Här bor:
Namn: Jonas Ingerstedt och Cattis Aronsson med sonen Herman, 6 år.
Jobbar med: Jonas är fotograf och Cattis stylist.
Lägenheten: En 5-rumsvåning på 148 kvm på Söder i Stockholm. Huset är byggt 1940 i funkisstil.
Om du flyttar och bara kan ta med fem saker – vilka blir det?
Mitt hyllsystem "606" från Vitsoe av Dieter Rahms.
"Flagline"-stolen av Wegner.
Kjaerholm-taburetten "PK 33".
"Taccia"-lampan av Castiglione.
Glasskulpturen "Breaking Even" av Monika Larsen Dennis.
Jonas tankar om ljus:
"Belysningen betyder väldigt mycket Man ska ha många och mjuka ljuskällor för att må bra. Paul Henningsens lampor till exempel sprider ljuset på ett fantastiskt sätt. Lågenergilampor är förfärliga tycker jag, förhoppningsvis kommer det alternativ med bättre färgtemperatur.
Hemma hos oss har vi mycket indirekt belysning eftersom ljuset blir mjukare och behagligare. Jag gillar inte halogenspottarna som finns i var och vartannat hem, dom bländar och ger ett alldeles för vasst ljus i mitt tycke".
Beskriv er stil hemma.
– Den är stram och skandinavisk med lätta möbler som känns som de svävar eftersom jag har svårt för massiva, tunga saker som fyller ut rummet. Därför har det blivit har mycket dansk design, som till exempel Poul Kjærholms fåtölj "PK 22". Den är ett bra exempel på en lätt möbel med mycket luft under.
Du är fotograf – påverkar det ditt sätt att inreda?
– Som fotograf har man ett öga för form och estetik, så det har säkert påverkat. Man ser vad som fungerar ihop. Jag har framförallt jobbat med reklam och mode, men har alltid varit intresserad av möbler, arkitektur och inredning och i dag plåtar jag också mycket inredning.
Kan du berätta något om husets historia?
– Det här är ett funkishus och ett av de allra modernaste i Stockholm när det byggdes – ett riktigt lyxhus för att vara på Söder. Lägenheten planerades efter samma principer som en gammal patriciervåning med pigkammare och pigkök, dessutom ett system för att kalla på betjäning med en pedal i vardagsrumsgolvet. Samtidigt fanns här moderna finesser som sopnedkast, en centralkyl för mat i källaren och skåp utanför lägenhetsdörrarna där mjölk och färskt bröd levererades varje morgon. I början var det svårt att hitta hyresgäster och de första åren bodde judiska flyktingar i lägenheterna.
Hur såg lägenheten ut när ni flyttade in?
– Det var mycket mahognydetaljer, till exempel skjutdörrar i mahogny. Det kändes lite muggigt faktiskt, så dom fick bli grå. Det är kanske en hädelse att måla över ädelträ, men mahogny är för mycket cigarrlåda för min smak.
Vad har förändrats under tiden ni bott här?
– Vi har gått över alla ytskikt och målat väggar, tak och snickerier i kritvitt. Dessutom har vi slipat ekparketten och vitoljat den. För att köket, ett smalt arbetskök, inte skulle kännas instängt så tog vi ner en liten vägg in till matrummet. Där står nu en luftig hylla där man kan nå porslin och annat från bägge håll, vilket är rätt praktiskt.
Hur har ni tänkt runt färgsättningen?
– Det kändes självklart att välja vita väggar. För att få en linje i färgsättningen så använde vi samma gråa färg som i skjutdörrspartierna. Garderobsdörrarna i sovkorridoren har samma yta, skurad ek, som snickerier i hall och badrum. Även golven har en känsla av skurad ek och de är genomgående i hela lägenheten. Det blir lugnt och neutralt när allt hänger ihop.
Finns det något du skulle vilja göra om?
– Ja, det skulle vara golven då. Jag ångrar att vi inte lutbehandlade innan vitoljan lades på. Då hade dom behållit sin ljusa ton bättre.
Hur viktigt är det att möbler och föremål har en designidentitet?
– Själva designidentiteten är inte det viktiga, det handlar om den goda formen. Bra formgivning håller länge och blir sällan omodern. Det är sådant du kan ha hela livet och som bara blir bättre med åren.
Nämn några favoritformgivare.
– Paul Kjaerholm är en klar favorit och det syns nog här hemma. Hans grejer framstår som väldigt enkla, men är i själva verket ofta komplicerade i sin konstruktion. Hans möbler har det där lätta uttrycket som jag gillar och är dessutom tillverkade i mycket bra material. Pierro Castiglioni är en annan spännande formgivare, hans industriinspirerade lampor tycker jag mycket om.
Vad betyder konst för dig?
– Konsten gör att hemmet blir personligt. Jag väljer ofta konst efter minnen och olika intryck jag samlat på mig. Det finns alltid någon referens bakåt, en historia. Varje föremål säger mig något och det gör att jag känner mig hemma.
Bästa konstföremål du köpt?
– Det är helt klart Monika Larsen Dennis "Breaking Even", en skulptur i venetianskt munblåst glas.
Jag köpte den direkt när jag såg den på ett galleri i Malmö för tio år sedan och det har jag aldrig ångrat.
Vilket är det viktigaste rummet?
– Det är köket och matsalen, det är där man tillbringar större delen av tiden hemma. Sedan är det ju alltid trevligt att sitta med ett glas vin framför brasan i vardagsrummet.
Var hittar du hemma-inspiration?
– Hos Svenskt Tenn bland annat, trots att vi inte har mycket saker därifrån. Men jag gillar Josef Franks sätt att övermöblera med vackra möbler och föremål. Inredningsmagasinet The World of Interiors är också en oöverträffad inspirationskälla.
Dina bästa tips för att skapa en trivsam inredning?
– Jag tror man ska hålla sig till vissa tidsramar. Till exempel så funkar mycket från 50-, 60- och 70-talen ihop, men blandar man in gustavianskt så blir det väldigt smetigt. Jag gillar en dämpad färgskala på möblerna och sedan kan man ha färgaccenter på textilier och konst. Böcker och konst är ett sätt att värma upp ett rum. Det gäller också ljuskällor – satsa hellre på många små i stället för några få.
Vad kommer aldrig över tröskeln?
– Mycket! Inte plastmöbler. Och minst av allt en moraklocka!
Text Madeleine Appelgren Foto Jonas Ingerstedt