Sydländsk stämning i semesterhuset

Hundra meter från havet, vid skånska Skälderviken, semestrar trebarnsfamiljen Nordström Carlsson varje sommar i en synnerligen sydländsk familjeanda. Att det är ett tjugotal personer vid middagsbordet varje kväll är fullt normalt.

 

På samma strandäng, men i fyra separata hus, bor familjen sida vid sida tillsammans med barnens mormor och låtsasmorfar, farmor och farfar, faster och farbror och deras tre barn samt farbror med fru. Och längre upp i byn bor ytterligare fem familjer som tillhör släkten.
– Vi är sexton personer som bor här, men vi brukar vara många fler för vi har ofta kompisar på besök. Och nej, vi tycker inte det är några problem att vara så många, säger Anna och skrattar.

Familjen Nordström Carlsson gillar liv och rörelse, men det krävs att alla som bor här är flexibla. Ibland lånar man till och med ut sina hus när det kommer gäster.
– Alla rår om varandra på ett bra sätt och hjälper till när det behövs. Barnen kan äta frukost hos mormor eller farmor och vill man vara en stund för sig själv, ligga och läsa eller ta en joggingtur längs vattnet så gör man det bara, fortsätter Anna.

Förra sommaren hade familjen besök av två familjer med vardera tre barn plus en kompis till tvillingarna Ebba och Clara. Barnen ville tälta på tomten och då fanns det sovplatser till alla.
– Det var så varmt i tältet på natten, så vi gick ut och lade oss i gräset och då såg vi ett stjärnfall, berättar tvillingtjejerna Ebba och Clara entusiastiskt.

Lite längre upp från havet ligger bondgården som varit i släktens ägo i nio generationer. Sedan årsskiftet är det Maurits och Anna som driver den. Marken längs havet delades upp mellan bondgårdarna i trakten och på 60-talet byggdes familjens första strandhus där Maurits tillbringade somrarna.
 

För tre år sedan byggde familjen ett eget hus som lundaarkitekten Gunilla Svensson ritade. Man ville ha ett litet och enkelt hus i ett plan, med fyra sovrum och ett öppet kök och vardagsrum där familjen kunde vara nära varandra.
– Barnens tre rum är små eftersom de bara är där när de sover, läser eller kollar på film. I två av rummen har vi våningssängar så att vi får fler sovplatser, säger Maurits.
– Med tanke på att ytan inte skulle vara stor så ville vi ha volym, därför har vi högt i tak och stora fönsterpartier mot havet.

Basinteriören är vit, men det saknas definitivt inte färg i huset. Mycket av den färgrika inredningen är inköpt på någon av traktens sommarloppisar.
– Vi älskar att gå på loppis! När jag handlar tänker jag inte så mycket på att saken jag köper ska passa in, huvudsaken är att jag tycker om den. Vi är inte på landet för att inreda, utan för att vara i naturen, äta god mat och dricka vin och umgås. Jag är trött på slit och släng, det känns meningslöst att bara konsumera nya prylar, säger Anna.

Den levande exteriören består av en fasad i gran som ändrar karaktär efter väder. När det regnar blir träet lite mörkare och när solen skiner framstår en annan ton. På ett naturligt sätt smälter huset in i omgivningarna, med havet och naturreservatet. Anna och Maurits valde en obehandlad träfasad dels för att de inte hade lust att stå och måla varje sommar men också för att få ett hus som kunde åldras med tiden. Träet är struket med järnvitriol för att få en grånad ton.

Eftersom familjen inte ville ha någon trädgård, krävdes det någon typ av markbeläggning för att det inte skulle se ut som om huset bara var ditslängt.
– Vi byggde ett trädäck som löper runt hela huset och är lika stort som bostadsytan. Dessutom passar det vårt stora umgänge perfekt med en så stor extrayta, det är praktiskt och skönt att gå på.
 

Träet är struket med en impregnerande kiselemulsion som ger en ljus och ren träyta och håller upp till tio år. Träaltanen är familjens favoritplats, här äter de både frukost, lunch och middag. På framsidan finns en hängmatta och en avdelning med kuddar och mattor som ligger ute så fort vädret tillåter.
– Det är härligt att vara här även när det regnar. Då läser vi böcker, spelar spel eller fiskar krabbor från bryggan och ibland åker vi in till Torekov eller Båstad, säger Anna.