Vita vidder på söders höjder

Fågelvägen är det bara några hundra meter från den gamla adressen i Gamla stan till den nya på Södermalm. Men stilmässigt kunde avståndet knappast ha varit större. Sigbrits och Mats resa har gått från stjärnlagd ekparkett till vitoljade furugolv, från pampiga väggmålningar till helvita väggar, från kakelugnar till modern kamin i gjutjärn.

– Ja, skulle vi nu flytta ännu en gång fick det ju gärna var till något helt nytt och annorlunda, säger Sigbrit.

Nyfikenheten har fått dem att prova många olika boenden genom åren, i stan och på landet, i lägenheter och i villor. När de i slutet av 1990-talet flyttade in i en makalös 1600-talsvåning i Gamla stan i Stockholm, trodde de att flyttlasset kanske rullat för sista gången. Men…

– Visst trivdes vi bra i Gamla stan, men det var det där med att sakna balkong. Och så har jag ju lätt för att längta efter förändring efter några år.

Om Gamla stan ibland kändes som en småstad omgiven av vatten, genomsyras de nya kvarteren på Söder av storstadskänsla. Även om huset de bor i är granne med en fridfull kyrkogård, finns det pulserande livet med krogar, butiker och alla sorters människor alldeles inpå knuten.

– Det är mera fartigt, sammanfattar Sigbrit belåtet.

Huset som lägenheten ligger i är en gammal skolbyggnad från 1856, ritad av arkitekten Johan Fredrik Åbom, som även är pappa till bland annat Berns salonger. Men den bevarade fasaden säger egentligen ganska lite om vad som väntar när man kliver över tröskeln in i de toppmoderna lägenheterna, utformade av en annan känd arkitekt, Love Arbén.

Här präglas interiören av ett stramt och avskalat formspråk, rena ytor och få material – mycket långt från 1800-talets mjuka ideal. Hemma hos Sigbrit och Mats är alla väggar målade matt vita och alla golv täckta av furuplankor som behandlats med lut och olja. Enda undantaget är badrummet, som har matt, svart kakel både på väggar och golv. Totalt 145 ljusa kvadratmeter, fördelade på kök, badrum och tre rum.

Även om inramningen denna gång är synnerligen modern är inredningskonceptet detsamma som det alltid varit, oavsett var Sigbrit och Mats har bott: en trivsam blandning av nya och gamla möbler, personliga och iögonfallande detaljer.

– Köket ser nästan onaturligt städat ut, kommenterar Sigbrit när hon ser bilderna tagna för det här reportaget.

– Men det är lätt att hålla i ordning när det står så få saker framme. Och det känns vilsamt att ha det så, eftersom köket hänger ihop med resten av allrummet.

Det stora allrummet rymmer fyra olika öar: en matsalsgrupp, en sittgrupp med blommig soffa där man gärna fika och läser, en lägre soffgrupp framför kaminen och till sist en plätt där man kan sjunka ner framför tv:n i två sköna vilstolar.

– Leon, vårt sjuåriga barnbarn, konstaterade helt spontant att allrummet inte alls bara var ett rum och började räkna upp: tv-rum, vardagsrum, matrum. För honom var det tydligen naturligt att uppfatta de här öarna som olika rum, säger Sigbrit.

Även det väl tilltagna arbetsrummet kan sägas rymma två rum: ett för arbete och ett för övernattande gäster. Här, liksom i sovrummet och badrummet, har byggnadens ursprungliga, vackert bågformade fönster med djupa fönsternischer bevarats.

Flitigast använt och mest omtyckt är kanske ändå det utvändiga rummet, i alla fall under sommarhalvåret.

– Terrassen var en stor anledning till att vi valde att flytta hit. När vädret är fint är vi där nästan hela tiden. Nu när Mats har byggt ett plank som hindrar Charlie (katten) från att ta sig ut på hustaket kan dörren stå öppen utan att vi behöver oroa oss för vad han ska hitta på.