Här bor
Namn: Helena och Roberto Monti med barnen Jacob, Oscar och Emil.
Jobbar med: Helena är översättare av skönlitteratur. Roberto arbetar internationellt för ett stort svenskt företag.
Huset: Sommarvilla i nationalromantisk stil, byggd 1903 i Ystads Sandskog.
Klassisk mark för sommarnöje
Villa Augusta ligger i Ystads Sandskog som planterades på 1830-talet för att binda sanden som flög in och la sig över staden. Stranden blev ett utflyktsmål för Ystadsborna och man började bygga små skåp i skogsbrynet för glas och flaskor för att slippa bära dem fram och tillbaka. Senare lät välbärgade familjer bygga sommarhus bland tallarna. I dag arrenderas all mark ut av kommunen. Ystads Sandskog ska förbli en öppen skogsterräng. Det betyder att man inte får göra hur man vill på tomterna. Sex meter från huset ska skogen vara orörd, inga stora krukor eller gungställningar får störa.
De små grus- och gräsvägarna i Ystads Sandskog slingrar fram mellan stora träd och ståtliga sommarvillor från början av 1900-talet. En av dem slutar vid Villa Augusta där familjen Monti tillbringar sina somrar sedan snart femton år.
Det är ett imponerande hus, byggt 1903 av löjtnant Hjalmar Mörner från Malmö. Stort, tungt och högt med långsmala fönster, fin spröjs och gröna fönsterluckor. Balkongerna har utskurna drakar och verandan pryds av kolonner.
Helena Montis familj har en lång relation till just det här huset.
– Det började med att mina morföräldrar hyrde in sig på fyrtiotalet. De hyrde halva huset, frukostrummet och vardagsrummet, berättar Helena. Senare köpte de ett annat hus en bit härifrån, Ekebo, där jag vuxit upp om somrarna. Damen som bodde här i huset, ”Tanten” som hon kallades, har alltid varit en god vän till familjen. Jag och min kusin brukade plocka krusbär här i trädgården och sitta inne i matsalen på fårskinnsschäslongen och mumsa.
Fasta punkten i Sverige
Helena och Roberto Monti bor sedan många år i Italien med sina tre pojkar. Den fasta punkten i Sverige är det stora sommarhuset.
– Hela juli och halva augusti brukar vi tillbringa här hemma, säger Helena.
När Ekebo började bli trångt för den växande släkten föll det sig så att Helena och Roberto fick möjlighet att köpa villan av ”Tanten”. Hon hade de sista åren mest använt huset för att byta om i när hon skulle gå och bada.
– Vi köpte det med möbler, gardiner och alltihop, precis som det var, och har inte velat ändra så mycket. Dels av respekt för ”Tanten”, hon brukade komma hit och hälsa på oss varje sommar, men också för att vi tycker så mycket om huset som det är.
En pampig trappa leder upp och in. På bottenvåningen står Carl Westmans klassiska matsalsgrupp från 1899 på samma plats som den alltid gjort. Bredvid finns barndomsminnenas fårskinnsschäslong som just fått ny päls, annars är den precis densamma.
Mycket är intakt men i ett av de gamla gästrummen har Helena och Roberto byggt ett stort nytt kök, i gammal stil som smälter in fint. Från början fanns köket i källaren med mathiss upp till serveringsrummet, ett rum som senare byggdes om och under lång tid användes som ett mycket litet arbetskök. Till slut blev det för trångt.
– Vi har ofta många gäster. Därför behövde vi ett mer användbart kök, säger Helena. Och när vi ändå var i gång byggde vi toalett på varje våning. Innan dess fick man ha en potta till hands för att slippa springa nerför alla trappor nattetid. Ja, jag vågade mig i alla fall inte ner till källaren mitt i natten.
Bakom matsalen finns den trånga trappa upp till andra våningen som tjänstefolket använde. I entrén dominerar där-emot en pampig stor och svängd trappa. Ett stort takfönster släpper in gult ljus.
På andra våningen finns massor av spännande prång och vrår, det är nästan så att man går vilse. Helenas och Robertos sovrum med balkong ut mot havet, Emils ljusblå pojkrum och Jacobs och Oscars gula rum. Sedan kommer gästrum, tvättrum, toaletter, klädkammare, linneskåp, små korridorer och trappor.
Sommarnöje utan isolering
Huset har alltid varit ett sommarnöje och är inte vinterbonat, vilket kanske har varit dess räddning, menar Roberto. Det är oisolerat och har fritt blås kring lister och golv, vilket gör att det inte finns någon fukt i huset.
Men ett och annat har de ändå varit tvungna att göra.
Helena tar fram dagboken om Augusta. I den skriver hon de sista dagarna varje sommar och man kan följa vad som hänt år efter år.
– Vi flyttade hit sommaren 1997, vi kom direkt från Italien med Jacob och Oscar som då var sex och fyra år.
Varje år har haft sitt lilla projekt. Bland de första var att bygga badrum i källaren. Det fanns varken toalett eller dusch i hela huset, däremot ett litet tvättrum med vask i varje sovrum. Sommaren därpå var det dags att ta tag i fönstren. Tre gånger nio rutor i varje, sammanlagt 800 rutor att kitta och måla. Balkongerna var murkna så de fick byggas om, verandan skulle renoveras och målas, taket lagas och husväggarna putsas.
– Vi är glada att vi bodde in oss i huset under flera år innan vi gjorde den stora renoveringen då vi byggde nytt kök och nya badrum, ett nytt gästrum i källaren och tog fram ursprungliga väggar och tak. Vi visste precis vad vi ville och vilka behov vi hade och har egentligen inte ångrat något av det vi gjorde.
Villa Augusta ligger precis vid havet, med bara en cykelväg mellan trädgård och strand. Tomten ramas in av stora träd och syrenbuskar, på andra sidan står färgglada badhytter. Och dagarna börjar med ett morgondopp.
– Det är som att kasta sig i en isvak, tycker pojkarna som är vana att bada i Italien.
Varje sommar inleds med födelsedagskalas för Helena och Jacob, med släkt och vänner. Sedan fortsätter det mer eller mindre i samma stil hela sommaren.
– Att ha mycket gäster blir naturligt för oss eftersom vi har gott om plats och tiden i Ystads Sandskog är vår möjlighet att träffa våra vänner i Sverige. Det är inte utan vemod vi lämnar Augusta när sommaren går mot höst.