhus

Ulrika Rindegård är inte rädd för att ta i, att renovera hus är ingen stor sak för henne. Hennes valspråk har alltid varit: Ju sämre desto bättre.
– När det gäller hus så letar jag alltid efter något gammalt och skruttigt som jag får göra som jag vill med. Jag vill få fram det gamla, men ändå skapa något nytt, säger Ulrika.
I sitt senaste projekt, ett timmerhus som var i ett bedrövligt skick, har hon verkligen fått något att bita i. Det är det tredje stora gårdsprojektet som Ulrika gett sig i kast med.
Strax utanför Enköping är landskapet varierande med öppna hagar och dungar av skog. Höstsolen ger allt ett gyllene skimmer och här, på en liten höjd, ligger Ulrikas gård, ett timrat boningshus i falurött och två flyglar runt en grusbelagd gårdsplan med en stor och frodig perenn-rabatt i mitten.
Det är bara tre år sedan som huset var helt obeboeligt. Det bestod av ett tomt skal på 200 kvadratmeter där inte ens golven var kvar, de hade rivits bort och eldats upp. Men för Ulrika var det ytterligare ett ”misshandlat kanonhus”.
– Jag kunde se potentialen, och stommen var bra trots att alla dörrar var bortforslade, ingen vet vart. En vägg plus trappan upp var nedrivna och ingenting kvarstod av vedspisar och eldstäder, säger hon.

Viktigt att prova sig fram

Nu består huvudbyggnaden av tre stora rum, ett generöst kök, en stor välkomnande hall samt en stor verkstad. Vinden är hittills oinredd.
Var börjar man med ett så stort projekt?
– Först prövar jag mig fram. För mig är det otroligt viktigt att proportionerna ska harmoniera. Och då handlar det mycket om att testa. Var ska dörren sitta? Hur bred ska den vara? Hur höga ska fönstren vara? Vill detta hus ha en veranda? Vilken färg i så fall? Var ska köket ligga? Var är det roligt att stå och diska? Och hela tiden gör man misstag, skrattar Ulrika.
Hon har gjort mycket själv, men till de stora förändringarna har hon haft hjälp av ett par duktiga hantverkare.
Tillsammans med dem diskuterar hon fram en plan. Allt förutom tak och ytterväggar är nygjort och renoverat. Ulrika började med vatten och avlopp. En trekammarbrunn med infiltration fick anläggas och huset har fått en luft/vatten-värmepump.
När hon målar använder Ulrika endast linoljefärg.
– Det är en miljövänlig och levande färg som tveklöst ger den vackraste ytan. Den slits snyggt och den känns helt rätt att använda i ett så här gammalt hus. Även golven är målade med linoljefärg.
Ulrika har också lerklinade väggar i det hon kallar sitt sommarrum.
– Det ger en vacker och levande yta och är miljövänligt. Det är ett kladdigt jobb men resultatet blir otroligt fint.

Målade kakelplattor direkt på väggen

Hela huset är fyllt av kluriga lösningar och vackra stilleben, det är inte svårt att gissa att Ulrika har en kreativ bakgrund, bland annat har hon arbetat som scenografiassistent och som AD inom reklamvärlden. Nu har Ulrika sin egen firma och inom kort öppnar hon en liten gårdsbutik med egenproducerade hyllor, skåp och utsågade djurskulpturer. Hon har till exempel en klurig ”falsk” helkaklad vägg i köket. Ekonomin tillät inte så många plattor av det vackra franska kaklet, så bara halva väggen är äkta kakel, resten schablonmålade Ulrika helt sonika dit. Hon kopierade över en bit kakelyta till en plastfilm och skar sedan ut allt som skulle vara blått. Sedan la hon filmen ovanpå en vit tapet och ströpplade, det vill säga tryckte in färgen genom mallen, med en tvättsvamp. Effekten blev perfekt.
Loppisar och auktioner är en viktig del i livet för Ulrika. Att blanda och skapa kontraster med föremål från barndomen, eller från de år hon bodde i Afrika, är nyckeln till den varma och ombonade känslan. Vart man än tittar, faller blicken på något som väcker intresse.
– Jag älskar processen med att prova mig fram och förändra, blir faktiskt inte nervös ens om en nybyggd vägg eller uppmurad spis måste flyttas. Jag gillar att arbeta.