Ett hus utan gränser

Hur känns det att flytta från sitt hem som man har bott i under nästan 40 år? Att byta ett stort och välutrustat hus i två plan med en underbar trädgård mot ett betydligt mindre hus där allt kretsar kring ett enda rum? Får man verkligen plats? Frågar man Annicka Lundquist går det alldeles utmärkt.

– Jag trodde det skulle vara svårt att lämna det andra huset och att jag skulle gråta floder över trädgården. Men det blev aldrig så. Det känns så roligt med det här nya och fräscha.

Det har gått fem år sedan Annicka och maken Yngve flyttade från ett av "Mildner"-husen i norra Lund som Yngve ritade under 1960-talet och som familjen flyttade in i 1968. Den nya adressen är mer central och det lilla huset väsenskilt från det förra: ett nybyggt enplanshus som består av ett enda stort rum och där gränserna mellan de olika funktionerna – kök, vardagsrum, sovrum – glider in i varandra. Materialen är råa med putsade och omålade väggar, blästrade kalkstensgolv, råspont i taket samt stålpelare som bär upp takets grova stålbalkar. Ljus flödar in genom en stor glaskupol i taket och södersidans många fönster och tre terrassdörrar.

– På 50-talet ritade Yngve, tillsammans med trädgårdsarkitekten Ulla Molin, "Utby"-husen i Göteborg. Det var grupphus som kunde utvecklas från en urcell – ett enda rum – till ett större familjeboende i takt med att familjen växte och ekonomin förbättrades. Jag tror att Yngve utgick från denna grundidé när han och vår son Svante skapade detta hus tillsammans, säger Annicka.

På tomten – en innergård till ett gathus där Yngve hade sitt arkitektkontor – stod redan ett gammalt brygghus från 1860-talet som man bestämde sig för att bygga samman med det nya huset genom att skapa en invändig förbindelse mellan byggnaderna.

– Huset skulle vara lättskött, praktiskt och anpassat efter det faktum att Yngve och jag började bli äldre, säger Annicka. Bara plana golv och inga trösklar. Och så svarta, gammaldags strömbrytare och eluttag som vi lätt skulle hitta.

Även trädgården utanför anlades efter samma princip. Inga krävande gräsmattor eller stora rabatter. Däremot singel, sten och plattor som markbeläggning, buxbom i krukor och i rabatter, marktäckare som gör det svårt för ogräs att trivas, en schersmin, syrener och så ett åttakantigt glashus där Annicka kan dra upp sticklingar eller ta en kopp kaffe och läsa.

Yngve hann bo två år i huset innan han dog, så numera bor Annicka där själv. Hon trivs väldigt bra med att ha alla funktioner i ett enda rum och tror att det är en lösning som passar även för singlar eller unga par. Det är välplanerat och lagom stort, även när det gäller förrådsmöjligheterna, menar hon.

– Det var ett medvetet val att göra förrådsutrymmena relativt små. Det tvingade oss att göra oss av med sådant vi inte hade någon nytta av, säger Annicka. Det tipsar jag gärna andra om som ska flytta på äldre dagar: Gör er av med så mycket som möjligt! Man är alldeles för nostalgisk med prylar.

Annicka har själv ett förflutet inom hem, trädgårds- och inredningsbranschen som frilansande skribent, bland annat för Hus & Hem. Hon gillar de flesta inredningsstilar utseendemässigt sett, men inte ur en praktisk synvinkel.

– Jag har nog tyckt om allt från extremt moderna, minimalistiska inredningar till små torp i skogen. Jag är mycket förtjust i gamla ting och trivs i sådana miljöer, men de är inte speciellt praktiska att leva i. Då föredrar jag att bo som jag gör nu. Det underlättar definitivt min vardag.