Nära havet vill vi bo

Det var längtan efter havet som gjorde att familjen hamnade här 2002, i en stuga på den lilla ön Ärholmen intill Marstrand.
– Vi ville bo så nära vattnet som möjligt. Helst kunna doppa ena foten i havet från stugan. Gärna på en ö och kunna ta oss dit med egen båt, berättar Anna.
Allt det har nu gått i uppfyllelse.
– Jag minns hur vi hade längtat och kämpat med att bli färdiga så att vi kunde flytta in i vårt fritidshus. Vi hade inte mycket första sommaren, bara precis det vi behövde, säger Anna.

Lampor hade ingen i familjen tänkt på. Som tur var behövde de ingen belysning den första sommaren. Nätterna var ljusa och fina. Då fanns det inte heller något vatten indraget i huset, utan de fick ta båten för att hämta dricksvatten på Marstrand några minuter bort. Och i stället för duschsessioner för att hålla sig ren fick det bli dopp i havet.

Letar vrakgods på stranden

Det är ingen direkt trängsel på Ärholmen. Förutom familjen Wallin Hallgren bor där två familjer till. På ön finns även ett gammalt gasverk där man tillverkade acetylengas till fyrarna längs kusten. Ön har sin historia i sjöfarten, vilket man ser spår av överallt.
– Vi har haft turen att lära känna Rune, som tidigare
arbetade på Ärholmen och som dessutom bott i huset under sin uppväxt. Rune har berättat mycket om hur det har varit på ön genom tiderna, till exempel under andra världskriget då man byggde ett skyddsrum av rädsla för att gasverket skulle bombas. Det finns kvar än i dag, berättar Anna.
– Rune har också lärt oss att ”vraka”. Då går man och letar saker som flutit iland. Vi har till exempel hittat flera flaskposter.

Familjens stuga, ett rött trähus från 1850-talet, var tidigare lotsmästarbostad. Familjen har inte gjort så mycket med det annat än att fräscha upp vissa ytskikt. Stora fönster släpper in ljus och ger full utsikt över landskapet utanför. Utanför fönstren i matrummet och vardagsrummet breder havet ut sig.
– Vi tänkte inte så mycket på vilken stil det skulle vara i stugan utan har tagit vad vi hade. Det enda vi lade lite vikt vid var att det inte skulle vara för mycket prylar. Och bara sådant vi gillar, säger Anna.

Till huset hör också ett litet stenhus som användes av lotsfamiljerna som skafferi. Väggarna är tjocka och det är alltid svalt därinne. Där förvarar familjen ved, hummertinor och diverse båtprylar.
– Det bästa med vårt sommarhem är det enkla liv vi lever här. Att vi är så ”tillsammans”. På sommaren blir det mycket umgänge med vänner på öarna runt omkring. Men vi är här på hösten och vintern också.

Mysigt året om

På hösten fiskar familjen hummer, berättar Anna. På vintern blir det mest inomhusmys. Då plockas spelen och filmerna fram, medan kakelugnen sprakar för fullt bredvid.
– På våren är det som bäst. Då paddlar vi ut och lyssnar på gudingarna som uppvaktar ådorna (ejderhannarna respektive ejderhonorna, reds anm.).

Eller så påtar Anna i sin spartanska trädgård.
– I söderläge spettade vi bort lite förvildade hallonbuskar för att skapa ett trädgårdsland. Där odlar vi sallad och sockerärter till sommarens middagar. Och så har vi fått olika rosenbuskar av snälla vänner. Men det är tufft klimat för växtligheten här ute. En salt storm, så får alla blad bruna kanter.
Men det är ingenting som hon eller övriga familjen sörjer.
– Det här är verkligen vårt smultronställe. Här har vi många lyckliga familjestunder med mycket musik, bad och umgänge!