Här bor:
Namn: Familjen Lorenz.
Huset: Ett timmerhus från det norska företaget Øverbygg, byggt på Liljekonvaljholmen utanför Nynäshamn.
När vi anländer med båt till Liljekonvaljholmen utanför Nynäshamn, lyser solen från en klarblå himmel. Vi lägger till vid bryggan och hoppar i land på den lilla ön. Längre upp ligger fritidshuset, så väl inlemmat i terrängen att det tycks växa upp ur klippan. Ett självklart val av byggnad, kan tyckas, men när Micael Lorenz 2007 skulle bestämma sig för vilken typ av hus han skulle välja, var han osäker.
– Jag letade länge efter något annat än det vanliga röda skärgårdshuset, säger han.
Av en slump kom han i kontakt med en norsk timmerhustillverkare som bygger sina hus i lamelltimmer och blev allt mer fascinerad av materialet.
– Från att aldrig ha tittat åt timmerhus innan, har jag blivit en stor förespråkare av dem.
Micaels föräldrar arrenderade den 1,5 hektar stora ön från 1993. Men 1997 fick Micael chans att köpa loss ön i samband med att den blev till salu. Då stod en liten röd stuga på platsen som Micael och hans familj bodde i de tio åren fram tills de bestämde sig för att bygga nytt.
– Det är ett modernt, men ändå genuint hus med en speciell design, utan att för den skull vara vräkigt, säger han. Det sista, att skärgårdshuset skulle ha en lågmäld utstrålning och smälta in i miljön, var viktigt. Därför var placeringen på tomten samt husets höjd av stor betydelse.
– I och med att det skulle ligga på öns högsta punkt, fick man akta sig för att bygga för högt. Så i ena hörnet står huset bara 20 centimeter upp från klippan på plinten, medan det i det andra är en meter ovan mark.
Satte in extra fönster
Eftersom det var en ö med sjöutsikt åt alla håll, ville Micael ha flera fönster än vad som fanns på ursprungsritningen.
– På vissa ställen i huset ser man inte marken, utan bara vattnet och då kan man inbilla sig att man är ombord på en båt, säger han. Genom ett par strategiskt placerade invändiga glasdörrar, kan man blicka rakt igenom byggnaden och även den vägen få kontakt med den omgivande naturen. Den glasade öppenheten får solljuset att leta sig genom huset. Detta i kombination med de generösa trädäcken, gör att gränsen mellan ute och inne suddas ut. Men stora glasade partier innebär också alltid en utmaning för timmerkonstruktionen, eftersom glaset är fast och timmerstommen rörlig.
Husets boyta är 100 kvadratmeter. Då har de stora takutsprången över trädäcken som ger en total area på 114,5 kvadratmeter räknats bort. Hälften av boytan, det vill säga 50 kvadratmeter, har lagts på det kombinerade vardagsrummet och köket. Sovrummen däremot har gjorts små och tillsammans med badrummet, placerats i den avskilda vinkelbyggnaden som inte fanns på originalritningen. Husmodellen Micael valde är tänkt som ett generationsalternativt flerfamiljsboende med flera mindre hus med olika funktioner. Något Micael inte ville ha.
– Tidigare hade vi dusch och toalett i ett litet hus på tomten och så ville jag inte ha det igen. Jag ville verkligen ha allting under samma tak som i en vanlig villa, därför fick de rita in en vinkel.
Förutom de två sovrummen i huset finns två små gäststugor. Den ena från tiden när ön arrenderades och den andra, sjöstugan, byggd under senare år.
Byggtiden för huset var relativt kort. I juli gjordes mark-arbetena för grunden. När de var klara flögs timmerstommen med helikopter ut till ön. Den sattes sedan upp under en tidsperiod av cirka fyra veckor, vilket gjorde att huset till stora delar stod klart i oktober, en månad före slutdatum.
Timret ger bra inomhusklimat
Huset är timrat med sex tums lamelltimmer, vilket innebär att två stockar klyvts och limmats ihop med kärnvirket utåt. Detta gör timmerstocken extra stark och ger dessutom ett formstabilt hus med stockar som inte vrider sig eller spricker. Något som annars är fallet med trä som är ett levande material. Eftersom timret både kan suga åt sig, respektive släppa ifrån sig fukt, är det viktigt att väggarna behandlas med så kallade ”öppna” färger som lasyr eller bets. Stocken kan då ta emot och jämna ut luftfuktigheten, så att inomhusklimatet blir behagligt.
– Det bästa med huset är att det är så härligt att vara i det. Det är genomgående naturmaterial som trä eller sten och det tycker jag är skönt, säger Micael.
Det som blivit lite av husets signum är det utstickande burspråket, på ritningen kallat ”akvariet”.
– Det ska vara där i hörnet och jag gillar det, för det känns modernt ihop med timret, säger han.
Varför heter då ön Liljekonvaljholmen? Micael visar på de två kvadratmetrarna, där det varje vår kommer upp några spröda exemplar av de doftrika blommorna. Ett bestånd han värnar om.
– Det har kanske funnits mera förr, men jag misstänker att det har blivit utplockat. Så jag har succsesivt fällt mera tall, till förmån för björk, för jag tänker att det ska bli mera liljekonvaljer då, säger han.
I väntan på det går det bra att njuta av 360 graders sjöutsikt – på Liljekonvaljholmen.
Av Eva Sjöblom Foto Christer Vallstrand