Mönsterexplosion i kolonistugan

Efter att länge ha drömt om en kolonistuga började Lan och Brian Frandsen för fyra år sedan så smått titta på annonser. Ett hus i ett område nära havet bara 15 minuters resväg från lägenheten i Köpenhamn lät lockande.
– Vår dotter Frida Mei var då ett år gammal, och det var mycket för hennes skull vi ville få en möjlighet att lämna stan. Vi längtade efter natur och frisk luft.

Brian var inte riktigt förberedd på den vändning som den vackra sommardagen skulle ta, när de körde ut till stugan för första gången.
– Han trodde att vi bara skulle ut på en utflykt och kolla lite på hus, berättar Lan. Men när visningen var klar så föreslog jag direkt att vi skulle slå till. Både mäklaren och Brian var minst sagt förvånade. Mäklaren frågade diplomatiskt om detta verkligen var det allra första huset vi tittat på, och om vi inte ville diskutera saken en stund i enrum? Så vi gick åt sidan och satte oss på en bänk. Efter tjugo minuter hade jag övertalat Brian och efter tre dagar var huset vårt.

Den lilla familjen fick mycket att göra månaderna efter köpet. Lan hade en klar idé om hur huset skulle se ut när det väl blivit renoverat. Men när de stod i stugan och betraktade de mörka golven, gömda under tio lager gammalt lack, kändes det som ett jätteprojekt.
– Det är faktiskt först nu, fyra år efter köpet, som jag tycker att huset lever upp till de förväntningar jag hade. Det är fortfarande bara 55 kvadratmeter stort men vi har ändrat planlösningen fullständigt för att få ett fungerande rum till vår dotter. Och så har vi lagt till ett stort trädäck så att man enklare kan njuta av livet utomhus. Vi har gjort det mesta av jobbet själva och försökt hålla nere kostnaderna så mycket som möjligt. Därför har vi utgått från vad som redan fanns i huset.

Poppiga mönster från 60- och 70-talet är inredningens röda tråd när det gäller tapeter, tyger och färger. Det är lekfullt och glatt. I dotterns rum sprakar mönster och färger lite extra. Där har Lan fått hjälp av sin svägerska som har en inredningsbutik.
– Brians lillasyster har hjälpt till jättemycket. Själv hade jag bara ett viktigt önskemål: jag ville inte att Frida Meis rum skulle gå i rosa. Små flickor väljer gärna rosa men jag tycker att det finns så många andra fina färger att välja på, till exempel gult. Vi fick ihop några vackra mönster och tapeter, och piffade upp möblerna med ny färg. Resultatet blev ett mysigt rum som verkligen används.

Att huset är så litet har fått familjen att uppfinna smarta lösningar för att spara på utrymmet: Tapetklädda pappkartonger ger praktisk och snygg förvaring under sängen. Dörren mellan sovrum och vardagsrum har ersatts med ett pärldraperi, något som spar värdefull golvyta. Och Frida Meis våningssäng är byggd efter mått för att passa in precis. De många genomtänkta lösningarna gör att huset känns större än det är. Dessutom blir det lätt att städa och hålla ordning, något som är nog så viktigt med en fyraåring i huset.

Kolonistugans centrala rum som rymmer både kök, matrum och vardagsrum är husets hjärta. Härifrån går man direkt ut på det stora trädäcket som Brian byggt av återvunna plankor. Lan är speciellt nöjd med trädäcket som fungerar som ett extra rum.
– När det är bra väder bär vi ut alla soffkuddar så vi kan ligga här och lapa sol! Vårt nästa projekt blir kanske att bygga ett tak till terrassen så att man kan sitta ute trots att det regnar. Ett tak kommer också att göra att solen inte ligger på så mycket inomhus.
Lan har dock inte lyckats övertyga Brian om att sätta i gång takprojektet än.

Först hade familjen en aning svårt att vänja sig vid att ha två hushåll med allt vad det innebär av dubbla uppsättningar av inköpslistor och köksredskap. Men förutom på vintern då vattnet är avstängt, åker de numera till sitt lilla drömhus på alla lediga stunder – här finns alltid något att göra och det är det nära till både till stranden och trevliga utflyktsmål.

 

Leve sjuttiotalet - fina inredningsdetaljer!