50-talshus omgivet av betande får

När Anna och Fredrik kom hem efter ett år i Australien visste de inte riktigt var de ville bo. Köpenhamn, Stockholm eller Skåne? Båda gillar storstan och hade bott i centrala Stockholm före resan till Australien. Samtidigt hade suget efter ett eget hus på landet vuxit sig starkt.

– Vi tittade på lägenheter i Stockholm och på hus på Österlen och Bjärehalvön utan att hitta rätt, säger Anna. Kullabygden undvek vi till en början då jag har vuxit upp här. Det kändes fantasilöst att flytta hit igen. Ändå var det just i mina gamla hemtrakter vi hittade huset vi ville ha.

Det har gått åtta år sedan det lilla 50-talshuset dök upp på nätet och fångade Annas och Fredriks intresse. Hanterbart i storlek med sina 90 kvadratmeter och med tillhörande lada, garage och hagar som gav den rätta ”på-landet-känslan”. Nära till golfbana och hav, cykelavstånd till affärer och hamn och med grannar på lagom avstånd. Det här var ett hus som måste ses.
 – När vi kom in i huset var det som att stiga rakt in i en 50-talsfilm med cerise tapeter, blommigt och orange, skrattar Anna. Det var väggar överallt, och små rum. Men det var ett gediget hus med fin källare. Ingen fukt. Vi kände oss säkra. 

Plastmattorna åkte ut

Fredrik som gillar att meka och snickra tyckte om husets renoveringsmöjligheter, utan tvång eller måsten.
– Och så föll vi för hagarna utanför där vi kunde ha får som vi så gärna ville. Det här var en gård vi kände att vi kunde mäkta med.
Numera finns inte mycket kvar av 50-talets stilideal. Det blommiga och cerise har fått ge vika för vit färg, plastmattorna har fått maka på sig för underliggande trägolv och väggarna har blivit färre. När paret flyttade in 2004 gjorde de precis tvärt-
emot de goda råd alla gav dem. De bodde varken in sig eller kände sig för innan de drog i gång sin egen makeover av huset.

Redan första halvåret gav de sig på kök och badrum, tätt följda av väggrivningar, golvslipning, målningsprojekt och trapparbete. Men sett i backspegeln var det inga gigantiska eller kostsamma ingrepp. Snarare stora förändringar med hjälp av enkla medel.
– Till el- och vatteninstallationer tog vi hjälp, men annars har vi gjort det mesta själva. I köket behöll vi den gamla stommen där vi ville ha skåp, och målade de gamla luckorna, säger Anna. I kök och badrum satte vi nytt kakel, men badkaret är det gamla som vi valde att bygga in.

Vardagsrummets fiskbensparkett slipades och de satte in en kamin. Väggarna mot vardagsrum och kök togs bort, vilket öppnade kommunikationen mellan nedervåningens olika funktioner. Ändå är det inte en helt öppen planlösning. Dottern Hillas rum är fortfarande en doldis mellan vardagsrum och groventré.
– Ibland kan jag känna att vi har ett färglöst hus med så mycket vitt, men vi trivs med det, säger Anna. Att inte ha så mycket på väggarna och hålla färgskalan ljus invändigt är ett sätt att låta hagarna utanför ”komma in”. Jag vill inte konkurrera ut naturen med starka färger och tavlor.

Saknar inte stadens brus

Trädäcket utanför kök och groventré byggde Anna och Fredrik andra sommaren i huset. Där är det kvällssol och familjen använder trädäcket mycket, till umgänge och middagar med vänner, men också för lugna stunder i hängmattorna. En annan populär plats är det forna garaget som byggts om till ett gästhus med badavdelning och har fått en terrass med sydländsk stämning. 
– När Fredrik påbörjade arbetet fanns bara ytterväggarna kvar, berättar Anna. Han har satt in nya fönster och dörrar, fixat ett sovloft, dragit rör och ledningar och byggt till det helt nya badrummet och terrassen. Till den tog vi stenar från hagen. Det var ett projekt som fick ta sin tid.

Hela familjen stortrivs i huset och någon saknad efter storstan finns inte. Här är vardagen lugnare och det är roligt med de egna fåren som förhindrar att hagarna växer igen. På vintern kan Anna emellanåt uppleva att de är trångbodda – då pratar hon och Fredrik om att bygga ut. Men när sommaren kommer känns sådana planer inte längre så akuta.
– På sommaren är det optimalt här, säger Anna. Vi har flera utomhusmiljöer att välja mellan. Vi äter ofta frukost på gästhusets terrass och är mycket i hagarna. Och kaffet tar jag gärna sittande på hustrappan. Bättre kan det inte bli. Gården är vår egen oas.